Den konstitutionella monarkin fungerar!

Idag gratulerar vi kronprinsessan Victoria på 34-årsdagen! Dagen passar också utmärkt för att reflektera över att den "kris" för kungahuset som trumpetats ut under vintern och våren har blåst över. Kris och kris förresten, vi lever delvis i historielöshetens tidevarv. Den svenska monarkin överlevde betydligt allvarligare angrepp under både 18- och 1900-talet. Sverige förblir en konstitutionell monarki länge än, och det är bra!

Jag har tidigare berört svenska republikaners oförmåga att förstå hur väsentlig statschefens särskilda roll är för hela vårt demokratibygge. Som motvikt till den alltmer polariserade och ytliga (samt alltför professionaliserade) partipolitiken behöver vårt land en kung, och i framtiden en regerande drottning. Vår statschef ska representera HELA landet, inte enbart vinnarsidan efter en presidentvalskampanj där det med osviklig logik alltid skulle finnas en besviken förlorarsida. Grunden till att vi ska behålla monarkin är dess betydelse som viktig pusselbit i hela vårt demokratibygge. Ett bygge där all politisk makt utgår från folket MEN våra domstolar är självständiga och vår statschef opolitisk. Monarkin fungerar!

Det ständiga krypskyttet mot vår monarki, som ibland (som nu i vår) slår över i mer vildsinta angrepp, är dessutom ett fattigdomsbevis för den konstitutionella debatten i vårt land. För visst finns det saker att diskutera. Inte minst avseende delning och begränsning av den formella politiska makten.

I det sammanhanget är jag stolt över att tillhöra ett parti som, till exempel, vill införa en författningsdomstol samt skydda befolkningen mot politiskt klåfingrighet och på allvar diskutera politikens gränser.

Varför vi kristdemokrater inte får tappa frågan om "politikens gränser" och varför vi ska fortsätta relatera till "verklighetens folk" kommer jag att återkomma till.

Stay toned, och LEVE KRONPRINSESSAN!

Länk till Sveriges kungahus

Badvakter vid Stockholms strandbad,

eller snarare bristen på dem, var en av huvudnyheterna på SR Stockholmsnytt idag.

Av Stockholms 29 officiella strandbad har endast två badvakter. Båda dessa bad, Maltesholms- respektive Kanaanbadet ligger inom ansvarsområdet för den stadsdelsnämnd där jag representerar kristdemokraterna, Hässelby-Vällingby. I stadsdelsnämnden har jag redan för flera år sedan skrivit flera skrivelser om just behovet av badvakter även på våra strandbad.

Jag tycker att vi i Stockholms stad skulle ge stadsdelsnämnderna i uppgift att inför varje badsäsong analysera behov och omfattning av badvaktsbevakning på de strandbad man har inom sitt geografiska ansvarsområde. Att det ska vara stadsdelarna (och inte idrottsnämnden) som ansvarar för detta är den bästa lösningen. Strandbaden är per definition inga "idrottsanläggningar" och stadsdelsarnas badvakter kan ha fler uppgifter (i Hässelby-Vällingby är de även fritidsledare).

Just en årlig behovs- och omfattningsanalys är också logiskt. I praktiken förstår nog alla att det inte är möjligt med badvakter på alla strandbad, lika lite som det vore möjligt att bevaka hela Mälarens strandlinje. Strandbaden är ju allmänna platser tillgänliga dygnet runt. Man behöver utgå från var behovet är störst (exempelvis genom att analysera storlek, överblick, antal besökare och om det är långgrunt eller inte).

Förslaget med med årliga behovs- och omfattningsanalyser för strandbadsbevakning ska jag väcka i Hässelby-Vällingby under hösten (inför 2012). Förhoppningsvis kan det bli praxis i hela staden.

Länk till dagens SR Stockholmsnytt:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3653&artikel=4586365

Rikstinget slut för denna gång.

Mot oändligheten och vidare........

Nja, kristdemokraternas riksting 2011 är i alla fall avslutat och jag har haft en eftermiddag och tidig kväll på mig att återförenas med Umeå. Under min tid i värnpliktsrådet, för 20 år sedan, hade jag några intensiva förbandsbesök på dåvarande I20. I anslutning till dessa lärde jag känna staden något men jag har knappt varit där alls mellan då och nu.

Senast kristdemokraterna hade riksting i Umeå var också 20 år sedan, sommaren 1991. Jag hade då hunnit vara medlem lite mer än ett halvår, men jag var inte med på tinget den sommaren.

Annars har det hunnit bli ett antal riksting för mig (drygt 15). Årets sammankomst bjöd, i vanlig ordning, på en kompott av både glädjeämen och irritationsmoment. Ett stort glädjeämne var att vi i delegationen från Stockholms stad fick ett bra genomslag i debatt och votering. Vi vann en del och förlorade en del. Men, det viktigaste var att det framgick tydligt vad vi tyckte, att vi genomförde våra planerade inlägg och uppmärksammades när vi gjorde det. Allt detta gick i lås på ett bra sätt.

Det var ju drygt 350 motioner inom politikens samtliga områden som vi hann med att behandla, så tempot var högt! Det känns inte som om denna enormt gedigna bredd i vår politik fick den uppmärksamhet den förtjänade utanför rikstingslokalen.

Exempelvis får man leta länge i den offentliga rapporteringen för att hitta något om besluten om nytag inom försvarspolitiken, den spännande principdebatten och voteringen om sprutubyte för narkotikamissbrukare, diskussioner om politikens gränser eller ställningstaganden för brottsoffer, studenter och kommunalt självstyre (mm.).

Mer övergripande så blir jag glad varenda gång Göran Hägglund talar om att vi kristdemokrater ska vara gränsvakter mot klåfingrig politisk inblandning i människors liv, precis som jag tycker att vi måste fortsätta diskussionen kring "verklighetens folk". Här finns fortfarande mycket att hämta! Men, det kräver att vi är ihärdiga och konsekventa. I det avseendet gjorde jag också en enbart positiv tolkning av Görans uppmaning om att vi på rikstinget skulle säga "vad vi menar att partiet ska vara tydliga med" istället för att säga att "partiet är otydligt". För mig kändes den uppmaningen lika mycket riktad till partiledningen som oss delegater. Jag är säker på att en viktig nyckel till att vi ska kunna bli ett större parti 2014 ligger just i att vi kan vara tydliga och samordnade när vi presenterar vår politik.

Länk till Görans tal: http://svtplay.se/v/2469024/kd_s_riksting_goran_hagglunds_tal

Specifikt för Stockholm så vet jag att när tillfälle väl ges att presentera vår politik, det må vara rörande familjen, äldreomsorgen, bostads- och trafikpolitik eller vår grundläggnde ideologi (etc.) så når vi fram till många människor. Men, ska vi verkligen kunna växa som parti i storstäderna har vi många fördomar mot oss att bekämpa. OCH, då ska vi naturligtvis vara vaksamma på sådant som de facto göder fördomarna om partiet.

Ett sådant irritationsmoment för mig på årets riksting var frågan om sterilisering vid könsbyte. Jag anser att när det finns en färsk utredning som förordar att de få människor (ett 30-tal om året) som byter kön i Sverige inte ska ställas inför kravet om sterilisering för att få ett personnummer i sitt "nya" kön så borde ett ställningstaganden i linje med den utredningen vara rimlig att ta för partiet. Varför krångla till detta så?

Nåväl, som fritidspolitiker brukar jag uppleva att riksting, partiets kommun- och landstingdagar, ja även lokala stämmor och styrelsemöten ofta tjänar som en politisk vitaminjektion. Innan årets "rikstingseffekt" går över hoppas jag hinna skriva ur mig en hel del politik om allt ifrån vardagens lokal-lokala frågor i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd till vad jag tycker är viktigast att tänka på när vi kristdemokraterna, efter årets rikstingsbeslut, ska konkretisera vår försvarspolitik.

Stay toned.........

Lång dags färd mot natt i Umeå.......

För att vara nuförtiden (jag har ju tidigare skrivit om att nattmanglingar var vanligare förr, på såväl kommunfullmäktigesammanträden som riksting) blev det en lång första dag på kristdemokraternas riksting i Umeå. En hel del deltagare hade, precis som jag, tagit sig upp till Umeå under natten mot torsdagen. Så vi var ganska många som var ganska trötta när torsdagens förhandlingar ajournerades ungefär klockan 23.30.

För egen del hann jag upp i talarstolen precis som planerat. Dels för att tala om behovet av att tydliggöra och konkretisera (samt prioritera) försvarspolitiken inom kristdemokraterna. Dels för att yrka avslag på en motion om sprututbytesprogram för narkotikamissbrukare.

Sprututbytesmotionen blev ingående debatterad. Kristdemokraternas formella partilinje, sedan frågan behandlades på ett riksting för några år sedan, har varit att vi säger nej till sprutbyte. Efter att yrkanden om ett rakt bifall till motionen fallit blev det dock en "rysarvotering" om partistyrelsens förslag att finna motionen besvarad och ett rakt avslag. Partistyrelsen vann med minsta möjliga marginal, 121 röster mot 120!

Även om motionen alltså inte bifölls i sin helhet innebär ändå partistyrelsens besvarande en förändring av den formella partilinjen. Från att vi varit emot till att vi nu "bör arbeta för att göra sprututbytesprogram mer tillgängligt" i linje med partistyrelsens ganska omfattande motionssvar. Nåväl, minns jag rätt "vann" vi som är emot också bara med några få röster förra gången.

Anledningen till att jag (med flera) är emot sprututbyte är, i korthet, att jag tycker konceptet är principiellt fel på flera sätt och urholkar den svenska restriktiva narkotikapolitiken. Dessutom är jag skeptisk till att just sprutbytet har någon egentlig positiv effekt på såväl smittspridning som att det skulle underlätta uppsökande missbruksvård (de utvärderingar och den forskning som finns är inte entydig).

Imorgon är en ny rikstingsdag. Jag ska plädera för (minst) en kandidat till partistyrelsevalet. Annars tror jag att jag kommer att hinna med att titta på alla utställningar som finns i anslutning till tinget under dagen. På lördag ska jag sedan vara formtoppad till utbildnings- och kulturdebatten.

Men, först ska vi avsluta fredagens förhandlingar med den stora rikstingsfesten!