Ellen Johnson Sirleaf - ÄNTLIGEN!

I det ökande höstmörkret och den annalkande vinterkylan (men just kylan gillar jag) har offentliggörandet av årets fredspristagare blivit välkomna ljus av gläde och förhoppningar. Knappt har man sansat sig från den kulturella glädjefnatten och den där alldeles lagom stora patriotiska stoltheten över Tranströmers litteraturpris så kommer nyheten om att årets fredspris delas av Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee från Liberia samt Tawakkul Karman från Jemen. 


"Fredspristagare som kan, vill och törs", Svd 111008


I sammanhanget ska man säga att ledaren från Svd är lite för blygsam vad det gäller Sirleaf´s meriter. Hon är den första folkvalda kvinnliga statschefen på den afrikanska kontinenten! För oss som kontinuerligt följer utvecklingen i västafrika i allmänhet och Liberia i synnerhet går det inte att tänka sig en värdigare fredspristagare. På tisdag är det presidentval i Liberia. Jag hoppas Ellen Johnson Sirleaf vinner igen. Liberia har fortfarande många problem att hantera. Men, Ellen Johnsons ledarskap har gett landet en grundläggande stabilitet som är absolut avgörande. Det finns ingen som just nu är bättre skickad att föra Liberia framåt.  


Det går att problematisera avseende hur fredspristagare utsetts genom åren. Exempelvis att nu när priset för första gången sedan 2004 inte tilldelas män så ska 3 kvinnor DELA på det. I princip tycker jag dessutom att både Sirleaf och Leyman Gbowee hade varit lämpliga som ensamma pristagare. Valet av Tawakkul Karman är inte okontroverisellt. Hon är part i en pågående konflikt och har personligen inte ett "CV" som går att mäta med Sirleaf´s och Gbowee´s. Men, det går alltid att problematisera allting. Jag gratulerar årets fredspristagare!