Politik handlar om att få rätt saker gjorda!

Parallellt med att det nu (väldigt sent på kvällen den 13/1-2019) gått 126 dagar sedan valet 2018, utan att Sverige fått en regering, så är det generellt full fart och i någon mån, "business as usual" i den lokala och regionala politiken. För mig, som ju primärt är politiker i Region Stockholm, som Stockholms läns landsting bytte namn till vid årsskiftet, känns det inte sällan lite paradoxalt.

I Region Stockholm har vi formerat en koalition som har majoritet i fullmäktige, antagit en budget i god parlamentarisk ordning och påbörjat ett nytt verksamhetsår. Nu handlar det om att få rätt säker gjorda inom ramen för allt detta!

För mig personligen blev det lite av en rivstart på det regionpolitiska året 2019. Färdtjänstnämnden i Region Stockholm, där jag är ordförande, fanns inte den föregående mandatperioden. Så det har inledningsvis blivit lite extra arbete avseende så jordnära (men viktiga) saker som att ordna delegationsbeslut till förvaltningen, ta fram och förankra sammanträdes- och utbildningsdatum, implementera rutiner för avstämningar med förvaltningen inför kommande tjänsteutlåtanden mm. En kul stilpoäng med allt det jobbet är att det var jag som fick förmånen att klubba igenom nya Region Stockholms första politiska nämndbeslut! Vi behövde nämligen ha en kort "formailanämnd" redan den 4 januari...

Om mitt fortsatta nämndordförandearbete (och övriga regionpolitiska engagemang) kommer det mera kontinuerligt framöver. Här på bloggen, och i andra kanaler.

Annars är ju det politiska ämnet för dagen (och de kommande dagarna) överenskommelsen mellan S, MP, C och L att, med ett förutsatt minst indirekt stöd av V, släppa fram Stefan Löfven som statminister vid riksdagens omröstning nu på onsdag den 16 januari.

Inget är klart förrän det är klart. Och även om Stefan Löfven tolereras som statminister av en riksdagsmajoritet den kommande veckan så kommer den regeringen han bildar att ha ett mycket fragilt och spretigt underlag. Oavsett hur veckans statsministeromröstning går, så står vi alltså inför risken för återkommande regeringskriser och en kontinuerlig kvarstående möjlighet till extraval.

Det finns flera dimensioner kring hur man ska se på extravalsmöjligheten. I praktiken är det både dyrt för skattebetalarna och långtifrån någon garanti för att lösa de parlamenteriska låsningar vi haft i riksdagen redan sedan förra valet, år 2014.

Men i princip tycker jag det är viktigt att man i en sund demokrati inte ser på extraval som någon slags "katastrof". Möjligheten till extraval är tvärtom en viktig säkerhetsfunktion för att säkerställa den folkliga förankringen i riksdagen och hela vårt demokratiska system.

Minnet är dessutom inte sällan för kort i politiken. Efter valet 2014 fanns datum satt för ett extra val. Den 22 mars 2015 var det tänkt att ske, och inledningsvis var den allmänna uppfattningen att det verkligen skulle genomföras! Under alla de förberedelser som faktiskt hann dras igång för en "extravalsrörelse" bloggade jag så här, "Full fart mot extraval! ".

Nu blev det decemberöverenskommelse istället. Det enda jag orkar skriva om den är att jag är stolt över ha varit med om att hösten 2015 rösta bort den på Kristdemokraternas riksting.

Hursomhelst, den svenska nationella politikens historia är glasklar. Det enda sättet att hålla Socialdemokraterna borta från makten i Rosenbad är att de borgerliga partierna håller ihop.

Alla de förslag från C och L som nu ligger på det röd-gröna regeringsalternativets bord, hade vi kunnat genomföra inom Alliansen, och mycket mer därtill. Vi Kristdemokrater samt Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna gick förra året till val på att avsätta Stefan Löfven och tillsätta Ulf Kristersson som statsminister. Vill man ha borgerlig politik är det säkrare att ha en borgerlig statsminister! 

Utfallet nationellt på kort sikt vet vi alltså inte slutligt förrän under den kommande veckan. Som Kristdemokrat specifikt i Region Stockholm får man nu fortsätta gräva där man står för att i god samverkan inom en blågrön regional koalition förvalta och utveckla samt, inom koalitionens överenskomna ramar, sätta sin prägel på den politik vi har att genomföra här.

Som skrivet ovan, "Politik handlar om att få rätt saker gjorda". Här och nu finns bland annat i Region Stockholm stabila förutsättningar för det! 

Nationellt ställer jag som Kristdemokrat in mig på att vara en del av en rakryggad och konsekvent opposition. Och, parallellt med det så räds i alla fall inte jag kommande möjliga regeringskriser eller extra riksdagsval...

Jag vill dessutom passa på att uppmana alla som känner ilska och besvikelse över politiken i Sverige för närvarande att själva bli politiskt aktiva. Bryt inte ihop utan engagera er! Ni är varmt välkomna till oss i Kristdemokraterna. Det kommer nya och bättre dagar än de vi nationellt upplever just nu. 

Bli medlem i Kristdemokraterna!

God fortsättning på ett nytt spännande politiskt år!

Igår, på den sista dagen valåret 2018, och i avvaktan på kommande statsministeromröstningar i riksdagen framåt mitten av januari, kom en bra debattartikel från min partiledare Ebba Busch Thor om att i brist på regering så har i alla fall landet en budget.

”KD och M budget blir starten för en välfärd att lita på”

Hon skriver bland annat det här, ”Vi kristdemokrater presenterade, tillsammans med Moderaterna, en ekonomisk politik för 2019 som vann riksdagens gillande. Därmed har det mödosamma arbetet med att återskapa en välfärd som folk kan lita på äntligen påbörjats.”

Ebba Busch-Thor hann under mellandagarna också med en väsentlig debattartikel med en påminnelse om att det visst finns svenska traditioner, och att den ”myndighetsvänster” som i åratal (och som både nu och tidigare alltid med mycket vassa armbågar men, otroligt nog, ännu ömmare tår) hävdat motsatsen har gjort, och gör, både gamla och nya svenskar en stor otjänst.

”Jo, det finns visst svenska traditioner”

Svensk kultur i grunden är förstås något mycket djupare än enbart traditioner här och nu. Jag tycker dock allt från inbjudan till husesyn för gäster till luciatåg, ringdanser och nutida TV-traditioner exemplifierar positiva saker som, på olika sätt, kommer ur ett kulturarv som byggt den enormt folkligt förankrade rätts- och välfärdsstat vi försöker förvalta och utveckla idag.

Men systemet fungerar bara om i princip hela befolkningen i grunden känner till det, förstår det och accepterar det. Det vill säga följer de lagar som riksdagen stiftat, har ett gemensamt språk, skiljer på politik och religion samt formar ett samhälle med en både formell och social kontroll där välfärdssystem inte kan missbrukas, och så vidare.

"Den svenska kulturen" har formats under tusentals år och, precis som alla andra kulturer överallt, förstås influerats på olika sätt. Precis som Ebba Busch Thor skriver i en replik i den efterföljande debatten:

"På samma sätt är det med den alltmer förvirrade debatten om svensk kultur och Sveriges bristfälliga integration. Det har under lång tid varit vanligt att makthavare spelar ner svenska företeelser i stället för att med stolthet och glädje dela med sig av dem till nya invånare."

 "För som jag skrev i min första artikel: det går inte att integreras om det inte finns något att integreras i."

Ni viftar undan våra traditioner för lätt

Det ständiga krypskyttet mot de traditioner som springer ur vårt kulturarv från en i grunden samhällsskadlig "myndighetsvänster" är därför något som verkligen behöver debatteras. Inte minst för att det är ett samhällsskadligt krypskytte som ofta sker med skattemedel. Men framförallt för att det skadar det integrationsarbete som är, och för lång tid framöver kommer att vara, en av de allra viktigaste frågorna för Sverige att hantera. 


Att så i grunden självklara och folkligt förankrade uppfattningar som de Ebba Busch Thor lyfte ändå är så viktiga att debattera illustreras väl av den inför nyåret efterföljande diskussionen, inte minst på sociala medier.

Hur rätt min partiledare ligger i debatten visas bland annat mycket bra av de "debattsummeringar" i denna fråga ledarskribenten Widar Andersson respektive mediarådgivaren Paul Ronge publicerat:

Widar Andersson , Hon (EBT) skriver klokt om skillnaden mellan att få ett uppehållstillstånd till Sverige och att "bjudas in till samhället". Samhällen byggs av kultur och traditioner.

Paul Ronge , Det hon (EBT) skriver är ju på kornet: Vill man integreras i ett samhälle så är det som att vilja välkomnas i ett hem. Att gå husesyn och ibland nicka vänligt gillande till det man ser. Då anpassar man sig. Eller som ordspråket säger: Man tar seden dit man kommer. 

----------

Nu har ett nytt år börjat! Det kommer såväl inom som utom politiken att fyllas av ilska och glädje, framgångar och motgångar, problem och lösningar. Precis som alla andra år...

När det handlar om politiken så kan det dock vara bra att komma ihåg att i väntan på att en statsministerkandidat tolereras av riksdagen och kan bilda regering, eller att vi 2019 får hålla ett extra riksdagsval, så tuffar den lokala och regionala politiken på.

I landets kommuner, landsting och regioner har budgetar förhandlats samt antagits och olika slags partikoalitioner bildat majoriteter.

I landets näst största folkvalda parlament, Stockholms läns landsting, är vi nu formerade för ett kommande spännande verksamhetsår. Formellt tillträdde alla vi som valts till olika nämnduppdrag när nyårsklockan slog i natt. Samtidigt så bytte vi då också namn till Region Stockholm.

Har jag sett rätt i alla kalendarier är så den första av nämnderna under regionsfullmäktige i Region Stockholm som har ett formellt sammanträde den där jag fått förmånen att vara ordförande, Färdtjänstnämnden. I den har vi ett möte redan på fredag, den 4 januari.

Så livet och och politiken rusar alltså vidare från start även 2019.

Önskar alla ett fortsatt riktigt Gott Nytt År!

Budget- och formeringstider, nationellt och regionalt...

Jag i fullmäktiges talarstol under årets budgetdebatt om färdtjänsten i Stockholms län.

Det har varit några händelserika dygn i politiken nu kring lucia 2018.

Nationellt har Sverige fått en kristdemokratisk och moderat statsbudget. Något som en kristdemokratisk regionspolitiker som jag är mycket glad och stolt över!

Sverige får en Kristdemokratisk och Moderat budget!

Parallellt med det nationella budgetbeslutet har vi haft budgetfullmäktige för landstinget i Stockholms län. Från 1 januari 2019 blir även Stockholms län en region. Så nästa gång vi samlas är det som regionsfullmäktige för "Region Stockholm".

Det är en stark blå-grön budget fullmäktige nu beslutat om. Vi som bor och verkar i Stockholms län kan se fram emot ett år med en väl genomarbetad, hållbar budget för huvudstadslänet. Fylld av väl avvägda satsningar och prioriteringar samt (inte minst viktigt) beslutad av en säker majoritetskoalition med KD, M, C, L och MP i fullmäktige.

Så fördelas 104 miljarder kronor i nya Region Stockholm

I anslutning till budgetbehandlingen valde även fullmäktige alla de regionspolitiker som kommer att sitta i stockholmsregionens nämnder. För egen del kommer jag i första hand att verka som ordförande i den för regionen återinrättade Färdtjänstnämnden. Färdtjänstfrågorna har mandatperioden 2014-2018 varit en del av länets trafiknämnds ansvarsområde, och som ordförande i den nämndens färdtjänstberedning har det varit mitt huvudsakliga politiska verksamhetsområde sedan fyra år.

Men nu blir det alltså en egen nämnd under fullmäktige. Ett logiskt och rationellt beslut för en verksamhet vars funktion är avgörande för många människors möjlighet till delaktighet i samhället. I vårt stora län är det cirka 70 000 människor som är beviljade färdtjänst och varje dag sker ungefär 11 000 färdtjänst- och sjukresor. Den årliga budgeten är på drygt 1,6 miljarder kronor.

Färdtjänsten i Stockholms län OBS. Informationen i denna länk kommer inom kort att uppdateras. Den nya nämndorganisationen träder i kraft först den 1 januari 2019.

Färdtjänst är en fråga som engagerar. Jag har för avsikt att noga följa och framförallt delta i det samtalet på ett konstruktivt och eftertänksamt sätt. En för framtiden hållbar färdtjänstverksamhet kräver att vi hela tiden tänker på utförandets tidspassning och kvalitét inom ramen för att rätten till färdtjänst ska fördelas rättssäkert, vara ekonomiskt hållbart samt att systemet inte ska kunna missbrukas. Parallellt med att vi fortsätter prioritera tillgänglighetsanpassningen i hela kollektivtrafiksystem (precis som i samhället i övrigt).

Mina senaste debattartiklar om färdtjänsten i Stockholms län kan ni läsa här:

SLL arbetar för en hållbar färdtjänst
Stockholms färdtjänst landets mest generösa

I övrigt kommer jag i Region Stockholm även att, utöver grunduppdraget som ledamot av Regionsfullmäktige, att fortsätta som ersättare i Trafiknämnden samt från 2019 även vara ersättare i Tillväxt- och regionplanenämnden. Mycket viktiga nämnder, som dessutom har naturliga kopplingar till mitt huvuduppdrag.

Så här torsdagen den 13 december 2019 vill jag slutligen passa på att önska alla en riktigt Glad lucia!

Prognosen är att mina blogginlägg kommer att bli fler från och med nu...

Omvald till landstingsfullmäktige i Stockholms län

Nu är slutligen även valresultatet för landstingsvalet i Stockholms län färdigräknat. För mig personligen blev resultatet att jag omvaldes som ledamot av landstingsfullmäktige i Stockholms län.

Glad, stolt och ödmjuk inför fyra ytterligare år i Sveriges näst största folkvalda församling ser jag nu fram emot en mandatperiod fylld av roligt, utmanande och hårt arbete! I synnerhet är jag mycket tacksam och smickrad över att jag fått inte mindre än 837 personröster i landstingsvalet.

Så personvalskryssades jag i valet 2018:

Landstingsvalet, Stockholms län 2018

Sammanlagt 837 personröster för mig

- Valkrets 1, Södermalm-Enskede 79

- Valkrets 2, Bromma-Kungsholmen 192

- Valkrets 3, Norrmalm-Östermalm-Gamla stan 203

- Valkrets 4, Östra Söderort 82

- Valkrets 5, Västra Söderort 79

- Valkrets 6, Yttre Västerort 188

I de sex valkretsarna i Stockholms län, utöver Stockholms stad, där jag alltså INTE stod på någon lista fick jag 14 personröster. Det innebär att enskilda väljare tog en blank kristdemokratisk landstingsvalsedel och skrev dit mitt namn (!). Ett sådant extra aktivt stöd är jag särskilt smickrad över.

Sedan fick jag även 61 personkryss på vår riksdagsvalsedel specifikt för Stockholms stads riksdagsvalkrets. Där jag återfanns på plats 11.

I årets val hade jag fått förtroendet att stå på plats två på samtliga våra sex landstingsvalsedlar i Stockholms stads sex valkretsar. Förra valet återfanns jag på valsedlarna för oss i Stockholms läns samtliga 12 valkretsar (6 i kungliga huvudstaden, 6 som täcker in länets övriga 25 kommuner), men då på plats fem på samtliga sedlar.

I år kandiderade jag endast till landstinget och riksdagen. Förra valet kandiderade jag även till kommunfullmäktige i Stockholms stad. Inlägget från min blogg avseende valresultatet 2014 finner ni HÄR.

Kort eftervalsreflektion...

Valrörelsen och valdagen i 2018 års ordinarie svenska val har nu passerats.

De slutgiltiga valresultaten får vi, när detta skrivs, vänta på ytterligare några dagar. De sist inkomna förtidsrösterna, utlandsrösterna samt alla personkryss ska räknas, bör vara helt klart framåt fredag 14/9.

Men att det parlamentariska läget nationellt är oklart och att regeringsbildningen kommer att ta tid samt bli, åtminstone ur ett svenskt perspektiv, riktigt komplicerad är uppenbart. Lika uppenbart är att vi kristdemokrater stärkts, och stärkts ordentligt, i riksdagen samt många kommuner och landsting. Inte minst i Stockholms stad och län.

I Stockholms läns landstingsfullmäktige, där jag ju suttit de senaste fyra åren, fortsätter KD, M, C och L att vara större än S, V och MP. Det bör bädda för ett fortsatt lyckat "alliansstyre" av Stockholms läns landsting.

För mig som kristdemokrat är det alltså absolut inte för tidigt att vara jätteglad över mitt partis, och vår partiledares, valsuccé. "Vi jublade redan i natt!"

När valrörelsen startade skrev jag så här här på bloggen:

”Som Kristdemokrat ska jag dock göra allt jag kan för att mitt parti blir kvar, och stärks, i såväl riksdag som landsting och kommun. Och i de team vi arbetar är vi många kristdemokrater som är lika beslutsamma som jag. Vi är starka ”valspurtare”, det har vi visat förr!”

Det stämde!

Om ett par veckor finns det nog ett både generellt och mer personligt underlag att reflektera mer slutligt ifrån, "vad slutade 2018-års ordinarie val med...".

I väntan på det passar jag på att länka till min första valreflektion efter valet 2014.

Sakförhållanden och politikens hetaste frågor har ändrats de senaste fyra åren. För att inta tala om de senaste åtta, eller de 27 år som gått sedan min första valrörelse 1991... (precis som man säkert utvecklas kunskaps- och erfarenhetsmässigt som person också). Men, lite intressant, om inte annat som stöd för mitt eget minne, är fyra år gamla tankar och resonemang.

2014, första reflektion efter valet

Valspurt hela vägen in i mål...

Det känns bra att springa med vinden i ryggen!

Även om absolut inget är avgjort förrän valresultatet kommer så vågar jag i alla fall vara lite glad över att det jag bloggade i juli om valrörelsen, avseende att vi Kristdemokrater ÄR de bästa valspurtarna visade det stämma även detta valår. Och mycket mer!

”KD är starka valspurtare, det har vi visat förr!”

Men vi är alltså inte i mål än! Så kom ihåg oss när du går till förtidsröstningslokalerna Nu de sista dagarna innan valdagen den 9 september, eller i din ordinarie vallokal  på själva valdagen. Hjälp oss kristdemokrater att inte enbart bli kvar, utan bli större i riksdagen, landstinget och kommunen.

____________

Sakpolitiskt hanterar jag ju särskilt frågor om färdtjänsten samt tillgänglighet och trygghet i kollektivtrafiken Stockholms läns landsting.

Nedan följer ett par texter kring det och en länk till våra samlade vallöften för kollektivtrafiken i Stockholms län.

Färdtjänsten ska förbättras ytterligare i Stockholms län

I Stockholms län sköts den särskilda kollektivtrafiken, ”färdtjänsten” av landstinget. Kristdemokraterna har haft ansvar för färdtjänsten i Stockholms län de senaste åren. Det finns ca. 70 000 färdtjänstberättigade invånare i länet och varje dag görs ca. 11 000 färdtjänst- och sjukresor. Vi kristdemokrater anser att den är viktig att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på samma villkor som alla andra. Färdtjänstresenärerna ska bemötas med god service och respekt. Att få det att fungera kräver sina politiker och från kristdemokraterna är vi stolta över att vår alla kategorier största färdtjänstverksamhet i Sverige, generellt fungerar och dessutom erbjuder en tillgänglighet och ett utbud som inte finns någon annanstans i landet. 

Samtidigt har färdtjänstverksamheten brottats med en hel del problem, avseende framförallt tillgång på taxibilar vid vissa tidpunkter på dygnet, men också avseende bemötande av resenärer. Bland flera åtgärder för att förbättra färdtjänsten vill vi Kristdemokrater göra hanteringen av tillstånd för färdtjänst enklare, tydligare, effektivare och mer rättssäker. Landstinget ska därför ansvara för hela processen, från utredning, tillståndsgivning och utförande, och inte som i dag att ansvaret delas mellan landstinget och länets 26 kommuner. Vi tänker se till att alla färdtjänstförare har goda språkkunskaper och utbildning om olika funktionsvariationer. För att ytterligare höja kvaliteten i färdtjänsten anser vi också att det är nödvändigt att införa ett nytt trafikhanteringssystem med olika resmöjligheter, bättre möjlighet att beställa resor, restidsinformation, kundval och bättre möjlighet till kvalitetsuppföljning. För att se till att sjukresor håller tiden och har en god kvalitet vill vi införa ett system med kundval, där resenären själv får välja att resa med det auktoriserade taxibolag som han eller hon föredrar.
----------

Trygg kollektivtrafik, utan tiggeri och plankare

Vi kristdemokrater vill ha ett tryggt och säkert samhälle, där människor känner tillit till varandra och tillit till att samhällskontraktet upprätthålls. Vi har därför flera förslag för ökad trygghet i SL-trafiken: Flexibla nattstopp på bussar, förbud mot försäljning, mer kameraövervakning, förbud mot musicerande och förbud mot tiggeri.

Vi vill också öka tillgängligheten avseende hur man kontaktar SLs trygghetscentral vid otrygga situationer i kollektivtrafiken. Man ska inte enbart ska kunna ringa SLs trygghetsnummer, utan även kunna kontakta SLs trygghetscentral via SMS. Något som är särskilt viktigt för den som inte kan höra, eller i övrigt inte kan kommunicera genom tal.

Kollektivtrafiken är till för att förenkla människors vardag. Många väljer att arbeta, läsa en bok eller pusta ut efter alternativt samla sig inför en hård arbetsdag. Under resans gång och de ska inte behöva bli att bli störda av andra. Det kan upplevas som otryggt att bli uppvaktad av någon som de inte känner. Om kollektivtrafiken ska vara ett attraktivt resealternativ är det angeläget att resan är fri från störande och i vissa fall otrygga inslag. Därför vill vi kristdemokrater se ett förbud mot tiggeri innanför tunnelbanans och pendeltågens spärrlinjer och på samtliga av SL:s fordon.

I sammanhanget ska man komma ihåg att den genomsnittliga ordningsstöraren i kollektivtrafiken också är en plankare! Plankning och fusk är i dag ett stort problem i SL-trafiken. Tyvärr är lagarna idag på flera sätt utformade till fuskarnas fördel. Biljettkontrollanterna får i dag inte gripa, omhänderta eller hålla kvar fuskåkare. Resenärer är inte heller tvungna att enligt lag visa färdbevis vid biljettkontroll utan kan istället välja att lämna fordonet. Detta sätter fuskåkarna i system och skapar ofta obehagliga situationer i trafikmiljön. Kristdemokraterna anser att resenärerna ska vara skyldiga att visa biljett vid kontroll. Om den som åkt fast vägrar att uppvisa legitimation ska kontrollanterna ha rätt att hålla kvar fuskaren tills polisen anländer. Den som åker fast för fuskåkning för andra gången eller mer ska få dubbla böter!

Kristdemokraternas vallöften 2018, kollektivtrafiken Stockholms län

Jag fick en hälsning från en kommunaltjänsteman...

”Hur demokratiskt är du själv och ditt fasistparti?”

Så tyckte en tjänsteman i Stockholms stad det var ok. att från sin kommunala tjänstemail kvittera ett mail tjänstemannen fått en kopia på från en deltagare (jag) som var missnöjd med att en debatt där tjänstemannen inte deltog, och det är för undertecknad är okänt om tjänstemannen överhuvudtaget närvarade i publiken.

För kännedom så är det inte ok. Det är helt fel! Om nu någon trodde något annat. 

Att en kommunal tjänsteman som på betald arbetstid medverkar i ett arrangemang på ett ”demokratiforum” för att beskriva ett kommunalt projekt där tjänstemannen arbetar för att sedan retoriskt från sin kommunala tjänstemail kommentera ett klagomål från en fritidspolitiker som är missnöjd med ett annat arrangemang under forumet, ”du själv och ditt fasistparti”, är fenomenalt omdömeslöst (att människan dessutom inte kan stava är förstås dessutom någon slags illustrativ stilpoäng).

Jag tycker det är nog nu. Nog med att offentliga tjänstemän tillåts, både se sig själva och verka som självgoda, politiska aktivister i tjänsten. Så länge de alltid (ALLTID) tillhör vänstern!

Under mer än ett kvarts sekel har jag varit fritidspolitiker, under samma kvartssekel har jag försörjt mig som offentlig tjänsteman (mest i staten, men också som kommunalt anställd). Jag är lite stolt över att ha hållit isär mina roller i alla dessa år. Lite stolt över att alla som mött mig i arbetet kunnat känna sig säkra på att det är en mänsklig, men i sin yrkesutövning lag- och regelstyrd tjänsteman de möter. En myndighets- och förvaltningsmänniska som aldrig skulle låta sin personliga politiska uppfattning påverka den yrkesroll han tilldelats.

I Stockholms stad gäller tydligen inte detta!

Ytterst är det ett tecken på en svajig och selektiv demokratiuppfattning hos den ”illröd-rosa” stadshusmajoriteten 2014-2018. Tjänstemän tillåts vara aktvister på arbetstid, och sprida sina privata uppfattningar i tjänsten. Via Stockholms mailsystem och andra kanaler, så länge de är politisk vänster förstås. Det ”goda hatet” på av stockholmarna betald arbetstid...

 ___________

Jag vill tillägga att Demokratiforum Järvas huvudarrangör den 1/9-18 (ABF), som var de som jag egentligen hört av mig till, återkom till mig med en utförlig förklaring och ursäkt för hur det blev som det blev med en videodokumentation av debatten ”Trygghet för vem” i Rinkeby Folkets hus. En ursäkt som jag accepterat.

I sammanhanget så tycker jag att det är viktigt att vara tydlig med att det aktuella Demokratiforumet i sig har en mycket stark politisk slagsida åt vänster. Men jag har varit med så länge att jag samtidigt vet att även arrangemang med tydlig vänsterprofil kan förmå att genomföra politiska debatter som följer demokratins spelregler, dit alla politiska partier bjuds in och alla får komma till tals. Just den debatt jag deltog i var inte tillräckligt bra arrangerad i det avseendet... Det var därför jag blev så särskilt irriterad på att referatet från ”min” debatt helt utlämnade just mig.

Att som det enda partiet av åtta deltagande bli bortklippt är förstås fel (när man dessutom själv är tämligen nöjd med sina inlägg så blir man extra irriterad när så sker). Men detta har jag alltså fått och accepterat en ursäkt av arrangören för.