 |
| Christian Carlsson och jag |
Artikeln tar avstamp i min rikstingsmotion "Höj straffen för människosmuggling", som antogs av kristdemokraternas riksting år 2017.
Som framgår av artikeln så är människosmuggling ett ofta svårutrett brott. Ett brott som kan ge gärningsmännen enorma inkomster. Med vad gärningsmännen upplever som mycket liten risk att åka dit, och mycket lindriga påföljder om det ändå skulle ske.
En fördel om både lägsta och högsta möjliga påföljder höjs är att det juridiskt ökar möjligheterna för polisen att vidta olika kvalificerade utredningsåtgärder, som exempelvis telefonavlyssning. Samt att (vilket ofta kan vara avgörande för utredningen) förutsättningarna att anhålla och häkta misstänkta ökar.
Just att beivra människosmugglingsbrotten handlar förstås i praktiken ytterst om resurser för de rättsvårdande myndigheterna. Men, människosmuggling är alltså en brottslighet som omsätter enorma summor pengar och göder annan kriminalitet. En strängare syn på brottets straffvärde från lagstiftarens sida borde både öka rättsväsendets prioritering av det samt, som sagt, möjligheterna att vidta adekvata utredningsåtgärder.
Sverige är ett Schengenland. Så det som är straffbelagt enligt svensk utlänningslag (bland annat alltså brottet människosmuggling) är i grunden samma saker som i alla andra Schengenländer. Men, de svenska låga straffen, hur lagstiftningen och förarbeten formulerats i övrigt samt att brotten generellt prioriterats mycket lågt innebär att Sverige av människosmugglarna betraktas som ett ofarligt land att begå brott i.
Ytterst behöver alltså Sverige strängare straff för människosmuggling för att effektivt kunna beivra, och helst förebygga, allvarlig brottslighet som kostar liv. Att effektivare beivra människosmuggling (och även alla andra Schengenanpassade straffbelagda gärningarna enligt Utlänningslagen) är också en grundläggande del av en hållbar migrationspolitik, präglad av ordning och reda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar