Det är snart hösttermin. För både arbetsliv, skola och lokalpolitik. En liten energikick under den gångna veckan blev kristdemokraterna i Stockholms stad och läns deltagande på Pridefestivalen.
Mitt eget deltagande var blygsamt, jag deltog i vårt Pride-sergelseminarium "Hur öppna är är Sveriges gränser" och sedan stod jag i vårt tält på prideområdet i Kungsträdgården fyra timmar uppdelat på två 2-timmarspass. Ja, lite längre blev det. Vårt tält hade många besökare och man kan ju inte sluta mitt i ett samtal.
Som subjektiv deltagare gör jag ändå anspråk på att ordet SUCCÉ är den bästa objektiva enords-sammanfattningen av vårt deltagande. Alltihopa krönt av att de huvudsakliga initiativtagarna till vår medverkan Caroline Szyber, Magnus Kolsjö och Erik Slottner mycket välförtjänt förärades RFSL´s Regnbågspris.
Vårt seminarium var intressant och gick att genomföra. Fast det är klart, visst gick en del av möjligheterna till verklig diskussion kring ämnet förlorade på grund av den banderollviftande talkören av antidemokratiska vänsteraktivister som fanns på plats. Nästa år önskar jag att vi har ett seminarium om hatbrott. Det är ett allvarligt samhällsproblem som vi behöver bli bättre på att bekämpa i Sverige (både juridisk och praktiskt).
Succén i vårt deltagande bärs dock i första hand upp av vårt tält. För egen del har jag nu 20 års erfarenhet av möten med människor som representant för kristdemokraterna, i huvudsak i stockholmsområdet. Det är en omfattande mix av stora och små möten, toppar och dalar, burop och stående ovationer. De drygt fyra timmar jag mötte folk i vårt tält i Kungsträdgården tillhör de mest roliga och positiva offentliga politiska möten jag upplevt. ALLA besökare jag mötte, även de som inledningsvis var mycket negativa till oss och definitivt inte höll med oss i en del sakfrågor, var ändå öppna för att samtala och verkade genuint intresserade av vad vi står för.
I det sammanhanget måste alla kristdemokrater ALLTID vara tydliga med att vi är ett parti som utgår från ALLA människors unika, men lika stora, okränkbara människovärde! Ett parti som skiljer religionen från politiken och den "bok" vi utgår ifrån är vårt principprogram:
Kristdemokraternas Principprogram
Det är utgångspunkterna för alla våra ställningstaganden för alla sakpolitiska frågor och krav som, bland annat, HBTQ-rörelsen driver. En rörelse som ju för övrigt (precis som det ska vara i en demokrati) är mångfacetterad med olika interna åsikter och prioriteringar just i de sakpolitiska frågorna. Jag sa det många gånger i vårt tält och skriver det gärna här också "I'm a 20-year man" i kristdemokraterna. Jag gick med för att med utgångspunkten i det okränkbara människovärdet, personalismen, subsidiaritetsprincipen och förvaltarskapstanken få vara med att utveckla ett bra samhälle. Jag VÄGRAR kidnappas till en skurkroll i historien om HBTQ-rörelsens rättmätiga kamp för jämställdhet och acceptans.
Nu vill jag vara tydlig med att kidnappningsförsöken till skurkrollsfacket var snudd på obefintliga under mina timmar i vårt tält på pride. Men vid debatter, torgmöten och valstugesittningar åtminstone de senaste tio åren, med någon slags acceleration de senaste fem, har det varit en stående anklagelseakt mot (där och då) kristdemokraterna i allmänhet och mig som närvarande representant i synnerhet. Oftast framslungad av någon "nyfrälst vänsterautonom" som inte ens var född då såna som jag första gången stod upp för öppet homosexuella arbetskamrater eller hjälpte medmänniskor som utsatts för hatbrott (på den tiden när begreppet i praktiken var okänt).
Rent dramaturgiskt förstår jag att många som vill peka på sin egen förträfflighet samtidigt vill peka ut en motpol, en "skurk". Men, när det verkligen gäller så är dramaturgi något som hör hemma på scenen och filmduken, inte ute i den verkliga världen. Hur stark viljan att visa sig förträfflig på andras bekostnad är visade ett debattinlägg i Expressen av en av centerpartiets officiella partiledarkandidater (han som inte är aktuell för jobbet) med ett felaktigt och onödigt angrepp på, i första hand, Göran Hägglund och Stefan Attefall. Jag länkar till Stefan Attefalls svar nedan:
Attefall svarar Jonsson
Nåväl, troligen blev årets deltagande för oss kristdemokrater i Pride början på ett återkommande deltagande på precis samma premisser som de övriga riksdagspartierna (exklusive sd). I synnerhet om arrangörerna fortsätter med den väldigt öppna och tillgängliga modell för festivalen som det var i år. Vi ska visa de som tvivlar att vi inte (INTE!) är ett homofobiskt parti. Sedan kan vi ägna oss åt de politiska sakfrågorna istället. Inom ALLA politikens områden!
Stay toned.....
Ps. du vet väl att du kan logga in och kommentera den här bloggen? Om du inte vill kommentera eller ställa frågor öppet här på bloggen får du gärna maila mig, fredrik.wallen@kristdemokraterna.se . Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar