Viktigt och nödvändigt fokus på äldreomsorgen!

Samhällsdebatten har nu ett nödvändigt och viktigt fokus på äldreomsorgen. Ytterst handlar frågan om hur vårt grundläggande svenska välfärdssamhälle (det som vi har en stor konsensus om att vi vill behålla) ska överleva i framtiden. I det pusslet är bitarna med privata utförare och valfrihet inom kommunal omsorg nödvändiga!

Det finns så många felgrepp och tragedier beskrivna för närvarande så man drabbas av frustration och ilska. Inte minst vi som verkar i politiken, oavsett på vilken nivå och i vilka beslutssammanhang man befinner sig. Vår kristdemokratiska riksdagsledamot Caroline Szyber satte ord på det på sin blogg för en dryg vecka sedan:

Vi måste se till att äldreomsorgen fungerar bättre!

Som Kristdemokrat i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholm är jag särskilt engagerad i boendet Koppargården. Där har vi i Alliansen tagit de initiativ till beslut som en stadsdelsnämnd i Stockholm kan ta för att komma till rätta med problemen. Stockholms stad har sagt upp avtalet med vård- och omsorgsföretaget Carema och boendet kommer att gå över till kommunal regi. Lokalt kommer vi dock fortfarande en tid att få behandla utredningar och räta ut ytterligare ett par frågetecken till det som ledde fram till att avtalet blev uppsagt.

Precis NU får man inte glömma att det viktigaste i denna affär är att se till så de som bor på Koppargården har det bra och inte oroas av kommande förändringar. Verksamheten ska fungera samtidigt som ledning, styrning, administration och allt som behövs för en kontinuerligt bra VÅRD- och OMSORG ska lösas inför framtiden. Verksamheten på Koppargården (tidigare under andra namn) har brottats med utmaningar i decennier, oavsett om driften varit privat eller kommunal. Jag hoppas vi nu, en gång för alla, ska kunna hantera de utmaningarna.

Vi måste också lyckas behålla perspektivet att det inte var bättre förr. Att den äldreomsorg (och annan verksamhet utöver myndighetsutövning) landets kommuner är ansvariga för att tillhandahålla och bekosta successivt under de senaste 20 åren börjat utföras både av kommunen själv OCH upphandlade företag, stiftelser och andra organisationer har varit en förutsättning för utveckling och förbättringar.

En ledare i dagens Svd berör detta:

Kyrkligt äldreboende, Svd 111120

Ytterst handlar det om hur äldreomsorgen ska organiseras och finansieras nu och i framtiden. Det är en av ödesfrågorna i vårt samhälle. Debatten behöver breddas och handla just om framtidsfrågor. I dessa ligger helt klart ytterligare regleringar för de företag som ska tillåtas verka inom välfärdssektorn. Det är inget konstigt i det.

Utöver begränsningar i vinstmarginaler och skatteplanering för entreprenörer som hoppas få teckna avtal med kommunerna så bör den nu pågående debatten även öka hastigheten på regeringsingripanden mot avancerade skatteupplägg överhuvudtaget. Begreppet "riskkapitalbolag" är något av det mest urholkade i den svenska ekonomiska debatten just nu. Ibland kan troligen ordet "skatteplaneringsbolag" passa bättre. För mig innebär "riskkapital" något som investeras i en bransch där risken för förlust är mycket stor men vinsten är betydande om man lyckas (typ dagbrott av ädelmetall i skuggan av en hostande vulkan....). Skattefinansierad äldreomsorg i Sverige ligger inte inom de ramarna! 

Bland löne-, trygghets och omsorgsfrågor.

Två månader kvar av 2011. Det finns så mycket man borde reflektera över, så mycket man borde hinna skriva klart. Nåväl, tiden för mera långsiktiga politiska formuleringar kommer säkert och fram tills dess får man nöja sig med möten, Möten och MÖTEN samt ett och annat blogginlägg......

I veckan som gått var jag på möte med Kommunalarbetarförbundets lokala avdelning för Hässelby-Vällingby på Prisma i Hässelby Gård. I vissa av deras medlemsgrupper ligger lönerna lägre i Hässelby-Vällingby än i Stockholms övriga stadsdelar. Politiskt handlar det sannolikt på kort sikt om att uppmärksamma frågan och sedan bevaka att arbetsmarknadens parter agerar. I princip skulle jag dock vilja se en särskild lönesatsning på de yrkesgrupper anställda av Stockholms stad som tjänar minst. För mig var det dock uppfriskande att vara på ett möte där ett LO-förbund verkligen stod upp för sina medlemmar och inte i första hand var socialdemokrater (närvarande sosse och vänsterpartisters resonemang om att det på något sätt skulle gynna privatekonomin för kommunalanställda om alla verksamheter drevs i kommunal regi och skatten höjdes imponerade inte på någon). Hur man än vänder och vrider på det så har alliansens jobbskatteavdrag lagt mer pengar i kommunalanställdas plånböcker än alla sosseregeringar tillsammans 1994 till 2006! Och, varför kommunalarbetarförbundet stannar inom LO-kollektivet är för mig en gåta nästan lika stor som varför LO-kollektivets medlemmar inte tvingar fram en skilsmässa från socialdemokraterna.

Hursomhelst så är de anställda inom äldre- och handikappomsorgen absolut avgörande för att den verksamheten ska fungera i framtiden. Vi har alla ett ansvar för att se till så de trivs och känner sig uppskattade.

Ett annat möte som vi Kristdemokrater ordnat under hösten var Trygghetsmötet på Allaktivitetshuset i Hässelby, onsdagen den 31 augusti. Under ledning av mig och Carina Franke samt ett särskilt uppskattat besök av polisen Johan från Hässelby-Vällingby närpolisområde, diskuterade cirka 25 mötesdeltagare olika ungdoms- och trygghetsfrågor. En konkret sak som mötet tog ställning för var behovet av aktiva föräldra- och vuxenvandrare i Hässelby. Enligt plan hoppas vi i Kristdemokraternas lokalavdelning bjuda in till en eller ett par vandringar redan innan jul. Men, den verkliga nyckeln till att få en organisation för vandringarna som fungerar över tid är sannolikt att aktivera områdets rektorer och skolornas föräldraföreningar.

                             Carina Franke och jag på Trygghetsmöte i Allaktivitetshuset

Tisdagen den 25 oktober i veckan som kommer ska vi ha sammanträde i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd. En tung fråga blir Koppargårdens äldreboende som, bland annat, varit uppmärksammat i media för rapporter och anmälningar om vanvård. Koppargårdsärenden har flera bottnar. För oss i stadsdelsnämnden är det viktigaste i ärendet att se till så inga av våra omsorgstagare far illa. Sedan finns det saker att ta tag i strategiskt. En viktig poäng med att lägga ut kommunal verksamhet på entreprenad är just att man ska kunna byta entreprenör och säga upp avtal när man inte är nöjd.

I sammanhanget, och när man sett hur cyniskt bland annat den lokala oppositionen i stadsdeslnämnden försökt exploatera koppargårdsärendet, så vill jag avsluta med denna "ledarnotis" från dagens Svd:

Stockholmarna gillar Stockholm, Svd 111023

Ibland känns det tungt att vara fritidspolitiker. Men, Alliansen i allmänhet och vi Kristdemokrater i synnerhet behövs i stockholmspolitiken. Inte minst för att oppositionens alternativ vore förödande för stockholmarna!

Ellen Johnson Sirleaf - ÄNTLIGEN!

I det ökande höstmörkret och den annalkande vinterkylan (men just kylan gillar jag) har offentliggörandet av årets fredspristagare blivit välkomna ljus av gläde och förhoppningar. Knappt har man sansat sig från den kulturella glädjefnatten och den där alldeles lagom stora patriotiska stoltheten över Tranströmers litteraturpris så kommer nyheten om att årets fredspris delas av Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee från Liberia samt Tawakkul Karman från Jemen. 


"Fredspristagare som kan, vill och törs", Svd 111008


I sammanhanget ska man säga att ledaren från Svd är lite för blygsam vad det gäller Sirleaf´s meriter. Hon är den första folkvalda kvinnliga statschefen på den afrikanska kontinenten! För oss som kontinuerligt följer utvecklingen i västafrika i allmänhet och Liberia i synnerhet går det inte att tänka sig en värdigare fredspristagare. På tisdag är det presidentval i Liberia. Jag hoppas Ellen Johnson Sirleaf vinner igen. Liberia har fortfarande många problem att hantera. Men, Ellen Johnsons ledarskap har gett landet en grundläggande stabilitet som är absolut avgörande. Det finns ingen som just nu är bättre skickad att föra Liberia framåt.  


Det går att problematisera avseende hur fredspristagare utsetts genom åren. Exempelvis att nu när priset för första gången sedan 2004 inte tilldelas män så ska 3 kvinnor DELA på det. I princip tycker jag dessutom att både Sirleaf och Leyman Gbowee hade varit lämpliga som ensamma pristagare. Valet av Tawakkul Karman är inte okontroverisellt. Hon är part i en pågående konflikt och har personligen inte ett "CV" som går att mäta med Sirleaf´s och Gbowee´s. Men, det går alltid att problematisera allting. Jag gratulerar årets fredspristagare!

Vi ska vara UTHÅLLIGA och stärka vårt SAMLADE ledarskap, vi behöver INTE byta partiledare!

Utifrån min stadsdelsnämndsmedlems- och riksdagsersättarhorisont finns det just nu en rad saker att berätta om. Vi Kristdemokrater arbetar med lokala trygghetsfrågor här i Hässelby-Vällingby, det stundar budgetbeslutstider i Stockholms stad och i min roll som riksdagsersättare finslipar jag artiklar om försvarspolitiken i allmänhet och behovet av ett nytt tidsenligt svenskt "värnpliktssystem" i synnerhet.

Men först, "partiledarstriden" i mitt eget parti. Till att börja med ska jag medge att det är först den senaste veckan jag insett att den (åtminstone delvis) är på riktigt. Göran Hägglund omvaldes enhälligt vid sommarens riksting och det nu så omskrivna extra rikstinget i januari nästa år ska vi ju i grund och botten ha enbart för att kunna genomföra en stadgeändring om att (lite ironiskt) i framtiden enbart ha riksting vartannat år. Jag har svårt att just nu se en motkandidat till Göran som kan samla tillräckligt brett stöd i partiet och lyckas bättre (detta är dock i princip en brist i partiet, det bör alltid finnas ett antal tänkbara "tronföljare". Att samma problem finns i de flesta partier är en klen tröst).

Kort sagt; för en initierad, erfaren men ändå utpräglat fritidsengagerad kristdemokratisk politiker verkade inte scenen satt för någon strid om vem som skulle leda partiet fram till 2014. Kanske är det som det skrivs i en av debattartiklarna jag länkar till nedan, "Därför är den debatt som förs nu exluderande och bjuder inte in lokalavdelningar och distrikt till ett brett deltagande". 


"Kritiken mot partiledaren bekymrar", Kristdemokraten 110928


"Vi behöver en ny partiledare", Svd 110930


"Vi väljare vill inte ha drev mot Hägglund", Svd 111001


Även om jag fick prioritera mitt kommunalpolitiska nämnduppdrag istället för distriktstyrelsesammanträdet för Kristdemokraterna i Stockholms Stad den gångna veckan så stödjer jag alltså helhjärtat styrelsens majoritetsbeslut att Kristdemokraternas distrikt i Stockholms stad har fortsatt förtroende för Göran Hägglund som partiledare. Vad Göran ska göra är inte att avgå. Han ska istället leda arbetet med att skapa tydligare ramar för oss Kristdemokrater om vilken politik vi står för och driva det med UTHÅLLIGHET. Flera frågor (som jag vet slår an hos stora grupper potentiella väljare till oss) började drivas med tydlighet och bravur. Men, har sedan avstannat, urvattnats eller tynat bort. Jag tänker, bland annat på de frågor som ryms inom begreppen "Verklighetens folk" och "politikens gränser". Göran saknar inte ansvar för att det blivit så. Men, det handlar om att göra om och göra rätt, inte om att avgå. Utifrån våra ideologiska ståndpunkter kan vi bidra med något unikt och efterfrågat i svensk politik!

Jag har snart varit aktiv i partiet i 21 år. Fått uppleva uppgång och nedgång, triumfer och nederlag. Jag är fortfarande genuint ledsen över vårt valresultat 2010. Men, dåliga valresultat har många orsaker och kritiken om att vi "misslyckas" och "körs över" i det efterföljande regeringsarbetet tycker jag helt saknar grund. I stor utsträckningen lyckas ledarredaktionen på Smålandsposten sätta ord på vad jag tycker.

"Hägglunds utmaning", Smålandsposten 110930

Vad kommer nu detta att sluta? Ja, ett avgörande delmoment är förstås om det verkligen stiger fram en eller flera motkandidater till Göran som inför rikstinget ska förklara för bland annat mig vad som skulle bli bättre med någon av dom som partiledare (och nä, det tycker jag alltså inte att någon gjort än!). Då kommer vi som ska vara där och rösta att ha något att ta ställning till!

Stay toned! 

Grundförutsättningen för att åtgärda bostadsbrist är att BYGGA

Idag (sön. 25/9) skriver ledarsidan på Svd om "Frågan som Alliansen helst vill glömma". Det skulle vara bostadspolitiken i allmänhet och hyresregleringarna samt bristen på studentlägenheter i Stockholm i synnerhet. Det är en sanning med modifiktation. I min stadsdelsnämnd, Hässelby-Vällingby, duggar fortfarande remisserna för nya bostadskvarter in. Det gäller de flesta andra stadsdelsnämnder i Stockholm också.

"Frågan som Alliansen helst vill glömma", Svd 110925

Man måste hela tiden också komma ihåg att den absoluta och självklara grundförutsättningen för att åtgärda bostadsbrist är att BYGGA. Något alla vi som beslutat om byggärenden i Stockholm vet kan vara nog så svårt i praktiken. "I motståndet mot att få nya grannar vandrar inte sällan moderata och socialdemokratiska väljare (med flera!) hand i hand"

Det finns dock säkert skäl att se över en del regler för hur och var byggande får ske. En del saker (exempelvis) tillgänglighet för människor med funktionshinder fyller dock ett viktigt syfte. Själv känner jag ett särskilt engagemang för konceptet ägarlägenheter och hoppas att vi så snart som möjligt ska kunna börja ombilda befintliga hyres- och bostadsrättsfastigheter till ägarlägenheter. Jag har skrivit lite om det på, bland annat, min hemsida (som jag för övrigt ska uppdatera, snart ;-) :

En bostadsform för framtiden, av Fredrik Wallén (kd)

Ägarlägenheter är i princip viktiga för att utveckla lägenhetsboendet och även göra hyresmarknaden mer dynamisk. På kort sikt är de framförallt en del av åtgärderna mot Stockholms segregerade bostadsmarknad. Trivs man i ett område, kanske utgör en viktig kugge i det goda lokala civila samhället, ska man inte behöva byta stadsdel om man vill äga sin bostad. Att äga sin lägenhet, på samma sätt som ett radhus eller en villa, är en väldigt etablerad boendeform i den övriga världen. Det är inget fel med varken hyresrätter eller bostadsrätter, men formerna för lägenhetsupplåtelse i Sverige behöver kompletteras.

Specifikt avseende bostadsrätter vore det dock kul att (någon enda gång) få läsa en ledarreflektion över att deras bakgrund i Sverige faktiskt är socialistisk. I det tidiga 1900-talet "skulle arbetarna inte vara utlämnade till profithungriga värdar utan själva, kollektivt, äga sina bostäder". Det är en ödets ironi att det numera är socialdemokraterna och vänstern som allt som oftast hävdar att "höjden av bostadslycka i ytterförorten är en hyreslägenhet hos någon av Sveriges största  fastighetsägare. Medan bostadsrätten, för att inte tala om ägarlägenheten, är av ondo....."

På debatt hos HSO

Debattledare Cecilia Modig, Fredrik Wallén (kd) och HSO´s ordförande Dolores Back

Onsdagen den 7 september hade jag förmånen att få representera Kristdemokraterna på en debatt hos Handikappföreningarnas SamarbetsOrgan i Stockholms stad, HSO. Precis som för ett drygt år sedan (under den intensiva valrörelsen) valde HSO att bjuda in oss politiker "blockvis". Vi från alliansen den 7:e och oppositionen en vecka senare.

Jag gillar generellt det upplägget. Att vi som faktiskt regerar ihop gemensamt, men med utgångspunkt i våra enskilda partier, tar ställning till och besvarar HSO´s frågor utan att behöva lägga tid på att munhuggas med oppositionen kändes lika uppfriskande nu som förra året. Möjligen kan jag undra över hur det tänkta samlade "oppositionsalternativet" lät veckan efter. Här i Stockholm är det ju så att de rödgröna ofta i praktiken är lika oense sinsemellan som med oss i Alliansen (dessutom oavsett om de sitter i opposition eller majoritet).

Hursomhelst, blev det en bra kväll! Så vitt jag kunde bedöma kom alla HSO´s medlemsföreningar till tals. Frågorna handlade en hel del om vikten av att Stockholm nu fullt ut lyckas göra verklighet av sitt nyligen antagna "Program för tillgänglighet". Flera specifika frågor togs också upp. Bland annat olika belastande extrakostnader (som inte går att välja bort) för de som bor i gruppboenden. Generellt så är visionen för tillgänglighetsarbetet i staden att nå fram till att arbetet med en stad tillgänglig för alla ska bli så naturligt att det i framtiden inte behövs några särskilda program.

Jag hoppas HSO fortsätter med den här formen för debatter och ser fram emot att få besöka dem igen i olika sammanhang.

En konkret sak jag tar med mig till mitt stadsdelsnämndsarbete är snöröjning (oaktat att stadsdelsnämnderna inte längre lokalt upphandlar detta). Med perspektivet hos många grupper med olika funktionsnedsättningar i Stockholm så är det väldigt viktigt att snön transporteras bort så fort som möjligt och inte skapar, i värsta fall, närmast fängslande vallar. Går vi mot ytterligare en riktig vargavinter måste vi börja beakta detta i planeringen bums!

HSO i Stockholm

Stockholm, en av världens mäktigaste städer!

Magasinet The Atlantic har sakligt och noggrant rankat Stockholm som en av världens ekonomiskt mäktigaste städer! Visserligen en delad 25:e plats med Dublin, men ändå. Listan blir egentligen som mest intressant när man jämför de som kommer efter "topparna" (nån som är förvånad över att det är Tokyo, New York och London?) med de som INTE är med på listan överhuvudtaget.


Att Sau Paulo, Mexico City och Buenos Aires finns med är glädjande och bör hjälpa till att nyansera synen på platser som i den dagliga nyhetsrapporteringen här i högan nord mest brukar få illustrera korrumperade statsapparater och gangsterkrig. Många av framtidens verkliga ekonomiska maktcentra kommer att ligga i latin- och sydamerika. Vi har en alldeles för liten medvetenhet om det i Europa!


Att ett så finansiellt starkt land som Tyskland (som generellt ses som basen för att EU ekonomiskt ska klara att hantera eurokrisen) inte har en enda enskild stad som kvalar in på listan är lite oroväckande. Möjligen illustrerar det dock mest det faktum att IT-samhällets ekonomiska makt i första hand kan kopplas till städer och regioner och inte till nationer. Som stater kan INTE Spanien och, framförallt, Irland skryta med stor ekonomisk makt eller förmåga, men städerna  Madrid och Dublin går det bra för ändå.


I vilket fall som helst, en solig helg som denna (då en fritidspolitisk torpförvaltande radhusägare som jag har en "att-göra-lista" som känns en mil lång) är det i alla fall något motiverande att veta att man faktiskt är en del av styret i en av världens mäktigaste städer. Att Stockholm hör hemma på den här sortens listor är det ingen tvekan om. Att nationen Sverige dessutom har räkenskaperna i bättre ordning än praktiskt taget taget alla andra länder just nu känns förstås också bra.


Stockholm världens 25:e mäktigaste stad, DN 110917


Jag ska snart blogga om sånt vi (i stort och smått) ändå måste bli bättre på. Men, ingen kan på allvar tro att vårt läge varit bättre om vi inte haft ett Alliansstyre i både Sverige och Stockholm.


Stay toned!

Planka.nu, ett symptom på en vänster utan solidaritet

Jag har skrivit det förut och skriver det gärna igen.... 

Jag kan verkligen förstå och sätta mig in i att prishöjningar för saker som många familjer verkligen behöver kan vara jobbiga. Men:

Stockholms kollektivtrafik har Sveriges lägsta månadskortskostnad!


Från och med idag kan man för 790 kronor i månaden (om man inte är barn, student eller pensionär för då gäller reducerat pris) åka buss, tunnelbana, pendeltåg, spårvagn, tvärbana och båt i obegränsad omfattning i hela Stockholms län! Ja, faktiskt till och med en bit in i Södermanlands och Uppsala län också!!


INGEN annanstans i Sverige kommer man i närheten av det låga månadspriset för obegränsad tillgång till ett läns samlade kollektivtrafik!

Det finns saker SL skulle kunna utveckla avseende bland annat individuella erbjudanden. Jag tycker fortfarande att det borde gå att "skräddarsy" månadskort med olika kostnader för olika behov. Redan idag finns lokala kort för trafiken i Södertälje och Norrtälje. Det systemet borde kunna utvecklas.

Hursomhelst, priset är fortfarande det lägsta och den utpräglade vänsterorganisationen Planka.nu är ett talande exempel på bristande solidaritet.

Varenda gång som någon plankar in på tunnelbanan får i praktiken de betalande resenärerna och Stockholms läns skattebetalare stå för biljettkostnaden. En av ledarartiklarna i dagens Svd beskriver tämligen väl "plankningsrörelsen" som illustration för den moderna vänsterns egoism:

Snålåkarna skickar reseräkningen till dig, Svd 110901

Förakt för vanligt lönearbete är okontroversiellt (s)-pampar emellan

Sommaren 2011 går mot sitt slut. Ett tecken på det är att höstterminen börjar. För skolungdomar såväl som fritidspolitiker. I veckan har vi haft alliansgruppsmöte inför kommande tisdags stadsdelsnämnd här i Hässelby-Vällingby. Nu i helgen (20-21/8) sitter jag och försöker hitta rätt ton och tydlighet för ett par skrivningar inför nämndmötet. På måndag kväll är det dessutom dags för distriktsstyrelse för kristdemokraterna i Stockholms stad.

Tog idag del av ytterligare ett hårresande (s)-uttalande som illustrerar hur den "tynande jättens priviligerade politruker" ser på på arbete och olika yrkeskategorier:

– Om du inte längre kan jobba som journalist ska du inte behöva bli lokalvårdare, säger Tomas Eneroth (s).

Svd 110820 Stormig höst väntar i riksdagen

Att det svenska socialdemokratiska "arbetarpartiet" INTE är ett parti för dom som arbetar är väl egentligen ganska känt vid det här laget. Men, partiet vill ju verkligen inte att detta ska spridas och uppmärksammas. Det säger något om den "gamla politiska ledningens elit" att sossarnas fortfarande månghövdade yrkespolitiska klass inte ens har vett att försöka dölja hur dom ser på vanliga jobb.

Att det ogenerade föraktet för vanliga jobb är ett kollektivt fel inom sosseeliten illustreras av att det första som det då tillträdande socialdemokratiska oppositionsborgarrådet i Stockholm, Karin Wanngård, sa var:

"Vi ska inte slussa ut massor av arbetslösa ungdomar till skitjobb"

Vad som var ett "skitjobb" enligt Wanngård när hon uttalade sig gick det aldrig att få någon rätsida på. Men, när det vid tillfället sannolikt panikslagna socialdemokratiska partikansliet i Stadshuset skrev ihop en riktigt krypande avbön åt henne blev budskapet att hon var emot jobb med "skitvillkor" (vem är inte det?). Jag tror dock att om inte vi Kristdemokrater, genom Ewa Samuelsson och Erik Slottner, reagerat på Wanngårds uttalanden så hade det inte kommit någon avbön alls!

Vilka jobb är skitjobb Wanngård?

Jag tror detsamma gäller Eneroths "groda från hjärtat" i Svd. Blir det storm kommer det snart en krypande avbön. Fast stormen måste då starta genom blogg- och andra debattinlägg från oss politiker. Like lite som Wanngård verkar ju Eneroth ha fått någon kritisk följdfråga spontant från media.......

Därför hör kristdemokraterna hemma på Pride.....

Ett stilla sammandrag av mina intryck från kristdemokraternas medverkan på Stockholm Pride.


Det är snart hösttermin. För både arbetsliv, skola och lokalpolitik. En liten energikick under den gångna veckan blev kristdemokraterna i Stockholms stad och läns deltagande på Pridefestivalen. 


Mitt eget deltagande var blygsamt, jag deltog i vårt Pride-sergelseminarium "Hur öppna är är Sveriges gränser" och sedan stod jag i vårt tält på prideområdet i Kungsträdgården fyra timmar uppdelat på två 2-timmarspass. Ja, lite längre blev det. Vårt tält hade många besökare och man kan ju inte sluta mitt i ett samtal.

                                                                        Jag i kd-tältet på Pride


Som subjektiv deltagare gör jag ändå anspråk på att ordet SUCCÉ är den bästa objektiva enords-sammanfattningen av vårt deltagande. Alltihopa krönt av att de huvudsakliga initiativtagarna till vår medverkan Caroline Szyber, Magnus Kolsjö och Erik Slottner mycket välförtjänt förärades RFSL´s Regnbågspris.


Vårt seminarium var intressant och gick att genomföra. Fast det är klart, visst gick en del av möjligheterna till verklig diskussion kring ämnet förlorade på grund av den banderollviftande talkören av antidemokratiska vänsteraktivister som fanns på plats. Nästa år önskar jag att vi har ett seminarium om hatbrott. Det är ett allvarligt samhällsproblem som vi behöver bli bättre på att bekämpa i Sverige (både juridisk och praktiskt). 


Succén i vårt deltagande bärs dock i första hand upp av vårt tält. För egen del har jag nu 20 års erfarenhet av möten med människor som representant för kristdemokraterna, i huvudsak i stockholmsområdet. Det är en omfattande mix av stora och små möten, toppar och dalar, burop och stående ovationer.  De drygt fyra timmar jag mötte folk i vårt tält i Kungsträdgården tillhör de mest roliga och positiva offentliga politiska möten jag upplevt. ALLA besökare jag mötte, även de som inledningsvis var mycket negativa till oss och definitivt inte höll med oss i en del sakfrågor, var ändå öppna för att samtala och verkade genuint intresserade av vad vi står för.


I det sammanhanget måste alla kristdemokrater ALLTID vara tydliga med att vi är ett parti som utgår från ALLA människors unika, men lika stora, okränkbara människovärde! Ett parti som skiljer religionen från politiken och den "bok" vi utgår ifrån är vårt principprogram:


Kristdemokraternas Principprogram

Det är utgångspunkterna för alla våra ställningstaganden för alla sakpolitiska frågor och krav som, bland annat, HBTQ-rörelsen driver. En rörelse som ju för övrigt (precis som det ska vara i en demokrati) är mångfacetterad med olika interna åsikter och prioriteringar just i de sakpolitiska frågorna. Jag sa det många gånger i vårt tält och skriver det gärna här också "I'm a 20-year man" i kristdemokraterna. Jag gick med för att med utgångspunkten i det okränkbara människovärdet, personalismen, subsidiaritetsprincipen och förvaltarskapstanken få vara med att utveckla ett bra samhälle. Jag VÄGRAR kidnappas till en skurkroll i historien om HBTQ-rörelsens rättmätiga kamp för jämställdhet och acceptans.


Nu vill jag vara tydlig med att kidnappningsförsöken till skurkrollsfacket var snudd på obefintliga under mina timmar i vårt tält på pride. Men vid debatter, torgmöten och valstugesittningar åtminstone de senaste tio åren, med någon slags acceleration de senaste fem, har det varit en stående anklagelseakt mot (där och då) kristdemokraterna i allmänhet och mig som närvarande representant i synnerhet. Oftast framslungad av någon "nyfrälst vänsterautonom" som inte ens var född då såna som jag första gången stod upp för öppet homosexuella arbetskamrater eller hjälpte medmänniskor som utsatts för hatbrott (på den tiden när begreppet i praktiken var okänt). 


Rent dramaturgiskt förstår jag att många som vill peka på sin egen förträfflighet samtidigt vill peka ut en motpol, en "skurk". Men, när det verkligen gäller så är dramaturgi något som hör hemma på scenen och filmduken, inte ute i den verkliga världen. Hur stark viljan att visa sig förträfflig på andras bekostnad är visade ett debattinlägg i Expressen av en av centerpartiets officiella partiledarkandidater (han som inte är aktuell för jobbet) med ett felaktigt och onödigt angrepp på, i första hand, Göran Hägglund och Stefan Attefall. Jag länkar till Stefan Attefalls svar nedan:


Attefall svarar Jonsson


Nåväl, troligen blev årets deltagande för oss kristdemokrater i Pride början på ett återkommande deltagande på precis samma premisser som de övriga riksdagspartierna (exklusive sd). I synnerhet om arrangörerna fortsätter med den väldigt öppna och tillgängliga modell för festivalen som det var i år. Vi ska visa de som tvivlar att vi inte (INTE!) är ett homofobiskt parti. Sedan kan vi ägna oss åt de politiska sakfrågorna istället. Inom ALLA politikens områden!


Stay toned.....


Ps. du vet väl att du kan logga in och kommentera den här bloggen? Om du inte vill kommentera eller ställa frågor öppet här på bloggen får du gärna maila mig, fredrik.wallen@kristdemokraterna.se . Ds.

Ungdomssituationen i Hässelby-Vällingby........

är på flera sätt inte bra just nu! Mest tydligt är det i delar av Hässelby

Den här sommaren har en tragisk drunkningsolycka och två brutala knivöverfall skett inom det område som tillhör Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd. Detta har uppmärksammats stort i media. Sedan har vi också de mindre mediauppmärksammade dagliga problem med unga som rånar unga och otrygghet bland unga för att röra sig i vissa delar av lokalområdet på kvällarna (mm.).

Samtidigt så har vår stadsdel många förutsättningar för att verkligen kunna erbjuda en bra uppväxtmiljö för våra unga. Den direkta anslutningen till badplatser och friluftsområden i kombination med moderna centrum, bra bostadsområden, många skolor och kollektivtrafik. Inte minst finns hos oss också ett starkt civilt samhälle med bland annat många aktiva idrotts- och ungdomsföreningar (till exempel scouterna).

För att uppmärksamma problemen och otryggheten för våra unga OCH vad vi tillsammans kan göra för att åtgärda dessa tar jag och den kristdemokratiska gruppledaren i Västerorts polisnämnd, Carina Franke, initiativ till ett kvällsseminarium på Allhuset i Hässelby Gård, onsdagen den 31 augusti klockan 18.00. Välkomna! Mer information kommer......


I övrigt så är det Pridevecka i Stockholm den här veckan. Jag var och lyssnade på gårdagens kristdemokratiska seminarium "Hur öppna är Sveriges gränser". Ikväll (torsdag 4/8) ska jag vara i vårt tält i Kungsträdgården klockan 20-22, imorgon (fredag 5/8) ska jag vara där 18-20.

Senare i helgen hoppas jag hinna summera mina samlade prideintryck på denna blogg.

Stay toned!








.

Den konstitutionella monarkin fungerar!

Idag gratulerar vi kronprinsessan Victoria på 34-årsdagen! Dagen passar också utmärkt för att reflektera över att den "kris" för kungahuset som trumpetats ut under vintern och våren har blåst över. Kris och kris förresten, vi lever delvis i historielöshetens tidevarv. Den svenska monarkin överlevde betydligt allvarligare angrepp under både 18- och 1900-talet. Sverige förblir en konstitutionell monarki länge än, och det är bra!

Jag har tidigare berört svenska republikaners oförmåga att förstå hur väsentlig statschefens särskilda roll är för hela vårt demokratibygge. Som motvikt till den alltmer polariserade och ytliga (samt alltför professionaliserade) partipolitiken behöver vårt land en kung, och i framtiden en regerande drottning. Vår statschef ska representera HELA landet, inte enbart vinnarsidan efter en presidentvalskampanj där det med osviklig logik alltid skulle finnas en besviken förlorarsida. Grunden till att vi ska behålla monarkin är dess betydelse som viktig pusselbit i hela vårt demokratibygge. Ett bygge där all politisk makt utgår från folket MEN våra domstolar är självständiga och vår statschef opolitisk. Monarkin fungerar!

Det ständiga krypskyttet mot vår monarki, som ibland (som nu i vår) slår över i mer vildsinta angrepp, är dessutom ett fattigdomsbevis för den konstitutionella debatten i vårt land. För visst finns det saker att diskutera. Inte minst avseende delning och begränsning av den formella politiska makten.

I det sammanhanget är jag stolt över att tillhöra ett parti som, till exempel, vill införa en författningsdomstol samt skydda befolkningen mot politiskt klåfingrighet och på allvar diskutera politikens gränser.

Varför vi kristdemokrater inte får tappa frågan om "politikens gränser" och varför vi ska fortsätta relatera till "verklighetens folk" kommer jag att återkomma till.

Stay toned, och LEVE KRONPRINSESSAN!

Länk till Sveriges kungahus

Badvakter vid Stockholms strandbad,

eller snarare bristen på dem, var en av huvudnyheterna på SR Stockholmsnytt idag.

Av Stockholms 29 officiella strandbad har endast två badvakter. Båda dessa bad, Maltesholms- respektive Kanaanbadet ligger inom ansvarsområdet för den stadsdelsnämnd där jag representerar kristdemokraterna, Hässelby-Vällingby. I stadsdelsnämnden har jag redan för flera år sedan skrivit flera skrivelser om just behovet av badvakter även på våra strandbad.

Jag tycker att vi i Stockholms stad skulle ge stadsdelsnämnderna i uppgift att inför varje badsäsong analysera behov och omfattning av badvaktsbevakning på de strandbad man har inom sitt geografiska ansvarsområde. Att det ska vara stadsdelarna (och inte idrottsnämnden) som ansvarar för detta är den bästa lösningen. Strandbaden är per definition inga "idrottsanläggningar" och stadsdelsarnas badvakter kan ha fler uppgifter (i Hässelby-Vällingby är de även fritidsledare).

Just en årlig behovs- och omfattningsanalys är också logiskt. I praktiken förstår nog alla att det inte är möjligt med badvakter på alla strandbad, lika lite som det vore möjligt att bevaka hela Mälarens strandlinje. Strandbaden är ju allmänna platser tillgänliga dygnet runt. Man behöver utgå från var behovet är störst (exempelvis genom att analysera storlek, överblick, antal besökare och om det är långgrunt eller inte).

Förslaget med med årliga behovs- och omfattningsanalyser för strandbadsbevakning ska jag väcka i Hässelby-Vällingby under hösten (inför 2012). Förhoppningsvis kan det bli praxis i hela staden.

Länk till dagens SR Stockholmsnytt:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3653&artikel=4586365

Rikstinget slut för denna gång.

Mot oändligheten och vidare........

Nja, kristdemokraternas riksting 2011 är i alla fall avslutat och jag har haft en eftermiddag och tidig kväll på mig att återförenas med Umeå. Under min tid i värnpliktsrådet, för 20 år sedan, hade jag några intensiva förbandsbesök på dåvarande I20. I anslutning till dessa lärde jag känna staden något men jag har knappt varit där alls mellan då och nu.

Senast kristdemokraterna hade riksting i Umeå var också 20 år sedan, sommaren 1991. Jag hade då hunnit vara medlem lite mer än ett halvår, men jag var inte med på tinget den sommaren.

Annars har det hunnit bli ett antal riksting för mig (drygt 15). Årets sammankomst bjöd, i vanlig ordning, på en kompott av både glädjeämen och irritationsmoment. Ett stort glädjeämne var att vi i delegationen från Stockholms stad fick ett bra genomslag i debatt och votering. Vi vann en del och förlorade en del. Men, det viktigaste var att det framgick tydligt vad vi tyckte, att vi genomförde våra planerade inlägg och uppmärksammades när vi gjorde det. Allt detta gick i lås på ett bra sätt.

Det var ju drygt 350 motioner inom politikens samtliga områden som vi hann med att behandla, så tempot var högt! Det känns inte som om denna enormt gedigna bredd i vår politik fick den uppmärksamhet den förtjänade utanför rikstingslokalen.

Exempelvis får man leta länge i den offentliga rapporteringen för att hitta något om besluten om nytag inom försvarspolitiken, den spännande principdebatten och voteringen om sprutubyte för narkotikamissbrukare, diskussioner om politikens gränser eller ställningstaganden för brottsoffer, studenter och kommunalt självstyre (mm.).

Mer övergripande så blir jag glad varenda gång Göran Hägglund talar om att vi kristdemokrater ska vara gränsvakter mot klåfingrig politisk inblandning i människors liv, precis som jag tycker att vi måste fortsätta diskussionen kring "verklighetens folk". Här finns fortfarande mycket att hämta! Men, det kräver att vi är ihärdiga och konsekventa. I det avseendet gjorde jag också en enbart positiv tolkning av Görans uppmaning om att vi på rikstinget skulle säga "vad vi menar att partiet ska vara tydliga med" istället för att säga att "partiet är otydligt". För mig kändes den uppmaningen lika mycket riktad till partiledningen som oss delegater. Jag är säker på att en viktig nyckel till att vi ska kunna bli ett större parti 2014 ligger just i att vi kan vara tydliga och samordnade när vi presenterar vår politik.

Länk till Görans tal: http://svtplay.se/v/2469024/kd_s_riksting_goran_hagglunds_tal

Specifikt för Stockholm så vet jag att när tillfälle väl ges att presentera vår politik, det må vara rörande familjen, äldreomsorgen, bostads- och trafikpolitik eller vår grundläggnde ideologi (etc.) så når vi fram till många människor. Men, ska vi verkligen kunna växa som parti i storstäderna har vi många fördomar mot oss att bekämpa. OCH, då ska vi naturligtvis vara vaksamma på sådant som de facto göder fördomarna om partiet.

Ett sådant irritationsmoment för mig på årets riksting var frågan om sterilisering vid könsbyte. Jag anser att när det finns en färsk utredning som förordar att de få människor (ett 30-tal om året) som byter kön i Sverige inte ska ställas inför kravet om sterilisering för att få ett personnummer i sitt "nya" kön så borde ett ställningstaganden i linje med den utredningen vara rimlig att ta för partiet. Varför krångla till detta så?

Nåväl, som fritidspolitiker brukar jag uppleva att riksting, partiets kommun- och landstingdagar, ja även lokala stämmor och styrelsemöten ofta tjänar som en politisk vitaminjektion. Innan årets "rikstingseffekt" går över hoppas jag hinna skriva ur mig en hel del politik om allt ifrån vardagens lokal-lokala frågor i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd till vad jag tycker är viktigast att tänka på när vi kristdemokraterna, efter årets rikstingsbeslut, ska konkretisera vår försvarspolitik.

Stay toned.........

Lång dags färd mot natt i Umeå.......

För att vara nuförtiden (jag har ju tidigare skrivit om att nattmanglingar var vanligare förr, på såväl kommunfullmäktigesammanträden som riksting) blev det en lång första dag på kristdemokraternas riksting i Umeå. En hel del deltagare hade, precis som jag, tagit sig upp till Umeå under natten mot torsdagen. Så vi var ganska många som var ganska trötta när torsdagens förhandlingar ajournerades ungefär klockan 23.30.

För egen del hann jag upp i talarstolen precis som planerat. Dels för att tala om behovet av att tydliggöra och konkretisera (samt prioritera) försvarspolitiken inom kristdemokraterna. Dels för att yrka avslag på en motion om sprututbytesprogram för narkotikamissbrukare.

Sprututbytesmotionen blev ingående debatterad. Kristdemokraternas formella partilinje, sedan frågan behandlades på ett riksting för några år sedan, har varit att vi säger nej till sprutbyte. Efter att yrkanden om ett rakt bifall till motionen fallit blev det dock en "rysarvotering" om partistyrelsens förslag att finna motionen besvarad och ett rakt avslag. Partistyrelsen vann med minsta möjliga marginal, 121 röster mot 120!

Även om motionen alltså inte bifölls i sin helhet innebär ändå partistyrelsens besvarande en förändring av den formella partilinjen. Från att vi varit emot till att vi nu "bör arbeta för att göra sprututbytesprogram mer tillgängligt" i linje med partistyrelsens ganska omfattande motionssvar. Nåväl, minns jag rätt "vann" vi som är emot också bara med några få röster förra gången.

Anledningen till att jag (med flera) är emot sprututbyte är, i korthet, att jag tycker konceptet är principiellt fel på flera sätt och urholkar den svenska restriktiva narkotikapolitiken. Dessutom är jag skeptisk till att just sprutbytet har någon egentlig positiv effekt på såväl smittspridning som att det skulle underlätta uppsökande missbruksvård (de utvärderingar och den forskning som finns är inte entydig).

Imorgon är en ny rikstingsdag. Jag ska plädera för (minst) en kandidat till partistyrelsevalet. Annars tror jag att jag kommer att hinna med att titta på alla utställningar som finns i anslutning till tinget under dagen. På lördag ska jag sedan vara formtoppad till utbildnings- och kulturdebatten.

Men, först ska vi avsluta fredagens förhandlingar med den stora rikstingsfesten!

På väg mot kristdemokraternas riksting......

Sitter på tåget mot Umeå och kristdemokraternas riksting 2011. Jag är med som ombud och motionär från Stockholm. Från stockholmsbänken ska jag i första hand hantera avsnittet "Utbildning & Kultur".
Men, jag planerar också att begära ordet under "Utrikes & Försvar", för att tala om att partiet borde ta plats i försvarsdebatten med en tydlig politik (i linje med min motion) samt under "Hälso- och sjukvård" om sprututbytesprogrammet för narkotikamissbrukare (jag är emot det förslaget!).

 Vi får vi se vad som kan hinnas med i övrigt........

Sedan kan jag passa på att, i synnerhet för dom som läser min blogg med perspektivet Hässelby-Vällingby och övriga Västerort i Stockholm, nämna några ord från den lokal-lokala stockholmspolitiken.

Som jag skrivit tidigare så var jag på miljödebatt i Akalla By den 29:e maj och pratade bland annat om att underlätta för de som cykelpendlar från ytterstaden och (bl.a.) in mot city. Cykelfrågan i Stockholm har en tendens att få ett navelskådarperspektiv från vissa högljudda delar av de cyklister som bor i innerstaden och inte alltid är några direkta föredömen i trafiken....

Måndagen den 30:e maj följde jag (som jag också skrivit tidigare) med vårt biträdande socialborgarråd Ewa Samuelsson och vår borgarrådssekreterare Markus Nyman på en rundtur i mitt stadsdelsnämndsområde.

Onsdagen den 8:e juni hade vi våravslutning för kristdemokraternas "kommungrupp" (vår fullmäktigegrupp, vi som har nämduppdrag i Stockholms stad och stadshuskansliet). Bland annat fick vi information direkt på plats på Riddarholmen om det pågående tunnelbygget för citybanan. Mycket intressant!

Måndagen den 13:e juni besökte jag Koppargårdens äldreboende i Råcksta. Ett bra och givande besök! Att äldreomsorgen alltid fungerar på bästa sätt är en av de viktigaste och svåraste kommunala uppgifterna.Ska vi klara det måste vi politiker klara att tänka både kort- och långsiktigt avseende organisation och pengar. Jag är dock övertygad om att en huvudfråga för att klara omsorgen både nu och i framtiden är att satsa på personalen (framförallt högre lön!).

Tisdagen den 14:e juni hade vi det sista stadsdelsnämndsmötet för terminen i Hässelby-Vällingby. Jag hann med att lägga en skrivelse där jag frågade om rutiner och tillståndsgivning kring den parkeringsproblematik (och övrigt lokal-lokalt "trafikkaos") som inte sällan uppstår vid den mängd av byggarbeten som pågår i stadsdelen. Sannolikt kan en hel del av detta förebyggas med bättre samordning och kontroll.

Nästa stadsdelsnämnd är den 23:e augusti. Innan dess planerar jag dock för åtminstone ett par lokala sommarutspel......

Stay toned, närmast för blogginlägg direkt från Umeå och rikstinget!

Trafikvett gäller även oss cyklister!

Under den politiska paneldebatten om miljö den 29:e maj på Folkfesten för klimatet i Akalla By spände (som jag skrivit tidigare) inläggen över en stor bredd. Från lokala cykelvägar till internationella utsläppsöverenskommelser. 

Jag, Karin Karlsbro (fp), Kerstin Thufvesson (m), Mikael Magnusson (s), Åsa Romson (mp), Jens Holm (v) i politikerpanelen på Folkfest för klimtatet.

Från debatten upprepar jag gärna mitt inlägg om att vi i Stockholm borde ha fler och bättre cykelparkeringar. Vid tunnelbana- och pendeltågsstationer, men i synnerhet i innerstan. 


Att cykeldebatten lätt hamnar fel har dock märkts nu i juni, efter politiska utspel till både höger och vänster om att cyklister borde få cykla mot rött ljus och mot enkelriktat (under vissa förutsättningar). Ett i nuläget helt onödigt och i värsta fall olycksalstrande förslag! 

Till försvar för de allianspolitiker i Stockholm som sagt sig vara öppna för förslaget ska sägas att det presenterats som en del i en helhet med bland annat fler cykelstråk och upprustade cykelbanor. 

Inom cykelsatsningens regel- och värderingsavsnitt borde dock satsningen istället handla om att få en naturlig förståelse för att även alla vi cyklister måste anpassa både vår hastighet och våra övriga trafikhänsyn efter gällande trafikregler, väglag och omgivande trafik. Även om den trafiken består av gående! 

De värsta "cykelmarodörerna" jag ser både i ytterstaden och i city är dom som vägrar använda cykelbanorna, utan prompt ska köra i hög hastighet mellan bilarna på körbanan. Mot rött, mot enkelriktat och utan att respektera vare sig väjningsplikt eller gåendes företräde på övergångsställen far de fram utan en tanke på sina medmänniskor. I bästa fall slutar deras färd med en rätt avvägd ordningsbot eller primärrapport i en poliskontroll, i sämsta fall förorsakar de olyckor med stort lidande för både dom själva och andra. 

Jag vet att marodörerna inte är i majoritet bland oss cyklister. Men dom är definitivt tillräckligt många för att betraktas som ett stort problem för en miljövänlig stockholmstrafik där både gång-, cykel- och biltrafikanter kan samsas. Ett generellt förbättrat trafikvett bland Stockholms cyklister är också en förutsättning för en cykelvänlig huvudstad!

10 år sedan Göteborgskravallerna.....

Precis vid den här tiden för 10 år sedan var det budgetfullmäktige i Stockholms stadshus. Samtidigt pågick ett EU-toppmöte i Göteborg. Som då nyss uppstartad "valårsförstärkande" politisk sekreterare för Kristdemokraterna följde jag Stockholms budgetdebatt på plats och viskade debatttips samt oneliners till våra dåvarande fullmäktigeledamöter.

Numera är budgetfullmäktige några intensiva, men noga tidssatta, dagar i Stadshuset. Nattmanglingarnas tid är (tillsvidare) förbi. 2001 var budgetfullmäktige i Stockholm fortfarande den årligen återkommande "72-timmarsdeabtten" för stockholmarnas folkvalda kommunförsamling. Med lite tur kunde debatten tillfälligt ajourneras vid 4-5 på morgonen för att klubbas igång igen bara några timmar senare.

En bit in på eftermiddagen den 15 juni  för 10 år sedan började dock någon form av oro sprida sig i stadshuset rådssal. Framförallt samlades vi vid en TV i rådssalens förrum. På den såg vi hur centrala Göteborg slogs sönder.

Dramatiken på Avenyn innebar ett, i sammanhanget mänskligt men samtidigt lite larvigt, spontandebatterande från stadshuset talarstol. Den ordinarie debatten avbröts med en "ordningsfråga" om händelseutvecklingen i Göteborg. Innan vi återvände till dagordningen hade någon representant från de flesta partierna hunnit ge någon spontan politiskt färgad åsikt om vad som skedde nästan 50 mil bort. Av naturliga skäl var det inga för framtiden odödliga inlägg som gjordes i frågan.....

Själv konstaterade jag för mig själv den sanning som den inte alltid så ödmjuka svenska självbilden ofta (fortfarande) förblindar oss för. Nämligen att just vår lilla del av världen visserligen, av många skäl, ÄR lugnare och tryggare än stora delar av omvärlden. Men, att det INTE innebär att vi på något sätt skulle vara fredade eller immuna mot exempelvis kravalltörstande vänsterdemonstranter.

Jag har många vänner och bekanta som har betydligt mera fysiska och direkta minnen från Göteborg 2001. Minnen som kan innehålla både dödsångest och vanmakt.

Sant är att polisen och svenska myndigheter i övrigt blivit mycket bättre både på att förebygga och vid behov hantera kravaller eller andra riktigt stora ordningsstörningar sedan 2001. Mycket på grund av händelserna då. Sant är dessvärre också att det samlade samhället ännu inte gjort upp med det som var den absoluta grundförutsättningen för att Göteborgskravallerna kunde inträffa, den svenska vänsterns indirekta (och ibland direkta) tolerans för antidemokratiska och våldsamma grupper.

Det skrivs så väl i ledaren från Svenska Dagbladet som jag länkar till nedan: 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vanstern-startade-goteborgskravallerna-med-oppna-ogon_6244964.svd

Ibland märker vi av nynazistiska organisationer i Sverige. Ibland innehåller dessa organisationer både enskilda och grupper som är kapabla till allvarligt våld mot människor och egendom. Men, från nazismens fula ansikte vänder sig det samlade svenska samhället bort. Så är det inte för Vänsterns ibland lika hänsynslösa våldsromantiker. Vi ser dem som i värsta fall inbjudna, eller i alla fall inte avvisade, snyltgäster i det politiska rummet oftare än vi vill lägga på minnet.

I vårt land är nazismen de facto säkert och resolut förpassat till den historiska skräphögen. Att AFA, SUF, Revolutionära Fronten och alla andra delar av den "autonoma vänstern" inte också ligger där är en skam för den svenska vänstern och ett bevis för att demokratin måste försvaras varje dag, även i Sverige!

Miljön, omsorgen, parkeringsproblemen och Kungen.

I söndags (29/5-2011) medverkade jag för andra året i rad på Folkfesten för klimatet på Akalla By. Politikerdebatten täckte allt från det mest globala till det mest lokala. När vi diskuterade cykelplanen för Stockholm fick jag tillfälle att slå ett slag för idén att det borde finnas bättre citynära cykelparkeringar. Tillsvidare så är inte hela citykärnan cykelvänlig, och det är ingen katastrof. Exempelvis är cykelvägarna från där jag bor i Vällingby alldeles utomordentliga hela vägen in till Stadshuset. Skulle jag sedan  arbeta inne vid Sergels Torg promenerar jag gärna den sista biten hellre än att ge mig in i citytrafiken på ungefär samma premisser som en kula i ett flipperspel.

I det globala perspektivet måste vi fortsätta lägga kraft på att vara eniga inom EU och sedan tillsammans sätta press på framförallt USA, Ryssland och Kina att skriva på långtgående internationella miljööverenskommelser. Opinion för detta skapas i hela det internationella samhället, till exempel vid folkfester som den vid Akalla By.

Se länken nedan. Det kommer nya bilder och texter från Akalla By så småningom. Både här på bloggen och på Stockholms stads hemsida.

http://stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Miljoforvaltningen/Hallbara-Jarva/Folkfest-for-klimatet/?fel=

Idag (30/5-2011) följde jag med vårt biträdande socialborgarråd Ewa Samuelsson och vår borgarrådssekreterare Markus Nyman på en rundtur i mitt stadsdelsnämndsområde, Hässelby-Vällingby. Vi besökte vår dagverksamhet för psykiskt funktionshindrade, fortsatte vidare till fritidsgården Tegelhögen samt Maltesholmsbadet (med sina särskilda anpassningar för bland annat rullstolsburna badgäster) och den tillgänglighetsanpassade parkleken i Hässelby Strand. Jag är stolt över att sitta i en stadsdelsnämnd där vi har så bra verksamheter och så trevligt proffsiga medarbetare!

Annars förbereder jag en skrivning till nästa nämndmöte om den ökande parkeringsproblematiken vid våra pågående (och även avslutade) bostadsbyggnadsprojekt. Dels måste alla vi beslutsfattare hjälpa till och bevaka så att det finns tillräckligt med parkeringsplatser för framtidens miljövänliga bilar vid de framtida miljövänliga bostäder vi just nu (på mycket goda grunder) försöker bygga så många som möjligt av i bland annat Hässelby-Vällingby. Dels så måste vi se till att det bättre ordnas provisoriska parkeringsmöjligheter när de ordinarie bostadsparkeringarna i perioder behöver blockeras av byggmaterial och maskiner.

Slutligen några ord om Kungen och monarkin. Jag tycker det är bra att Kungen nu kommenterat, dementerat och tagit avstånd från de spekulationer som snurrat runt i media de senaste veckorna (och egentligen surrat mer eller mindre högt ända sedan boken om Kungen lanserades i höstas).


Vid tillfälle ska jag lägga ut texten mer utförligt om varför vårt land absolut ska fortsätta vara en konstitutionell monarki. Men, att det är trist att nu bland annat hela riksdagspartier, främst alltid lika opportunistiska (v), släpper utspel kring monarkin som visar att de inte alls förstår (eller inte bryr sig) om hur väsentlig statschefens särskilda roll är för hela vårt demokratibygge. Betydelsen av formell maktbegränsning, grundlagarna som ett pussel där man inte kan plocka bort bitar hursomhelst mm. är förstås inte så viktigt för opportunister som har politiken som religion....

Politiska rapporter och betraktelser från Stockholms nordvästra förorter

I eftermiddag (söndagen den 29/5) klockan 15.00 ska jag delta i en politikerutfrågning/paneldebatt om miljöpolitik. Debatten genomförs som finalen på dagens "Folkfest för klimatet" på Akalla By. Just nu verkar vädret inte inbjuda till utomhusaktiviteter. Men, det är alltid roligt att besöka Akalla By!

Annars har det varit ett par ganska intensiva lokal-lokal politiska veckor här i Järva-Västerort, Stockholm.

Bland annat hade våra lokalavdelningar måndagen den 16:e maj besök av partisekreteraren  Acko Ankarberg Johansson. Ett intressant och välbesökt kvällsmöte som gav mig, med flera, en politisk vitamininjektion inför sommaren.

Sedan hade Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd sammanträde tisdagen den 17:e maj. Mitt tydligaste bidrag under kvällen var en skrivning om att kommunala omsorgsboenden behöver ha begrepp om de möjligheter som hushållssprinkleranläggningar (sprinklersystem som kan installeras i enskilda lägenheter och rum, kopplat till det vanliga hushållsvattnet) kan ge för att skydda liv och egendom i kommunala verksamheter. Snacka om teknisk detaljfråga, men säkerhets- och trygghetsfrågor handlar ofta om just detaljer.

Den formellt stora frågan på stadsdelsnämnden var annars tertialrapport 1. Trots välskött administration och kontroll så prognostiserar vi för ett underskott på åtskilliga miljoner inom socialtjänsten. På kort sikt är det problemet administrativt. STORA Stockholms stad beslutar om sin budget utifrån olika prognoser om stadsdelarnas läge och utveckling. Hässelby-Vällingby´s struktur, med bland annat fler invånare som behöver försörjningsstöd, har förändrats snabbare än beräkningsmodellerna hunnit med. Det går att åtgärda ganska lätt och någon enskild person eller verksamhet behöver inte att drabbas. Vi stockholmare ska veta att vi lever i en så välskött stad att det, om det behövs, finns resurser att omfördela!

Att göra något åt att det fortfarande finns ganska stora grupper individer och familjer i Stockholm som under långa perioder är i behov av kommunalt försörjningsstöd är dock den verkliga utmaningen. Där finns ingen "Quick fix". Men att fortsätta underlätta inträdet på arbetsmarknaden och fortsätta göra det lönsamt att arbeta på den reguljära arbetsmarknaden är definitivt en stor del av lösningen.

Kampanjdag i Stockholm - snart valdag i Västra Götaland och Örebro

Idag hade Kristdemokraterna i Hässelby-Vällingby vårsommarkampanj ett par timmar i Vällingby Centrum, eller "Vällingby City" som vi skriver numera.... Det visade sig vara en bra dag för materialutdelning och politiska samtal. Med mig hann förbipasserande ta upp socialförsäkringssystemet, Pridefestivalen, SL-kortet och några lokala detaljplansärenden.

Det var också flera vällingbyflanörer som undrade om vår kampanj hade något att göra med omvalet i Västra Götalandsregionen och Örebros nordsöstra valkrets. Nja, så många som ska gå till valurorna imorgon den 15/5 träffade vi nog inte i Vällingby. Men, morgondagens omval är väldigt viktigt!

Jag hoppas alla som får tar tillfället i akt och går och röstar på Kristdemokraterna! 

Själv har jag nu en ganska intensiv fritidspolitisk vecka framför mig. Tisdagens stadsdelsnämndsmöte ramas in av partisekreterarbesök på måndag och stadshusmöte på onsdag. Vi får se vad som händer, men idag vill jag fortsätta med en länk till en tuff men VÄLDIGT korrekt ledare i Svenska Dagbladet :

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/juholt-tanker-inte-ta-bort-barnfattigdomen_6164551.svd

Det är ett demokratiproblem att socialdemokraterna (även efter mer än fyra år i nationell opposition, det sämsta valresultatet någonsin, förlorad trovärdighet som regeringsbildare och en politik som helt fallit isär) fortfarande generellt behåller sin status som "politiskt problemformulerarfacit", åtminstone på svenska samhällsredaktioner....

Å andra sidan hade (s) den statusen även vid förra årets val och vid valet 2006. Så den räcker ju uppenbarligen inte längre för att vinna val.

Ska jag sansa mig lite så är det kanske bara så att jag, med flera, stör mig på att varumärket socialdemokraterna forsätter ha en särställning i den allmänna debatten. Trots att (s), objektivt och ofrånkomligt, helt borde förlorat den ställningen efter valförlusten 2010.

Vill man anlägga ett något pretentiöst perspektiv på (s) tillbakagång så är det dock ytterst få "imperier" i världshistorien som gått under med en stor skräll. De tynar istället bort medan dess supportrar och stödtrupper inte begriper vad som hänt. 

Så (s) får tyna vidare! Själv ska jag läsa in mig på tertialrapport 1/2011 för stadsdelsnämnden, studera en redovisning av stimulansmedel inom äldreomsorgen och överväga ett kristdemokratiskt skriftligt yttrande om brandskydd.

Stay toned......

Debatten om SL-kortet

Stockholm har Sveriges billigaste kollektivtrafik. För 690 kronor i månaden (420 med reducerat pris) kan man åka buss, tunnelbana, pendeltåg, spårvagn, tvärbana och båt (!) i obegränsad omfattning i hela länet. INGEN annanstans i Sverige kommer man i närheten av det låga månadspriset för obegränsad tillgång till ett läns samlade kollektivtrafik!

Nu kommer priset för månadskortet att höjas till 790 kronor den 1 september. Priset för SL-kortet kommer att förbli jämförelsevis lägst i Sverige och fortfarande kommer enbart knappt hälften av SL´s kostnader att täckas av  intäkter. Något mer än hälften av kollektivtrafiken kommer att fortsätta vara skattefinansierad.

Samtidigt så ökar kraven på kapacitet och sträckning hos Stockholm läns kollektivtrafik. Stora investeringar måste göras! I det läget är en avgiftshöjning rimlig.

Med tanke på de utmaningar som Stockholms kollektivtrafik står inför blir det trist när debatten om avgiftshöjningen på SL-kortet blir så usel. När jag hör brösttonerna från en del oppositionspolitiker samt ser och hör hur en del mediaredaktioner framställer prishöjningen så blir jag beklämd. Det säger något ganska obehagligt om den oförmåga till perspektiv som uppenbarligen finns när priset för ett månadskort höjs med 100 kronor och det framställs som en "katastrof".

Jag kan verkligen förstå och sätta mig in i att prishöjningar för saker som många familjer verkligen behöver kan vara jobbiga. Kanske borde SL införa fler alternativ? Precis som det redan idag finns lokala kort för trafiken i Södertälje och Norrtälje borde man kanske kunna "skräddarsy" månadskort med olika kostnader för olika behov? 

Det viktigaste att komma ihåg är dock att Alliansen i Stockholms läns landsting nu försöker tråckla ihop en fungerande framtida kollektivtrafik för oss stockholmare. Allt opportunistiskt snack om "gratis" SL-kort (inget är "gratis" det bara betalas på annat sätt) innebär i praktiken att pengar ska tas från sjukvården för att finansiera avgiftsfri kollektivtrafik. Jag VET att det inte är vad invånarna i Stockholms län vill.

Solig söndag....

Jag sitter och bläddrar i handlingarna till nästa Stadsdelsnämndsmöte den 17/5. Slås på nytt av, för vilken gång i ordningen vet jag inte (första gången bör ha varit kring -99), så många politiskt fastställda små kuggar som snurrar i vårt samhällsbygge. Jag vet inte heller för vilken gång jag blir vankelmodig inför detta.

Å ena sidan är det en viktig del av (bland annat) den lokalpolitiska vardagen; Att på bästa sätt och efter sina politiska utgångspunkter sköta de uppgifter man i demokratisk ordning blivit tilldelad. Å andra sidan ser jag hur mycket som finns kvar att göra för att vi människor (åtminstone i Sverige) ska förstå att politiken både har och SKA ha gränser. Och, det är absolut inte enbart en filosofisk fråga om "vad som är bäst"! Ska vi ha kvar ett robust samhälle som klarar framtidens krav på rättssäkerhet och social trygghet för alla MÅSTE vi inse att många vardagliga livsfrågor inte kan skötas genom politiska beslut!

Nåväl, vi kristdemokrater ska, tillsammans med vännerna i den övriga lokala alliansen, se till att Stockholms nordvästra arrondissemang kommer att vara väl förvaltat även denna månad.

I övrigt närmar sig också måndagskvällens distriktsstyrelsemöte för Kristdemokraterna i Stockholms stad. Många viktiga frågor på agendan och årets riksmöte närmar sig. Kanske kommer jag redan att kunna boka in mig för medverkan i vårt tält vid årets Pridefestival i Stockholm.

Slutligen får jag lite adrenalintillströmmning över nämndärenden där (s), (v) och (mp) vill att kommunen ska besluta om att olika saker ska bli "gratis" för medborgarna.

Det ideella arbete som utförs av vissa välgörenhetsorganisationer (exempelvis Lions igår på Spånga Torg) och (föralldel) när jag och andra fritidspolitiker lägger tid på att dela flygblad och hålla möten på gator och torg är "gratis".

Men, beslutar vi kommunpolitiker om att lägga skattemedel på olika saker kan det ALDRIG bli gratis! 20 år i politiken har gett mig långa listor av uttryck från framförallt (s) och (v) som mer eller mindre medvetet inte kallar saker dess rätta namn och mörkar att de pengar vi politiker fördelar är pengar vi krävt in från medborgarna. Jag ska ta upp sådana uttryck då och då i kommande inlägg. Stay toned.....

Nu ska jag ut i solen!

Nu börjar jag blogga!

Detta är mitt första blogginlägg! Av samma skäl som jag länge var skeptisk till facebook (det ändrades under valrörelsen 2010;-) har jag också dragit mig för bloggandet. Men, som "silverryggad fritidspolitiker" är det bara att konstatera att det här är det bästa sättet för mig att förmedla vad jag tycker, tänker och gör som riksdagsersättare och kommunpolitiker i Stockholm.

Följ gärna denna blogg och skicka frågor till mig. Inte minst om utvecklingen och politiken i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholm där jag är gruppledare för kristdemokraterna.

I dag är det 1:a maj 2011. Jag glädjer mig åt att en av dagens största svenska politiska manifestationerna går av stapeln i Uppsala och är kristdemokratisk!!!!!