Idag skriver Aftonbladet om att "Socialdemokraterna kan vara historia".
Det är inte självklart att (s) överlever
Artikeln är mest intressant för det fullt korrekta påståendet att det betraktas närmast som "hädiskt" att klarsynt reflektera över att socialdemokratins dominans i den svenska politiken är över. Socialdemokraterna skapar inte längre historia, partiet ÄR historia. Många av oss (oavsett om vi är sossar eller inte) kan bara inte ta in det.
Jag (och jag var naturligtvis inte ensam, men så många var vi inte) facebookade om vad som i historiens ljus var det största med Alliansens valseger 2010 dagarna efter valet, det en(s)kilda partiets dominerande ställning var över.
Vill man filosofera om när någonting faller i historien är det en öppen fråga om det verkligen går att sätta årtal på det. Absolut inga jämförelser i övrigt, men när vi får lära oss att Rom föll 476 ekr. så var det inget som den tidens romerska elit insåg eller ens reflekterade över. När historiker sedan rotade igenom det våldsamma och av folkvandringar dominerade 500-talet hittade dom ett specfikt årtal. Ett logiskt val i historiens ljus, men det insåg troligen ingen år 476....
Hursomhelst det ovanstående är enbart ett (nu när jag läser igenom det ganska pretentiöst ;-) sätt att säga:
- Att ordförande Ljuholt avgick idag samt hur det går för socialdemokraterna i valet 2014 är oväsentligt. När detta sekels historia skrivs kommer den att säga att det socialdemokratiska partiets dominans i svensk politik slutgiltigt bröts valåret 2010.
Jag har bloggat om detta förut, första gången i maj förra året:
En tynande socialdemokrati mm.
Nåväl, som den dedikerade kristdemokrat man är så skulle det ju nu vara läge att ta i så det ger eko över hela internet om att fältet ligger öppet för en riktigt stark och inflytelserik svensk kristdemokrati. Men, i förhållande till de (i all ödmjukhet) hållbara historiska reflektionerna ovan skulle det ge detta inlägg lite slagsida....
Sanningen är förstås att mitt eget parti för närvarande genomgår sin egen kris, också en ödesmättad sådan. Det hör till sakens natur att vi som är partiaktiva gärna vill höja vårt partis möjligheter till genomslag högre än de är. Men, i ödesstunder måste man kunna kombinera ett klappande varmt partihjärta med en realistisk kall hjärna. Vi svenska kristdemokrater kämpar för närvarande inte om att bli det dominerande partiet, vi kämpar för att överleva och förbli en stabil kraft i svensk politik!
Vad det gäller stabiliteten handlar det om att vi tillsvidare ska kunna vara säkra på riksdagsrepresentation och representation i de flesta kommuner och landsting. I exempelvis Stockholm (som jag gör anspråk på att VERKLIGEN kunna) innebär det tillsvidare en potential på 6-7% av väljarkåren i samtliga val. Det är det realistiska mål vi ska ha, uppnå och sedan utvecklas vidare ifrån.
Jag är övertygad om att hallucinationerna en del partivänner ger uttryck för om 15, 20, och 25% på nationell nivå i någon slags politiskt närtid för oss kristdemokrater är kontraproduktiva. Efter valet 2014 ska vi stå stabilt kvar i den svenska riksdagen samt i EU-parlamentet OCH nyckeln till det ligger i att vi måste nå vår realistiska potential i storstäderna.
Nåväl, nu följer ytterligare en intensiv helg och en ännu intensivare vecka i både min politiska roll och alla andra livsroller man valt eller blivit tilldelad. Om inte förr ska jag blogga när jag kommer hem från Västerås och rikstinget nästa lördag.
Stay toned......
Det här är i huvudsak min politiska blogg. I den ska jag, som Kristdemokratisk politiker, så ofta som möjligt skriva om vad jag gör, tycker och tänker i mitt politiska arbete. Andra inlägg om vad jag upplever/gör samt tycker/tänker från mitt i övrigt aktiva förenings- och privatliv kan också förekomma...
lördag 21 januari 2012
söndag 1 januari 2012
Reflektioner inför ett Gott Nytt År!
Ett år fyllt av, bland annat, mycket politik är slut. Ett nytt ska börja.
Att snabbt summera allt man tyckt och gjort (för att inte nämna allt man dessutom skulle ha velat tycka och göra) under ett helt år är en utmaning. I synnerhet om man (helt utan pretantioner;-) dessutom vill reflektera lite över vad som timat i både den lokala och nationella politiken.
Om jag börjar lokalt så har den stadsdelsnämnd i Stockholms stad där jag är kristdemokratisk gruppledare, Hässelby-Vällingby, på många sätt haft ett år av utmaningar. Flera av dem följer oss in i 2012. Riksbekant är det av bolaget Carema drivna äldreboendet Koppargården som nu håller på att gå över i kommunal regi efter att vi i stadsdelsnämnden tog initiativ till att avtalet med dem skulle sägas upp. Jag bloggade om den historien 2011-11-20, Viktigt och nödvändigt fokus på äldreomsorgen .
I virvlarna av remissyttranden, verksamhetsuppföljningar och månadsrapporter (som är en stadsdelsnämnds livsluft) befinner sig demografin i delar av Hässelby-Vällingby i snabb förändring. Det som märks först är ökade kostnader för vissa delar av socialtjänstens ansvarsområden. I princip påverkas dock de flesta kommunala ansvarsområden, åtminstone på lite sikt. När det handlar om att arbeta med att öka invånarnas trygghet, minska arbetslöshet och ge ungdomar bästa möjliga förutsättningar för vuxenlivet så är det dock en viktig minnesregel att komma ihåg att politiken har gränser. Jag tror vi politiker ofta missar tillfällen att skapa bra förutsättningar för det samlade civila samhället att utvecklas för att vi tror för mycket på lösningar som förutsätter offentliganställda tjänstemän och kommunala projekt.
I sammanhanget är det hur som helst viktig att komma ihåg allt det goda arbete som utförs i alla de verksamheter stadsdelsnämnden ansvarar för. I synnerhet inom omsorgen om äldre och funktionshindrade, i socialtjänsten samt i förskolan. Stort tack till alla duktiga anställda i stadsdelsnämndens förvaltning och i de upphandlade verksamheter som utför kommunala tjänster!
Stockholmspolitiken i övrigt har också haft en hel del att erbjuda under året. Jag är mycket glad över att kommunfullmäktige äntligen, ÄNTLIGEN, beslutat om slussenfrågan. Det är tio år senare än jag skulle ha velat! Oaktat förseningen, nya slussen kommer att bli bra! Sammantaget är det förstås störande att i en tid då rikets största stad står inför så stora utamningar angående framtidens kommunala huvuduppgifter (omsorg, skola, socialtjänst och infrastruktur) så handlar de största offentliga frågorna under året om ett enskilt byggprojekt och det fullständigt naturliga borttagandet av en ek som hade nått ett stadium då risken för att delar av den skulle falla ner och skada folk var överhängande..... 111202 TV-ekens sista viloplats .
På den nationella politiska scenen är det nu lite mindre än en månad kvar till mitt partis extra riksting då vi ska välja partiledning. Min röst (och det är i linje med de nomineringar mitt partidistrikt gjort) ligger fast på Göran Hägglund även den 28 januari! Det finns många saker att lösa i den viktiga diskussionen om mitt partis framtid, politik och om hur vi ska få ett ökat väljarstöd. Förhoppningsvis kan besluten om vilka som ska leda partiet öppna upp för den diskussionen, så vi står redo inför valrörelsen 2014. I princip tycker jag dock att den bara har försenats (och i värsta fall försvårats) av den nu pågående "partiledarstriden", 2011-10-01 Vi behöver inte byta partiledare .
Annars är ju en uppmärksammad svensk politisk händelse det gångna året socialdemokraternas till synes oupphörliga kris. Det är möjligen lite historiskt högtravande men egentligen handlar det bara om (som jag också skrivit i tidigare inlägg) att det faktiskt tillhör undantagen att imperier faller med buller och bång. De tynar bort. Ofta utan att varken deras anhängare eller motståndare riktigt förstår vad som händer.
Lite sammanfattas den nationella politiken kanske av vad jag sa när jag fick frågan om det var något hon "behövde känna till?" om hemmafronten från en hemmasemestrande utlandssvenska i höstas:
- Nja, alliansens minoritetsregering står starkare än någonsin, sossarna kommer att få mindre än 20 procent 2014 och du kan känna dig trygg med att den konstitutionella monarkin definitivt blir kvar!
De största, de viktigaste, de mest dramatiska och de mest tragiska men även de mest förhoppningsfulla politiska händelserna 2011 har förstås skett på den internationella politiska arenan. Det perspektivet är det också viktigt att ha!
Gott Nytt År, och
Stay toned.....
Att snabbt summera allt man tyckt och gjort (för att inte nämna allt man dessutom skulle ha velat tycka och göra) under ett helt år är en utmaning. I synnerhet om man (helt utan pretantioner;-) dessutom vill reflektera lite över vad som timat i både den lokala och nationella politiken.
Om jag börjar lokalt så har den stadsdelsnämnd i Stockholms stad där jag är kristdemokratisk gruppledare, Hässelby-Vällingby, på många sätt haft ett år av utmaningar. Flera av dem följer oss in i 2012. Riksbekant är det av bolaget Carema drivna äldreboendet Koppargården som nu håller på att gå över i kommunal regi efter att vi i stadsdelsnämnden tog initiativ till att avtalet med dem skulle sägas upp. Jag bloggade om den historien 2011-11-20, Viktigt och nödvändigt fokus på äldreomsorgen .
I virvlarna av remissyttranden, verksamhetsuppföljningar och månadsrapporter (som är en stadsdelsnämnds livsluft) befinner sig demografin i delar av Hässelby-Vällingby i snabb förändring. Det som märks först är ökade kostnader för vissa delar av socialtjänstens ansvarsområden. I princip påverkas dock de flesta kommunala ansvarsområden, åtminstone på lite sikt. När det handlar om att arbeta med att öka invånarnas trygghet, minska arbetslöshet och ge ungdomar bästa möjliga förutsättningar för vuxenlivet så är det dock en viktig minnesregel att komma ihåg att politiken har gränser. Jag tror vi politiker ofta missar tillfällen att skapa bra förutsättningar för det samlade civila samhället att utvecklas för att vi tror för mycket på lösningar som förutsätter offentliganställda tjänstemän och kommunala projekt.
I sammanhanget är det hur som helst viktig att komma ihåg allt det goda arbete som utförs i alla de verksamheter stadsdelsnämnden ansvarar för. I synnerhet inom omsorgen om äldre och funktionshindrade, i socialtjänsten samt i förskolan. Stort tack till alla duktiga anställda i stadsdelsnämndens förvaltning och i de upphandlade verksamheter som utför kommunala tjänster!
Stockholmspolitiken i övrigt har också haft en hel del att erbjuda under året. Jag är mycket glad över att kommunfullmäktige äntligen, ÄNTLIGEN, beslutat om slussenfrågan. Det är tio år senare än jag skulle ha velat! Oaktat förseningen, nya slussen kommer att bli bra! Sammantaget är det förstås störande att i en tid då rikets största stad står inför så stora utamningar angående framtidens kommunala huvuduppgifter (omsorg, skola, socialtjänst och infrastruktur) så handlar de största offentliga frågorna under året om ett enskilt byggprojekt och det fullständigt naturliga borttagandet av en ek som hade nått ett stadium då risken för att delar av den skulle falla ner och skada folk var överhängande..... 111202 TV-ekens sista viloplats .
På den nationella politiska scenen är det nu lite mindre än en månad kvar till mitt partis extra riksting då vi ska välja partiledning. Min röst (och det är i linje med de nomineringar mitt partidistrikt gjort) ligger fast på Göran Hägglund även den 28 januari! Det finns många saker att lösa i den viktiga diskussionen om mitt partis framtid, politik och om hur vi ska få ett ökat väljarstöd. Förhoppningsvis kan besluten om vilka som ska leda partiet öppna upp för den diskussionen, så vi står redo inför valrörelsen 2014. I princip tycker jag dock att den bara har försenats (och i värsta fall försvårats) av den nu pågående "partiledarstriden", 2011-10-01 Vi behöver inte byta partiledare .
Annars är ju en uppmärksammad svensk politisk händelse det gångna året socialdemokraternas till synes oupphörliga kris. Det är möjligen lite historiskt högtravande men egentligen handlar det bara om (som jag också skrivit i tidigare inlägg) att det faktiskt tillhör undantagen att imperier faller med buller och bång. De tynar bort. Ofta utan att varken deras anhängare eller motståndare riktigt förstår vad som händer.
Lite sammanfattas den nationella politiken kanske av vad jag sa när jag fick frågan om det var något hon "behövde känna till?" om hemmafronten från en hemmasemestrande utlandssvenska i höstas:
- Nja, alliansens minoritetsregering står starkare än någonsin, sossarna kommer att få mindre än 20 procent 2014 och du kan känna dig trygg med att den konstitutionella monarkin definitivt blir kvar!
De största, de viktigaste, de mest dramatiska och de mest tragiska men även de mest förhoppningsfulla politiska händelserna 2011 har förstås skett på den internationella politiska arenan. Det perspektivet är det också viktigt att ha!
Gott Nytt År, och
Stay toned.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)