Jaha, så har det varit årsskifte igen. I livets alla roller och uppgifter, inte minst politiken.
Jag läste mitt blogginlägg inför förra årsskiftet:
Reflektioner inför 2012
Ska jag vara kortfattad så kan 2012 i många avseenden sammanfattas med orden "Same, same but different".
I den lokal-lokala stockholmska kommunpolitiken fortsatte vi i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnds alliansmajoritet att ta ansvar för den mosaik av viktiga kommunala uppgifter som sorterar under stadsdelsnämnderna i Stockholm. Utmaningarna 2011, 2012 och med all säkerhet även 2013 är i synnerhet omsorgen om äldre och personer med funktionshinder samt de ökande kostnaderna för försörjningsstöd.
Med hela kungliga huvudstadens kommunpolitik i fokus känns det hursomhelst väldigt bra att vara en del av den styrande alliansen i en så välskött kommun som Stockholm. Stark ekonomi och kontinuerlig utveckling! Det enda som är svagt i den här stan är oppositionen...
Rikspolitisk så var ju det förra årsskiftet inte utan anspänningar för en kristdemokrat, vi avvaktade ett extra riksting med en öppen partiledarstrid. Rikstinget klarades av. Jag var och är fortfarande nöjd med resultatet:
120206, "En vecka efter Västerås"
Tiden efter Västerås har dock inte inneburit någon opinionsmässig svängning uppåt för oss kristdemokrater. Det känns orättvist! Grundlösningen är enkel, vi måste hitta de frågor som engagerar väljarna, ha de kristdemokratiska svaren och kommunicera dessa! Lätt sagt, uppenbarligen svårare gjort.
Jag hoppas på att försvars- och säkerhetspolitik kan bli ett politiskt område där vi tar ledartröjan i Sverige. Just nu har inget parti den. Dessutom är ormligt höga ersättningssystem för vissa politiker, den ökande "professionaliseringen" av politiken (som ironiskt nog minskar den politiska kompetensen...) samt överhuvudtaget frågor som rör den representativa demokratin i vårt land frågor som engagerar väldigt många människor. Där borde vi kristdemokrater märkas mer. Uttrycket "politikens gränspoliser" innefattar för mig även gränssättande för oacceptabla politiska förmåner.
Det finns dessutom fortfarande en "fördomsbarriär" att bryta ner för att nå många väljare som borde kunna ha Kristdemokraterna som 1:a handsval. I det barriärbrytande arbetet tycker jag dock vi lyckas bättre och bättre. Det kan faktiskt ha avgörande strategisk betydelse! Inte minst här i stockholmsområdet.
Precis som ledaren i nyårsaftonens Svd tar upp så hinner det hända mycket innan september 2014. Idén om en gemensam "Allianslista" i riksdagsvalet är dock inte rätt väg att gå:
Svd 121231, "Tre av fyra bryr sig mer om Alliansen"
Alliansen består av fyra olika partier med de facto olika politiska sätt att se många olika frågor. Sedan har dessa fyra olika partier lyckats samordna sig så väl att de nu i mer än en och en halv mandatperiod tillsammans haft ett mycket lyckat regeringssmarbete. Alliansen är fortfarande den bästa formeringen att gå till val på 2014, men varje alliansparti med sina egna listor. I synnerhet när det motsatta regeringsalternativet bland annat skulle innefatta Vänsterpartiet (ett faktum som skrämmer fler och fler ju närmare valdagen vi kommer).
Nåväl, nyåret brukar ju innebära en del löften. Här på bloggen begränsar jag mig till sådant som rör mitt politiska engagemang. Jag lovar härmed att 2013 blogga mer, skriva fler debattartiklar och insändare samt (när nu inte alltid debatterna kommer till mig) bjuda in mig till fler debattsammanhang. Som engagerad fritidspolitiker vet man att det ALLTID är valrörelse, men 2013 är det dags att börja accelerera på allvar inför 2014!
Bring It On & Stay toned...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar