Fredrik Wallén i Läns- och riksnytt i september 2020 |
Den
pågående pandemin har på så många sätt satt fokus på vikten av ett robust
samhälle. Ett samhälle med ett starkt totalförsvar! Även avseende
nationellt förberedda rutiner för administrativa och ekonomiska tillfälliga
särlösningar vid krissituationer. Lika mycket som en lärdom av den nu pågående
krisen bör vara vikten av i förväg genomtänkta system för lagerhållning,
provtagning och övningar i förväg för att snabbt kunna höja smittskyddet för
riskgrupper, så krävs färdiga nationella regler för att tillfälligt anpassa
exempelvis förmånsbeskattning, trängselskatt för färdtjänst- och sjukresefordon
samt direktupphandlingsbegränsningar under en pågående exceptionell
samhällspåfrestning. För oss som politiskt ansvarar för olika slags i huvudsak
samhällsfinansierade rättighetslagstiftningar, i mitt fall alltså färdtjänsten i
Region Stockholm, illustrerar den pågående pandemin att man måste försöka vara
förberedd på allt.
När exempelvis jag, som ordförande i region Stockholms färdtjänstnämnd redan 2019 lyfte frågan, och vi i färdtjänstnämnden sedan fick regionfullmäktiges formella uppdrag, att särskilt
totalförsvarsplanera vår verksamhet hade vi själva resonerat i perspektivet av
hur vi skulle kunna sköta vår verksamhet, framförallt nödvändiga sjukresor,
även vid ett presumtivt krig. Hur skulle vi kunna säkra ett tillräckligt antal
”krigsplacerade” chaufförer för vår verksamhet? Hur skulle en
prioriteringsordning se ut, där de lagstadgade särskilda persontransporter vi
ansvarar för skulle behöva viktas mot exempelvis andra för rikets försvar
nödvändiga transporter?
Den pågående pandemin visar tydligt att allvarliga kriser kan se helt olika ut.
I nuläget har det exempelvis för oss i färdtjänstnämnden i Region Stockholm handlat mycket om hur vi ska kunna använda våra resurser och de avtal vi har med framförallt
taxinäringen för att stötta sjukvården och samhället i övrigt under en period
där resandet i vår ordinarie verksamhet kraftigt minskar. Men behovet av specifika smittsäkra resor
och transporter i andra samhällsviktiga verksamheter ökar. Vid en kris som den
pågående ska vi som ansvariga exempelvis inte formellt behöva invänta riksdags-
eller regeringsingripanden för att sjukvårdspersonal som vi vill transportera
in till sina arbeten med taxi ska slippa riskera personliga
”förmånsbeskattningssmällar”. Överhuvudtaget behöver svenska, i ett normalläge
aldrig så genomtänkta, skatteregler alltså med lätthet tillfälligt kunna sättas
på paus under pågående allvarliga samhällskriser.
Vi befinner oss just nu i en internationell krissituation, när vi genomlevt den
kommer många tuffa lärdomar att behöva dras. Men, vissa krisförberedelser
hävdar jag är generella! Bland dessa ingår alltså förberedda system för att
tillfälligt och behovsstyrt samt snabbt kunna anpassa diverse administrativa
regelverk till vad samhället behöver under krisen. Det är rutiner regeringen
borde ha säkerställt och finansierat redan tidigare. Det är något som nu inte
får missas av landets nationella ledning igen. Varken nu under den pågående
krisen eller efteråt.
Från Almedalsveckan 2019, i anslutning till artikeln "Färdtjänsten måste bemannas även i kris" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar