Valkalendern lucka 9, "När självgodhet går det ondas ärenden"

"Fredriks stol", vid valstugan

Lördagen den 30 augusti gick i valstugetjänstgöringens tecken. Fyra timmar stod jag vid vår Kristdemokratiska valstuga vid Sergels Torg. Jag hade tagit med en egen stol, med hög totalvikt ;-), för att kunna pusta ut då och då. Men, det blev mest stående, pratande och delande ändå :-) En bra halvdag vid valstugan då jag bland annat fick många landstingsfrågor och fick tillfälle att tala om min personliga landstingsslogan, "Trygg Vård och Trafik i Tid".

Annars präglades lördagens Stockholm city av att den lilla betydelselösa nazistiska sekten av extremistiska virrhjärnor i "svenskarnas parti" hade en tillståndsgiven demonstration borta vid Gustav Adolfs Torg. Det hade föranlett en stor polisinsats och ledde till ordningsstörningar, som i och för sig inte påverkade valstugorna vid Sergels Torg.

Det finns nog inget så korkat och rent utsagt töntigt som den mikroskopiska svenska nynazismen. Bland virrpannorna i deras väldigt korta led återfinns en och annan genuint farlig kriminell. Men som samhällsföreteelse i Sverige är nazisterna en obetydlighet som det inte finns anledning att ge någon uppmärksamhet. Deras brottslighet kan Polisen hantera, deras övriga existens bör på sin höjd få en föraktfull fnysning från samhället.

Men, nu har det istället blivit så att den svenska nazismen ges en ENORM uppmärksamhet. Varför har det blivit så? Ja, det enkla svaret är en delvis våldsbejakande och odemokratisk, men framförallt cynisk och självgod, vänster. Skulle inte vänstern skamlöst använda de mentala kalhyggena i svenskarnas parti som en mobiliseringsfaktor så skulle inte de personer som var nöjdast efter lördagens stockholmsdemonstration vara just ledningen i det lilla sektpartiet!

Utöver att den självgoda vänstern skänker nazisterna en massa rampljus så är en annan dum sidoeffekt av ordningsstörningar vid "motdemonstrationerna" att Polisen inte kan koncentrera sig på att detektera brott från de demonstrerande nazisterna, exempelvis hets mot folkgrupp. Istället tvingas alla resurser, till stor kostnad för skattebetalarna, ägna sig åt att ingripa mot ordningsstörningar direkt kopplade till motdemonstrationer. Motdemonstrationer som alltså inga blir gladare av än nazisterna själva.

Nedanstående tidningskrönikor illustrerar ganska väl vad jag menar:
 
Expressen 140830 Nazisternas nyttiga idioter

Johan Hakelius: Poliser på gatorna är ett bättre motmedel

Ledare SMP en betydelselös klick extremister

Ledare SMP låt dem stå och se tragiska ut

Med annat fokus har jag själv tidigare bloggat om den svenska vänstern oförmåga att hålla rent från odemokratiska krafter i de egna leden:

2011, 10 år sedan göteborgskravallerna, vänstern bottnar inte i demokratifrågor!

I sammanhanget är det dock positivt att den demonstration mot nazism som hölls i Kungsträdgården timmen innan svenskarnas parti, så vitt jag förstått, var tillståndsgiven. Men,samtidigt tjänade den förstås som uppvärmning för det 100-tal personer som senare startade ett våldsamt upplopp. Då får man återvända till den kritiska grundfrågan, Varför vill vänstern ge så stor uppmärksamhet åt ett litet otäckt sektparti vars åsikter redan är säkert placerade på historiens skräphög och som i valet 2010 fick mindre än 700 röster?

Slutligen, en av Aftonbladets ledarkrönikörer skrev på lördagen, "Jag önskar av hela mitt hjärta att Sverige röstar fram stabilitet och välfärd". Blev glatt överraskad över denna öppna uppmaning att rösta på något av partierna i Alliansen! För inte kan väl ens en ledarkrönikör på Aftonbladet på fullt allvar mena att den som röstar rödgrönt röstar för "stabilitet och välfärd"? Kom ihåg att "Med en rödgrön regering i Sverige kommer det bara att finnas nedskärningar kvar att fördela!"

Valkalendern lucka 8. "Försvaret bör uppmärksammas mer"

Det verkar inte som om försvarspolitiken kommer att bli så uppmärksammad som den borde det här valet heller (men det går fortfarande att hoppas). Trots att oro och konflikter i vår omvärld borde flytta upp frågan på debattagendan fortsätter frågan behandlas i förbigående. Ett och annat pressmeddelande om "återinförd värnplikt" eller "allmän mönstringsplikt" blinkar till. Det säger dock något om prioriteten på debatten när socialdemokraterna svamlar om ett nytt system för "allmän mönstring", men inte verkar få en enda följdfråga hur det ska gå till när de vill sitta i regering med miljöpartiet, partiet som vill spara på (helst lägga ner) försvaret och tycker att vår frihet och demokrati skulle försvaras bäst med en pacifistisk civil fredskår...

Att det mest genomarbetade försvarspolitiska dokumentet som tagits fram av något riksdagsparti innan detta val är den heltäckande rapporten Försvars- och säkerhetspolitik: ett allmänintresse från oss Kristdemokrater känns i och för sig bra (läs den alla försvarsvänner). Den är fortfarande den största, bästa och mest aktuella specifikt från de politiska partierna. Trots att den är från juni 2013... Då fick den dock en del välförtjänt uppmärksamhet, bland annat i bloggen "Wiseman's Wisdoms", Kristdemokratisk försvarsrapport.

Försvars-och säkerhetspolitik är viktigt och förtjänar att alltid, i synnerhet inför val, debatteras noggrant. I vilket annat demokratiskt land skulle en statsministerkandidat, Stefan Löven, kunna gå till val på att vilja bilda regering med ett eller två partier, (mp) & (v), som man ALDRIG kommer att kunna enas om en försvars- och säkerhetspolitik med? Den fråga som skulle diskvalificera Stefan Löven som tänkbar regeringsbildare i de flesta andra demokratier ställs han här i bästa fall till svars för oengagerat och i förbigående. Det går dock fortfarande att hoppas på att det också ändras innan valet!

Och kom ihåg, "i ett Sverige styrt av en rödgrön regering kommer det bara att finnas nedskärningar att fördela. I synnerhet inom försvaret!"

Valkalendern lucka 7. "En nämndveterans betraktelser"

Det var någon gång kring månadsskiftet september-oktober 1998 som jag, då som nyvald ordförande i dåvarande Kista stadsdelsnämnd, var på mitt första stadsdelsnämndssammanträde. Efter det har jag varit stadsdelsnämndspolitiker, i olika roller beroende på senaste valresultat, i Kungliga Huvudstaden i 16 år (med undantag för mitt halvår i Kosovo som militärpolis 2003). 1998-2002 i Kista och sedan i Hässelby-Vällingby.

Man kan reflektera mycket kring stadsdelsnämndernas genomslag som politiskt forum för allmänheten. Men ur ett Stockholmsperspektiv tycker jag att stadsdelsnämndernas tveklöst haft stor positiv betydelse för stadens utveckling och verksamhetskontroll. Stockholm är en stor, ständigt växande stad, och genom att dela in staden i nämndområden med lokala förvaltningar för mycket av det löpande kommunala ansvaret har kontrollen över verksamheten blivit mycket bättre. Att dessutom de lokala ansvariga politikerna finns tillgängliga på månatliga öppna nämndsammanträden för direktkontakt med intresserade medborgare är bra.

För mig illustrerar stadsdelsnämndernas utveckling i Stockholm det lite trista, men fullständigt avgörande, faktum att verklig politik, och det som verkligen skiljer agnarna från vetet inom politiken, handlar om att ta ANSVAR för verksamhet och ekonomi. Två saker som dessutom är två sidor av samma mynt.

Hos det fullkomligt oklara rödgröna regeringsalternativet finns inte förmågan att sköta ekonomin! Viljan att ha makt finns, MEN INTE VILJAN ATT TA ANSVAR! När man tror att den egna ideologin, ofta enbart de egna spretiga åsikterna, kan ta över verkligheten och säger att vissa saker är så viktiga att de är "inte budgetposter", som nu senast ett av miljöpartiets, språkrör så visar man faktiskt att man ALDRIG kommer att klara av att sitta i regeringsställning! Det illustreras rätt väl i ledaren från dagens Nyheter nedan:

140528 DN Huvudledare

Så kom ihåg, i synnerhet på valdagen eller i förtidsröstningslokalen, "I ett Sverige styrt av en röd-grön regering kommer det enbart att finnas nedskärningar kvar att fördela".

Valkalendern lucka 6, "Bevara oss från vänstern i äldreomsorgen"

En av de största politiska utmaningarna i Sverige de närmaste decennierna är att lyckas finansiera och administrera en bra kommunal omsorg i allmänhet och en bra äldreomsorg i synnerhet. Den svåraste delen av detta är att hitta tillräckligt mycket personal. Var finns framtidens undersköterskor och hur ska vi ordna så dessa får så bra lön, villkor och arbetsförhållanden så de trivs och stannar i sitt yrke?

Utmaningen kvarstår men Alliansen, i denna fråga med Kristdemokraterna i spetsen, har antagit den och gjort mycket:

Mer trygghet för Sveriges äldre!

(Läs gärna de länkade sidorna och fundera sedan över vilka försämringar som kan vänta vid ett regeringsskifte!)

Något som stör mig är hur uppenbart det är att både (S), (V) och (MP) INTE antagit denna utmaning. De tillåts istället i alldeles för stor utsträckning, åtminstone av landets samhällsredaktioner, blanda bort korten och beskriva frågan som om den skulle handla om huruvida företag som utför kommunala omsorgstjänster ska få gå med vinst eller inte.

Att det finns både privata och kommunala utförare av exempelvis äldreomsorg är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att vara världens bästa land att bli gammal i! Med Alliansens politik har, bland annat, landets undersköterskor fått mer pengar i plånboken tack vare jobbskatteavdraget och de har fått fler arbetsgivare att välja mellan. I ett rödgrönt Sverige skulle de (precis som alla andra) få mindre pengar i plånboken. Med miljöpartiets bensinskatt riskerar dessutom till exempel den undersköterska som måste ta bilen till jobbet att inte längre ha råd med det!

Kom ihåg, "I ett Sverige styrt av de rödgröna kommer det enbart att finnas nedskärningar kvar att fördela!"

Valkalendern lucka 5, "vikten av trovärdighet som politisk förvaltare"

En av orsakerna till att jag tycker att bland annat stora delar av Sveriges politiska kommentatorer på olika mediaredaktioner underskattar Alliansens chanser att vinna även detta val är att väljarna vill ha och förtjänar regeringsdugliga alternativ OCH inser att de röd-gröna inte kan erbjuda det.

Att (S), enligt exempelvis länken nedan, försöker hitta förslag som mest blir larviga, men i och för sig inte skulle kosta så mycket heller, för att inte hamna i samma ofinansierade överbudsspiral som deras presenterade (men i praktiken knappast möjliga) koalitionspartners (MP) och (V) spelar ingen roll. Det är ändå tillräckligt tydligt att utöver ett sannolikt omedelbart regeringskrisande så skulle en rödgrön regering snabbt enbart ha nedskärningar kvar att fördela.

140826 SvD "Den Röda Barden"

Valkalendern lucka 4, "Att stå upp mot världens grymhet, på det sätt man kan"

Valkalendern lucka 3, reflektioner från valstugan

                                           En dag i solen, på Soltorget

Kanske beror det mycket på den egna inställningen, men för varje pass i valstugan känns det mer och mer som att vi Kristdemokrater går mot ett bra valresultat och att Alliansen bildar regering även efter valet! Varför byta ett regeringsalternativ som kan visa upp åtta år av välskötta finanser och i övrigt god statsförvaltning mot ett oklart och ofinansierat rödgrönt regeringsalternativ? Ett rödgrönt regeringsalternativ under vilken den i praktiken enda fördelningspolitiken skulle bli fördelningen av nedskärningar!

Det är ett problem i svensk mediabevakning av politiken att otydligheten och bristen på trovärdighet i olika oppositionspolitiska utspel ofta blir en bisats (om den ens berörs). Jag tror dock det får en mindre och mindre betydelse ju närmare vi kommer valet. VÄLJARNA vill veta vilket regeringsalternativ de röstar på och vill ha en välskött och fungerande statsapparat. Allt fler inser att i detta val talar allt för att en rödgrön regering inte skulle klara att sköta landet bättre än Alliansen, ja att de rödgröna inte skulle klara att sköta landet alls. Jag blir säkrare och säkrare på att det kommer att visa sig på valdagen. Det "game change" till Alliansens välförtjänta fördel som pågår illustreras rätt bra av denna ledartikel från Dagen Nyheter:

Valrörelsen lever igen!

Valkalendern lucka 2, besök på Husbyfestivalen

                                           Husbyfestivalen, lördagen den 23 augusti

En regnig dag i valrörelsens tecken har passerat. Under eftermiddagen kampanjade jag i den kristdemokratiska valstugan i city. Soltorget, där den ligger, levde kanske inte fullt ut upp till sitt namn idag. Men, regnet till trots, var det ändå en jämn ström av stockholmsflanörer som passerade och valtidningarna och foldrarna delades ut i lagom takt.

Efter valstugan fortsatte jag till Husby centrum och årets upplaga av "Husbyfestivalen", som var fartfylld, mångsidig och fullsatt!

Husby är min gamla hemmaplan på flera sätt. Fast det är faktiskt 12 år sedan som jag var stadsdelsnämndsordförande i dåvarande Kista stadsdelsnämnd (som innefattade Akalla, Husby och Kista). Nämndordförande var jag 1998 till 2002 och innan dess hann jag vara närpolis i norra Järva i drygt fyra år. Att jag fortfarande ofta blir igenkänd av folk som bor och verkar där (och det är inte enbart andra lokalpolitiker;-) gör mig glad och uppriktigt rörd.

Jag hoppas hinna återvända till både Husby och resten av järvafältet flera gånger under valrörelsen. Det finns så mycket positivt att säga om Husby, hela Järva och alla Stockholms "ytterförorter". Att det finns sociala problem kvar att tackla innebär inte att man inte ska vara mycket tydlig med att Husby, med flera förorter, är ett område som det satsas på och ett område med en stor inneboende kraft i det civila samhället. Dagens festival är ett exempel på det.

Valkalendern lucka 1, 24 dagar kvar till valet...

Vet inte om valdagen är som julafton direkt... Men att det nu är 24 dagar kvar till den 14 september innebär att jag blåser liv i min politiska blogg och nu avser blogga dagligen fram till valet!

Följ min valkalender! Jag har som ambition att det så mycket som möjligt ska bli inlägg som både presenterar kristdemokratisk politik, kommenterar dagsaktuella saker och beskriver vad jag själv har för mig under valrörelsen.

Så här i "lucka 1" vill jag, som ju i första hand kandiderar till Stockholms läns landsting i detta val, börja med att länka till sajten för Kristdemokraternas landstingspolitik i Stockholm. Läs, ta intryck och hör gärna er med frågor!

Stockholm ska vara Sveriges bästa landsting att växa upp i