Grundförutsättningen för att åtgärda bostadsbrist är att BYGGA

Idag (sön. 25/9) skriver ledarsidan på Svd om "Frågan som Alliansen helst vill glömma". Det skulle vara bostadspolitiken i allmänhet och hyresregleringarna samt bristen på studentlägenheter i Stockholm i synnerhet. Det är en sanning med modifiktation. I min stadsdelsnämnd, Hässelby-Vällingby, duggar fortfarande remisserna för nya bostadskvarter in. Det gäller de flesta andra stadsdelsnämnder i Stockholm också.

"Frågan som Alliansen helst vill glömma", Svd 110925

Man måste hela tiden också komma ihåg att den absoluta och självklara grundförutsättningen för att åtgärda bostadsbrist är att BYGGA. Något alla vi som beslutat om byggärenden i Stockholm vet kan vara nog så svårt i praktiken. "I motståndet mot att få nya grannar vandrar inte sällan moderata och socialdemokratiska väljare (med flera!) hand i hand"

Det finns dock säkert skäl att se över en del regler för hur och var byggande får ske. En del saker (exempelvis) tillgänglighet för människor med funktionshinder fyller dock ett viktigt syfte. Själv känner jag ett särskilt engagemang för konceptet ägarlägenheter och hoppas att vi så snart som möjligt ska kunna börja ombilda befintliga hyres- och bostadsrättsfastigheter till ägarlägenheter. Jag har skrivit lite om det på, bland annat, min hemsida (som jag för övrigt ska uppdatera, snart ;-) :

En bostadsform för framtiden, av Fredrik Wallén (kd)

Ägarlägenheter är i princip viktiga för att utveckla lägenhetsboendet och även göra hyresmarknaden mer dynamisk. På kort sikt är de framförallt en del av åtgärderna mot Stockholms segregerade bostadsmarknad. Trivs man i ett område, kanske utgör en viktig kugge i det goda lokala civila samhället, ska man inte behöva byta stadsdel om man vill äga sin bostad. Att äga sin lägenhet, på samma sätt som ett radhus eller en villa, är en väldigt etablerad boendeform i den övriga världen. Det är inget fel med varken hyresrätter eller bostadsrätter, men formerna för lägenhetsupplåtelse i Sverige behöver kompletteras.

Specifikt avseende bostadsrätter vore det dock kul att (någon enda gång) få läsa en ledarreflektion över att deras bakgrund i Sverige faktiskt är socialistisk. I det tidiga 1900-talet "skulle arbetarna inte vara utlämnade till profithungriga värdar utan själva, kollektivt, äga sina bostäder". Det är en ödets ironi att det numera är socialdemokraterna och vänstern som allt som oftast hävdar att "höjden av bostadslycka i ytterförorten är en hyreslägenhet hos någon av Sveriges största  fastighetsägare. Medan bostadsrätten, för att inte tala om ägarlägenheten, är av ondo....."