Nja, kristdemokraternas riksting 2011 är i alla fall avslutat och jag har haft en eftermiddag och tidig kväll på mig att återförenas med Umeå. Under min tid i värnpliktsrådet, för 20 år sedan, hade jag några intensiva förbandsbesök på dåvarande I20. I anslutning till dessa lärde jag känna staden något men jag har knappt varit där alls mellan då och nu.
Senast kristdemokraterna hade riksting i Umeå var också 20 år sedan, sommaren 1991. Jag hade då hunnit vara medlem lite mer än ett halvår, men jag var inte med på tinget den sommaren.
Annars har det hunnit bli ett antal riksting för mig (drygt 15). Årets sammankomst bjöd, i vanlig ordning, på en kompott av både glädjeämen och irritationsmoment. Ett stort glädjeämne var att vi i delegationen från Stockholms stad fick ett bra genomslag i debatt och votering. Vi vann en del och förlorade en del. Men, det viktigaste var att det framgick tydligt vad vi tyckte, att vi genomförde våra planerade inlägg och uppmärksammades när vi gjorde det. Allt detta gick i lås på ett bra sätt.
Det var ju drygt 350 motioner inom politikens samtliga områden som vi hann med att behandla, så tempot var högt! Det känns inte som om denna enormt gedigna bredd i vår politik fick den uppmärksamhet den förtjänade utanför rikstingslokalen.
Exempelvis får man leta länge i den offentliga rapporteringen för att hitta något om besluten om nytag inom försvarspolitiken, den spännande principdebatten och voteringen om sprutubyte för narkotikamissbrukare, diskussioner om politikens gränser eller ställningstaganden för brottsoffer, studenter och kommunalt självstyre (mm.).
Mer övergripande så blir jag glad varenda gång Göran Hägglund talar om att vi kristdemokrater ska vara gränsvakter mot klåfingrig politisk inblandning i människors liv, precis som jag tycker att vi måste fortsätta diskussionen kring "verklighetens folk". Här finns fortfarande mycket att hämta! Men, det kräver att vi är ihärdiga och konsekventa. I det avseendet gjorde jag också en enbart positiv tolkning av Görans uppmaning om att vi på rikstinget skulle säga "vad vi menar att partiet ska vara tydliga med" istället för att säga att "partiet är otydligt". För mig kändes den uppmaningen lika mycket riktad till partiledningen som oss delegater. Jag är säker på att en viktig nyckel till att vi ska kunna bli ett större parti 2014 ligger just i att vi kan vara tydliga och samordnade när vi presenterar vår politik.
Länk till Görans tal: http://svtplay.se/v/2469024/kd_s_riksting_goran_hagglunds_tal
Specifikt för Stockholm så vet jag att när tillfälle väl ges att presentera vår politik, det må vara rörande familjen, äldreomsorgen, bostads- och trafikpolitik eller vår grundläggnde ideologi (etc.) så når vi fram till många människor. Men, ska vi verkligen kunna växa som parti i storstäderna har vi många fördomar mot oss att bekämpa. OCH, då ska vi naturligtvis vara vaksamma på sådant som de facto göder fördomarna om partiet.
Ett sådant irritationsmoment för mig på årets riksting var frågan om sterilisering vid könsbyte. Jag anser att när det finns en färsk utredning som förordar att de få människor (ett 30-tal om året) som byter kön i Sverige inte ska ställas inför kravet om sterilisering för att få ett personnummer i sitt "nya" kön så borde ett ställningstaganden i linje med den utredningen vara rimlig att ta för partiet. Varför krångla till detta så?
Nåväl, som fritidspolitiker brukar jag uppleva att riksting, partiets kommun- och landstingdagar, ja även lokala stämmor och styrelsemöten ofta tjänar som en politisk vitaminjektion. Innan årets "rikstingseffekt" går över hoppas jag hinna skriva ur mig en hel del politik om allt ifrån vardagens lokal-lokala frågor i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd till vad jag tycker är viktigast att tänka på när vi kristdemokraterna, efter årets rikstingsbeslut, ska konkretisera vår försvarspolitik.
Stay toned.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar