Idag gratulerar vi Kronprinsessan Victoria på födelsedagen och får ett osökt tillfälle att reflektera över vår konstitutionella monarki. Själv kan jag, med lite blandade känslor, konstatera att mitt blogginlägg från den 14:e juli 2011 i allt väsentligt är precis lika aktuellt idag:
Den konstitutionella monarkin fungerar
De "blandade känslorna" kommer sig av att det i och för sig känns bra att argumenten för monarkin som väsentlig del av vårt statskick står sig även i år. Bland annat Svenska Dagbladet berör det i ett ledarstick i dag:
Kronprinsessan på den rätta vägen
Mindre bra är att den väsentliga konstitutionella debatten om andra frågor, som jag saknar, är om möjligt ännu mer óbefintlig nu än 2011. Det hedrar landets tjänstgörande riksdagsledamöter att få av dem aktivt ägnar sig åt krypskytte mot monarkin. Något mindre hedrande är det möjligen att ännu färre verkar intresserade av att diskutera andra konstitutionella utvecklingsfrågor, bland annat avseende avsaknaden av svensk författningsdomstol.
Nåväl, i dag är det i första hand Victorias dag!
Kungahusets hemsida
Stay toned och grattis Kronprinsessan!
Det här är i huvudsak min politiska blogg. I den ska jag, som Kristdemokratisk politiker, så ofta som möjligt skriva om vad jag gör, tycker och tänker i mitt politiska arbete. Andra inlägg om vad jag upplever/gör samt tycker/tänker från mitt i övrigt aktiva förenings- och privatliv kan också förekomma...
lördag 14 juli 2012
fredag 13 juli 2012
Kristdemokratiskt avstamp för "Game Change", Almedalen 2012....
Nä det blev inget Almedalen för mig i år, heller. Vi får se 2013.
Jippot ger förstås utrymme för eftertanke. Jag tror att det är dags att börja dela upp evenemangen på olika tider och platser. Är man på plats tror jag man sugs in i en känsla av att "alla" opinionsbildare är på plats och att man måste vara där för att synas. Med en smula fastlandsdistans blir det dock ganska tydligt att det hela nu blivit FÖR stort och att aldrig så bra seminarier och diskussioner försvinner i mängden. Samhällsintresset av ett stort mingelparty där alla tänkbara kategorier av yrkestyckare träffas och byter visitort är naturligtvis begränsat. De som åkte dit verkar ju dock ha haft kul...
Lägesrapporterna från våra riksdagspartier får dock fortfarande genomslag i mediabruset. I det sammanhanget är det faktiskt ingen nackdel att vi Kristdemokrater fick gå ut på banan som veckans final. Göran Hägglund höll ett strålande tal som fick stort och (till stora delar) positivt gensvar även utanför "Öjn".
Ekot, Göran Hägglund skämtade om cirkusen i S
SVD-debatt, Staten har inte allt vi behöver
SMP, Hägglund står upp för idelaen
Nu handlar det, i vanlig ordning, om att vara uthålliga samt verkligen greppa (och inte tappa) rätt fokus. Exempelvis avseende att föräldrarna själva ska få bestämma över föräldraförsäkringen. Ett kristdemokratiskt krav med STORT folkligt stöd. Jag skrev om det senast jag hade tillfälle att blogga:
"Kristdemokratisk familjepolitik formulerad och fasställd"
Ur ett mer övergripande perspektiv handlar det dock om att nu verkligen visa på vad "Politikens gränser" kan innebära. Inför kommande riksdagsmotionsperioder skulle exempelvis en icke tjänstgörande riksdagsersättare som jag vilja se betydligt fler kristdemokratiska motioner om att MINSKA på statens åtaganden och regler. Vi som vill ha ett öppet, rättssäkert, tryggt, solidariskt samhälle vet att det handlar minst lika mycket om vad politiken INTE ska lägga sig i som om vad som faktiskt bör regleras gemensamt. Medmänsklighet, engagemang och ansvar kan aldrig kommunaliseras!
Det är som ledaren i Smålandsposten jag länkat till ovan menar, "Om vår politik vore allt det Göran Hägglund talade om i Almedalen hade vi utgjort ett självklart borgerligt val."
Stay toned!
Jippot ger förstås utrymme för eftertanke. Jag tror att det är dags att börja dela upp evenemangen på olika tider och platser. Är man på plats tror jag man sugs in i en känsla av att "alla" opinionsbildare är på plats och att man måste vara där för att synas. Med en smula fastlandsdistans blir det dock ganska tydligt att det hela nu blivit FÖR stort och att aldrig så bra seminarier och diskussioner försvinner i mängden. Samhällsintresset av ett stort mingelparty där alla tänkbara kategorier av yrkestyckare träffas och byter visitort är naturligtvis begränsat. De som åkte dit verkar ju dock ha haft kul...
Lägesrapporterna från våra riksdagspartier får dock fortfarande genomslag i mediabruset. I det sammanhanget är det faktiskt ingen nackdel att vi Kristdemokrater fick gå ut på banan som veckans final. Göran Hägglund höll ett strålande tal som fick stort och (till stora delar) positivt gensvar även utanför "Öjn".
Ekot, Göran Hägglund skämtade om cirkusen i S
SVD-debatt, Staten har inte allt vi behöver
SMP, Hägglund står upp för idelaen
Nu handlar det, i vanlig ordning, om att vara uthålliga samt verkligen greppa (och inte tappa) rätt fokus. Exempelvis avseende att föräldrarna själva ska få bestämma över föräldraförsäkringen. Ett kristdemokratiskt krav med STORT folkligt stöd. Jag skrev om det senast jag hade tillfälle att blogga:
"Kristdemokratisk familjepolitik formulerad och fasställd"
Ur ett mer övergripande perspektiv handlar det dock om att nu verkligen visa på vad "Politikens gränser" kan innebära. Inför kommande riksdagsmotionsperioder skulle exempelvis en icke tjänstgörande riksdagsersättare som jag vilja se betydligt fler kristdemokratiska motioner om att MINSKA på statens åtaganden och regler. Vi som vill ha ett öppet, rättssäkert, tryggt, solidariskt samhälle vet att det handlar minst lika mycket om vad politiken INTE ska lägga sig i som om vad som faktiskt bör regleras gemensamt. Medmänsklighet, engagemang och ansvar kan aldrig kommunaliseras!
Det är som ledaren i Smålandsposten jag länkat till ovan menar, "Om vår politik vore allt det Göran Hägglund talade om i Almedalen hade vi utgjort ett självklart borgerligt val."
Stay toned!
söndag 13 maj 2012
En nödvändig familjepolitik formulerad och fastställd!
Nu i fredags (11/5) fastställdes och lanserades vårt nya kristdemokratiska familjepolitiska program, "Tid för familjen - en barntidsreform". Förslagen i programmet sammanfattas bra i debattartikeln av Göran Hägglund och Emma Henriksson i DN samt pressmeddelandet från vår hemsida:
Hägglund/Henriksson, DN-debatt, 120511
Kristdemokraterna presenterar ny familjepolitik - pressmeddelande
Programmet innehåller ett antal innovationer avseende (exempelvis) utökade föräldrapenningdagar, 30 dagar som kan sparas under hela barndomen, rätt till tjänstledighet tills barnet fyller 3 år samt kravet att alla dagar ska kunna överlåtas fritt mellan föräldrarna.
Det är föga överraskande att det är just kravet på valfrihet, med bland annat ett avskaffande av de så kallade "pappamåndaderna" som konsekvens, som fått störst uppmärksamhet. I princip är det fascinerande att både den självutnämnda socialistiska och liberala "eliten" förenas i att det just inom föräldraförsäkringsområdet är dåligt med valfrihet....
Ännu mer fascinerande är att just pappamånaderna kategoriskt utnämns till någon slags "mirakelkur" för jämställdhet. Att det skulle vara så kan VERKLIGEN diskuteras. Pappamånaderna har från allra för(s)ta början varit ett sätt att blidka det mer fanatiska kvoteringsivrarna inom vänsterblocket och, numera, delar av Alliansen.
ALLA är väldigt medvetna om att det finns ett STORT folkligt stöd för att föräldrarna själva ska få fördela föräldraledigheten sinsemellan. DNs ledare i frågan (som i sammanhanget är mycket sansad jämfört med den närmast larviga indignation över att vi tycker att föräldrar borde få välja själva som hörts på en del andra håll) beskriver sannolikt helt omedvetet vad det handlar om, "det nuvarande systemet innebär ett tryck på ALLA (exempelvis Verklighetens folk i förorternas radhus;-) att fördela sin föräldraledighet på samma sätt som VI (storstädernas lilla men inflytleserika mediaelit) vill och kan göra".
DN-ledare 120512, Hägglunds fokus
Förhoppningen är nu att det faktum att det i Riksdagen enbart är vi Kristdemokrater som tydligt och uthålligt, precis som en stor del av befolkningen, förespråkar valfrihet för Sveriges föräldrar även ska börja synas i form av stärkt opinionsstöd för oss!
Stay toned!
Hägglund/Henriksson, DN-debatt, 120511
Kristdemokraterna presenterar ny familjepolitik - pressmeddelande
 |
| Vår skickliga, kunniga, vältaliga samt roliga partiledare Göran Hägglund och jag. |
Programmet innehåller ett antal innovationer avseende (exempelvis) utökade föräldrapenningdagar, 30 dagar som kan sparas under hela barndomen, rätt till tjänstledighet tills barnet fyller 3 år samt kravet att alla dagar ska kunna överlåtas fritt mellan föräldrarna.
Det är föga överraskande att det är just kravet på valfrihet, med bland annat ett avskaffande av de så kallade "pappamåndaderna" som konsekvens, som fått störst uppmärksamhet. I princip är det fascinerande att både den självutnämnda socialistiska och liberala "eliten" förenas i att det just inom föräldraförsäkringsområdet är dåligt med valfrihet....
Ännu mer fascinerande är att just pappamånaderna kategoriskt utnämns till någon slags "mirakelkur" för jämställdhet. Att det skulle vara så kan VERKLIGEN diskuteras. Pappamånaderna har från allra för(s)ta början varit ett sätt att blidka det mer fanatiska kvoteringsivrarna inom vänsterblocket och, numera, delar av Alliansen.
ALLA är väldigt medvetna om att det finns ett STORT folkligt stöd för att föräldrarna själva ska få fördela föräldraledigheten sinsemellan. DNs ledare i frågan (som i sammanhanget är mycket sansad jämfört med den närmast larviga indignation över att vi tycker att föräldrar borde få välja själva som hörts på en del andra håll) beskriver sannolikt helt omedvetet vad det handlar om, "det nuvarande systemet innebär ett tryck på ALLA (exempelvis Verklighetens folk i förorternas radhus;-) att fördela sin föräldraledighet på samma sätt som VI (storstädernas lilla men inflytleserika mediaelit) vill och kan göra".
DN-ledare 120512, Hägglunds fokus
Förhoppningen är nu att det faktum att det i Riksdagen enbart är vi Kristdemokrater som tydligt och uthålligt, precis som en stor del av befolkningen, förespråkar valfrihet för Sveriges föräldrar även ska börja synas i form av stärkt opinionsstöd för oss!
Stay toned!
måndag 6 februari 2012
En vecka efter Västerås.....
Det finns en möjlig framtid för kristdemokratin som fortsatt inflytelserik kraft i Sverige! Alla partimedlemmar har ett ansvar för att se till att vi går i mål 2014 med fortsatt representation i riksdag, EU-parlament och de flesta kommuner och landsting.
Det är väl i korthet mina slutsatser från natten mot söndagen den 29 januari då jag kom hem från Västerås och kristdemokraternas extra riksting. Ett riksting där besluten landade som jag (som ombud från partidistriktet i Stockholms stad) ville.
Med en veckas distans till det extra riksringet håller slutsatsen fortfarande. Men, jag vill nu se snabba resultat av det utlovade arbetet med att stärka partidistriktens inflytande och medlemmarnas delaktighet.
Vid inledningen av de kommun- och landstingsdagar som föregick rikstinget höll, vår nu alltså sedan en dryg vecka omvalde, partiledare sitt kanske bästa tal någonsin.
Tal av Göran Hägglund, 120127
Jag vet att flera av er som läser min blogg är särskilt intresserade av det numera återkommande Hägglundska specifika humoravsnittet. Det kommer i den 37:e minuten (ett tips till partiets centrala informationsfunktion är att alltid lägga ut talens humoravsnittet enskilt på nätet).
Hursomhelst så finns det ett avsnitt i talet som väl illustrerar en absolut grundförutsättning för partiets fortsatta överlevnad:
"Vi ska ha högt i tak men också respekt för varandra och för demokratins gång. När vi gemensamt fattat beslut är det det som gäller"
I den del av politiken där jag i huvudsak verkar, stadsdelsnämndspolitiken i Stockholms stad, börjar snart verksamhetsåret på allvar. Stadsdelsnämndssammanträde imorgon kväll i Hässelby-Vällingby! Omsorgs- socialtjänsts-, parkförvaltnings och remissärenden (mm.) att besluta om.
Fortsättningen följer, och
Stay toned..........
Det är väl i korthet mina slutsatser från natten mot söndagen den 29 januari då jag kom hem från Västerås och kristdemokraternas extra riksting. Ett riksting där besluten landade som jag (som ombud från partidistriktet i Stockholms stad) ville.
Med en veckas distans till det extra riksringet håller slutsatsen fortfarande. Men, jag vill nu se snabba resultat av det utlovade arbetet med att stärka partidistriktens inflytande och medlemmarnas delaktighet.
Vid inledningen av de kommun- och landstingsdagar som föregick rikstinget höll, vår nu alltså sedan en dryg vecka omvalde, partiledare sitt kanske bästa tal någonsin.
Tal av Göran Hägglund, 120127
Jag vet att flera av er som läser min blogg är särskilt intresserade av det numera återkommande Hägglundska specifika humoravsnittet. Det kommer i den 37:e minuten (ett tips till partiets centrala informationsfunktion är att alltid lägga ut talens humoravsnittet enskilt på nätet).
Hursomhelst så finns det ett avsnitt i talet som väl illustrerar en absolut grundförutsättning för partiets fortsatta överlevnad:
"Vi ska ha högt i tak men också respekt för varandra och för demokratins gång. När vi gemensamt fattat beslut är det det som gäller"
I den del av politiken där jag i huvudsak verkar, stadsdelsnämndspolitiken i Stockholms stad, börjar snart verksamhetsåret på allvar. Stadsdelsnämndssammanträde imorgon kväll i Hässelby-Vällingby! Omsorgs- socialtjänsts-, parkförvaltnings och remissärenden (mm.) att besluta om.
Fortsättningen följer, och
Stay toned..........
lördag 21 januari 2012
Hi(s)toriens skiftningar tycks så svåra att se.....
Idag skriver Aftonbladet om att "Socialdemokraterna kan vara historia".
Det är inte självklart att (s) överlever
Artikeln är mest intressant för det fullt korrekta påståendet att det betraktas närmast som "hädiskt" att klarsynt reflektera över att socialdemokratins dominans i den svenska politiken är över. Socialdemokraterna skapar inte längre historia, partiet ÄR historia. Många av oss (oavsett om vi är sossar eller inte) kan bara inte ta in det.
Jag (och jag var naturligtvis inte ensam, men så många var vi inte) facebookade om vad som i historiens ljus var det största med Alliansens valseger 2010 dagarna efter valet, det en(s)kilda partiets dominerande ställning var över.
Vill man filosofera om när någonting faller i historien är det en öppen fråga om det verkligen går att sätta årtal på det. Absolut inga jämförelser i övrigt, men när vi får lära oss att Rom föll 476 ekr. så var det inget som den tidens romerska elit insåg eller ens reflekterade över. När historiker sedan rotade igenom det våldsamma och av folkvandringar dominerade 500-talet hittade dom ett specfikt årtal. Ett logiskt val i historiens ljus, men det insåg troligen ingen år 476....
Hursomhelst det ovanstående är enbart ett (nu när jag läser igenom det ganska pretentiöst ;-) sätt att säga:
- Att ordförande Ljuholt avgick idag samt hur det går för socialdemokraterna i valet 2014 är oväsentligt. När detta sekels historia skrivs kommer den att säga att det socialdemokratiska partiets dominans i svensk politik slutgiltigt bröts valåret 2010.
Jag har bloggat om detta förut, första gången i maj förra året:
En tynande socialdemokrati mm.
Nåväl, som den dedikerade kristdemokrat man är så skulle det ju nu vara läge att ta i så det ger eko över hela internet om att fältet ligger öppet för en riktigt stark och inflytelserik svensk kristdemokrati. Men, i förhållande till de (i all ödmjukhet) hållbara historiska reflektionerna ovan skulle det ge detta inlägg lite slagsida....
Sanningen är förstås att mitt eget parti för närvarande genomgår sin egen kris, också en ödesmättad sådan. Det hör till sakens natur att vi som är partiaktiva gärna vill höja vårt partis möjligheter till genomslag högre än de är. Men, i ödesstunder måste man kunna kombinera ett klappande varmt partihjärta med en realistisk kall hjärna. Vi svenska kristdemokrater kämpar för närvarande inte om att bli det dominerande partiet, vi kämpar för att överleva och förbli en stabil kraft i svensk politik!
Vad det gäller stabiliteten handlar det om att vi tillsvidare ska kunna vara säkra på riksdagsrepresentation och representation i de flesta kommuner och landsting. I exempelvis Stockholm (som jag gör anspråk på att VERKLIGEN kunna) innebär det tillsvidare en potential på 6-7% av väljarkåren i samtliga val. Det är det realistiska mål vi ska ha, uppnå och sedan utvecklas vidare ifrån.
Jag är övertygad om att hallucinationerna en del partivänner ger uttryck för om 15, 20, och 25% på nationell nivå i någon slags politiskt närtid för oss kristdemokrater är kontraproduktiva. Efter valet 2014 ska vi stå stabilt kvar i den svenska riksdagen samt i EU-parlamentet OCH nyckeln till det ligger i att vi måste nå vår realistiska potential i storstäderna.
Nåväl, nu följer ytterligare en intensiv helg och en ännu intensivare vecka i både min politiska roll och alla andra livsroller man valt eller blivit tilldelad. Om inte förr ska jag blogga när jag kommer hem från Västerås och rikstinget nästa lördag.
Stay toned......
Det är inte självklart att (s) överlever
Artikeln är mest intressant för det fullt korrekta påståendet att det betraktas närmast som "hädiskt" att klarsynt reflektera över att socialdemokratins dominans i den svenska politiken är över. Socialdemokraterna skapar inte längre historia, partiet ÄR historia. Många av oss (oavsett om vi är sossar eller inte) kan bara inte ta in det.
Jag (och jag var naturligtvis inte ensam, men så många var vi inte) facebookade om vad som i historiens ljus var det största med Alliansens valseger 2010 dagarna efter valet, det en(s)kilda partiets dominerande ställning var över.
Vill man filosofera om när någonting faller i historien är det en öppen fråga om det verkligen går att sätta årtal på det. Absolut inga jämförelser i övrigt, men när vi får lära oss att Rom föll 476 ekr. så var det inget som den tidens romerska elit insåg eller ens reflekterade över. När historiker sedan rotade igenom det våldsamma och av folkvandringar dominerade 500-talet hittade dom ett specfikt årtal. Ett logiskt val i historiens ljus, men det insåg troligen ingen år 476....
Hursomhelst det ovanstående är enbart ett (nu när jag läser igenom det ganska pretentiöst ;-) sätt att säga:
- Att ordförande Ljuholt avgick idag samt hur det går för socialdemokraterna i valet 2014 är oväsentligt. När detta sekels historia skrivs kommer den att säga att det socialdemokratiska partiets dominans i svensk politik slutgiltigt bröts valåret 2010.
Jag har bloggat om detta förut, första gången i maj förra året:
En tynande socialdemokrati mm.
Nåväl, som den dedikerade kristdemokrat man är så skulle det ju nu vara läge att ta i så det ger eko över hela internet om att fältet ligger öppet för en riktigt stark och inflytelserik svensk kristdemokrati. Men, i förhållande till de (i all ödmjukhet) hållbara historiska reflektionerna ovan skulle det ge detta inlägg lite slagsida....
Sanningen är förstås att mitt eget parti för närvarande genomgår sin egen kris, också en ödesmättad sådan. Det hör till sakens natur att vi som är partiaktiva gärna vill höja vårt partis möjligheter till genomslag högre än de är. Men, i ödesstunder måste man kunna kombinera ett klappande varmt partihjärta med en realistisk kall hjärna. Vi svenska kristdemokrater kämpar för närvarande inte om att bli det dominerande partiet, vi kämpar för att överleva och förbli en stabil kraft i svensk politik!
Vad det gäller stabiliteten handlar det om att vi tillsvidare ska kunna vara säkra på riksdagsrepresentation och representation i de flesta kommuner och landsting. I exempelvis Stockholm (som jag gör anspråk på att VERKLIGEN kunna) innebär det tillsvidare en potential på 6-7% av väljarkåren i samtliga val. Det är det realistiska mål vi ska ha, uppnå och sedan utvecklas vidare ifrån.
Jag är övertygad om att hallucinationerna en del partivänner ger uttryck för om 15, 20, och 25% på nationell nivå i någon slags politiskt närtid för oss kristdemokrater är kontraproduktiva. Efter valet 2014 ska vi stå stabilt kvar i den svenska riksdagen samt i EU-parlamentet OCH nyckeln till det ligger i att vi måste nå vår realistiska potential i storstäderna.
Nåväl, nu följer ytterligare en intensiv helg och en ännu intensivare vecka i både min politiska roll och alla andra livsroller man valt eller blivit tilldelad. Om inte förr ska jag blogga när jag kommer hem från Västerås och rikstinget nästa lördag.
Stay toned......
söndag 1 januari 2012
Reflektioner inför ett Gott Nytt År!
Ett år fyllt av, bland annat, mycket politik är slut. Ett nytt ska börja.
Att snabbt summera allt man tyckt och gjort (för att inte nämna allt man dessutom skulle ha velat tycka och göra) under ett helt år är en utmaning. I synnerhet om man (helt utan pretantioner;-) dessutom vill reflektera lite över vad som timat i både den lokala och nationella politiken.
Om jag börjar lokalt så har den stadsdelsnämnd i Stockholms stad där jag är kristdemokratisk gruppledare, Hässelby-Vällingby, på många sätt haft ett år av utmaningar. Flera av dem följer oss in i 2012. Riksbekant är det av bolaget Carema drivna äldreboendet Koppargården som nu håller på att gå över i kommunal regi efter att vi i stadsdelsnämnden tog initiativ till att avtalet med dem skulle sägas upp. Jag bloggade om den historien 2011-11-20, Viktigt och nödvändigt fokus på äldreomsorgen .
I virvlarna av remissyttranden, verksamhetsuppföljningar och månadsrapporter (som är en stadsdelsnämnds livsluft) befinner sig demografin i delar av Hässelby-Vällingby i snabb förändring. Det som märks först är ökade kostnader för vissa delar av socialtjänstens ansvarsområden. I princip påverkas dock de flesta kommunala ansvarsområden, åtminstone på lite sikt. När det handlar om att arbeta med att öka invånarnas trygghet, minska arbetslöshet och ge ungdomar bästa möjliga förutsättningar för vuxenlivet så är det dock en viktig minnesregel att komma ihåg att politiken har gränser. Jag tror vi politiker ofta missar tillfällen att skapa bra förutsättningar för det samlade civila samhället att utvecklas för att vi tror för mycket på lösningar som förutsätter offentliganställda tjänstemän och kommunala projekt.
I sammanhanget är det hur som helst viktig att komma ihåg allt det goda arbete som utförs i alla de verksamheter stadsdelsnämnden ansvarar för. I synnerhet inom omsorgen om äldre och funktionshindrade, i socialtjänsten samt i förskolan. Stort tack till alla duktiga anställda i stadsdelsnämndens förvaltning och i de upphandlade verksamheter som utför kommunala tjänster!
Stockholmspolitiken i övrigt har också haft en hel del att erbjuda under året. Jag är mycket glad över att kommunfullmäktige äntligen, ÄNTLIGEN, beslutat om slussenfrågan. Det är tio år senare än jag skulle ha velat! Oaktat förseningen, nya slussen kommer att bli bra! Sammantaget är det förstås störande att i en tid då rikets största stad står inför så stora utamningar angående framtidens kommunala huvuduppgifter (omsorg, skola, socialtjänst och infrastruktur) så handlar de största offentliga frågorna under året om ett enskilt byggprojekt och det fullständigt naturliga borttagandet av en ek som hade nått ett stadium då risken för att delar av den skulle falla ner och skada folk var överhängande..... 111202 TV-ekens sista viloplats .
På den nationella politiska scenen är det nu lite mindre än en månad kvar till mitt partis extra riksting då vi ska välja partiledning. Min röst (och det är i linje med de nomineringar mitt partidistrikt gjort) ligger fast på Göran Hägglund även den 28 januari! Det finns många saker att lösa i den viktiga diskussionen om mitt partis framtid, politik och om hur vi ska få ett ökat väljarstöd. Förhoppningsvis kan besluten om vilka som ska leda partiet öppna upp för den diskussionen, så vi står redo inför valrörelsen 2014. I princip tycker jag dock att den bara har försenats (och i värsta fall försvårats) av den nu pågående "partiledarstriden", 2011-10-01 Vi behöver inte byta partiledare .
Annars är ju en uppmärksammad svensk politisk händelse det gångna året socialdemokraternas till synes oupphörliga kris. Det är möjligen lite historiskt högtravande men egentligen handlar det bara om (som jag också skrivit i tidigare inlägg) att det faktiskt tillhör undantagen att imperier faller med buller och bång. De tynar bort. Ofta utan att varken deras anhängare eller motståndare riktigt förstår vad som händer.
Lite sammanfattas den nationella politiken kanske av vad jag sa när jag fick frågan om det var något hon "behövde känna till?" om hemmafronten från en hemmasemestrande utlandssvenska i höstas:
- Nja, alliansens minoritetsregering står starkare än någonsin, sossarna kommer att få mindre än 20 procent 2014 och du kan känna dig trygg med att den konstitutionella monarkin definitivt blir kvar!
De största, de viktigaste, de mest dramatiska och de mest tragiska men även de mest förhoppningsfulla politiska händelserna 2011 har förstås skett på den internationella politiska arenan. Det perspektivet är det också viktigt att ha!
Gott Nytt År, och
Stay toned.....
Att snabbt summera allt man tyckt och gjort (för att inte nämna allt man dessutom skulle ha velat tycka och göra) under ett helt år är en utmaning. I synnerhet om man (helt utan pretantioner;-) dessutom vill reflektera lite över vad som timat i både den lokala och nationella politiken.
Om jag börjar lokalt så har den stadsdelsnämnd i Stockholms stad där jag är kristdemokratisk gruppledare, Hässelby-Vällingby, på många sätt haft ett år av utmaningar. Flera av dem följer oss in i 2012. Riksbekant är det av bolaget Carema drivna äldreboendet Koppargården som nu håller på att gå över i kommunal regi efter att vi i stadsdelsnämnden tog initiativ till att avtalet med dem skulle sägas upp. Jag bloggade om den historien 2011-11-20, Viktigt och nödvändigt fokus på äldreomsorgen .
I virvlarna av remissyttranden, verksamhetsuppföljningar och månadsrapporter (som är en stadsdelsnämnds livsluft) befinner sig demografin i delar av Hässelby-Vällingby i snabb förändring. Det som märks först är ökade kostnader för vissa delar av socialtjänstens ansvarsområden. I princip påverkas dock de flesta kommunala ansvarsområden, åtminstone på lite sikt. När det handlar om att arbeta med att öka invånarnas trygghet, minska arbetslöshet och ge ungdomar bästa möjliga förutsättningar för vuxenlivet så är det dock en viktig minnesregel att komma ihåg att politiken har gränser. Jag tror vi politiker ofta missar tillfällen att skapa bra förutsättningar för det samlade civila samhället att utvecklas för att vi tror för mycket på lösningar som förutsätter offentliganställda tjänstemän och kommunala projekt.
I sammanhanget är det hur som helst viktig att komma ihåg allt det goda arbete som utförs i alla de verksamheter stadsdelsnämnden ansvarar för. I synnerhet inom omsorgen om äldre och funktionshindrade, i socialtjänsten samt i förskolan. Stort tack till alla duktiga anställda i stadsdelsnämndens förvaltning och i de upphandlade verksamheter som utför kommunala tjänster!
Stockholmspolitiken i övrigt har också haft en hel del att erbjuda under året. Jag är mycket glad över att kommunfullmäktige äntligen, ÄNTLIGEN, beslutat om slussenfrågan. Det är tio år senare än jag skulle ha velat! Oaktat förseningen, nya slussen kommer att bli bra! Sammantaget är det förstås störande att i en tid då rikets största stad står inför så stora utamningar angående framtidens kommunala huvuduppgifter (omsorg, skola, socialtjänst och infrastruktur) så handlar de största offentliga frågorna under året om ett enskilt byggprojekt och det fullständigt naturliga borttagandet av en ek som hade nått ett stadium då risken för att delar av den skulle falla ner och skada folk var överhängande..... 111202 TV-ekens sista viloplats .
På den nationella politiska scenen är det nu lite mindre än en månad kvar till mitt partis extra riksting då vi ska välja partiledning. Min röst (och det är i linje med de nomineringar mitt partidistrikt gjort) ligger fast på Göran Hägglund även den 28 januari! Det finns många saker att lösa i den viktiga diskussionen om mitt partis framtid, politik och om hur vi ska få ett ökat väljarstöd. Förhoppningsvis kan besluten om vilka som ska leda partiet öppna upp för den diskussionen, så vi står redo inför valrörelsen 2014. I princip tycker jag dock att den bara har försenats (och i värsta fall försvårats) av den nu pågående "partiledarstriden", 2011-10-01 Vi behöver inte byta partiledare .
Annars är ju en uppmärksammad svensk politisk händelse det gångna året socialdemokraternas till synes oupphörliga kris. Det är möjligen lite historiskt högtravande men egentligen handlar det bara om (som jag också skrivit i tidigare inlägg) att det faktiskt tillhör undantagen att imperier faller med buller och bång. De tynar bort. Ofta utan att varken deras anhängare eller motståndare riktigt förstår vad som händer.
Lite sammanfattas den nationella politiken kanske av vad jag sa när jag fick frågan om det var något hon "behövde känna till?" om hemmafronten från en hemmasemestrande utlandssvenska i höstas:
- Nja, alliansens minoritetsregering står starkare än någonsin, sossarna kommer att få mindre än 20 procent 2014 och du kan känna dig trygg med att den konstitutionella monarkin definitivt blir kvar!
De största, de viktigaste, de mest dramatiska och de mest tragiska men även de mest förhoppningsfulla politiska händelserna 2011 har förstås skett på den internationella politiska arenan. Det perspektivet är det också viktigt att ha!
Gott Nytt År, och
Stay toned.....
söndag 20 november 2011
Viktigt och nödvändigt fokus på äldreomsorgen!
Samhällsdebatten har nu ett nödvändigt och viktigt fokus på äldreomsorgen. Ytterst handlar frågan om hur vårt grundläggande svenska välfärdssamhälle (det som vi har en stor konsensus om att vi vill behålla) ska överleva i framtiden. I det pusslet är bitarna med privata utförare och valfrihet inom kommunal omsorg nödvändiga!
Det finns så många felgrepp och tragedier beskrivna för närvarande så man drabbas av frustration och ilska. Inte minst vi som verkar i politiken, oavsett på vilken nivå och i vilka beslutssammanhang man befinner sig. Vår kristdemokratiska riksdagsledamot Caroline Szyber satte ord på det på sin blogg för en dryg vecka sedan:
Vi måste se till att äldreomsorgen fungerar bättre!
Som Kristdemokrat i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholm är jag särskilt engagerad i boendet Koppargården. Där har vi i Alliansen tagit de initiativ till beslut som en stadsdelsnämnd i Stockholm kan ta för att komma till rätta med problemen. Stockholms stad har sagt upp avtalet med vård- och omsorgsföretaget Carema och boendet kommer att gå över till kommunal regi. Lokalt kommer vi dock fortfarande en tid att få behandla utredningar och räta ut ytterligare ett par frågetecken till det som ledde fram till att avtalet blev uppsagt.
Precis NU får man inte glömma att det viktigaste i denna affär är att se till så de som bor på Koppargården har det bra och inte oroas av kommande förändringar. Verksamheten ska fungera samtidigt som ledning, styrning, administration och allt som behövs för en kontinuerligt bra VÅRD- och OMSORG ska lösas inför framtiden. Verksamheten på Koppargården (tidigare under andra namn) har brottats med utmaningar i decennier, oavsett om driften varit privat eller kommunal. Jag hoppas vi nu, en gång för alla, ska kunna hantera de utmaningarna.
Vi måste också lyckas behålla perspektivet att det inte var bättre förr. Att den äldreomsorg (och annan verksamhet utöver myndighetsutövning) landets kommuner är ansvariga för att tillhandahålla och bekosta successivt under de senaste 20 åren börjat utföras både av kommunen själv OCH upphandlade företag, stiftelser och andra organisationer har varit en förutsättning för utveckling och förbättringar.
En ledare i dagens Svd berör detta:
Kyrkligt äldreboende, Svd 111120
Ytterst handlar det om hur äldreomsorgen ska organiseras och finansieras nu och i framtiden. Det är en av ödesfrågorna i vårt samhälle. Debatten behöver breddas och handla just om framtidsfrågor. I dessa ligger helt klart ytterligare regleringar för de företag som ska tillåtas verka inom välfärdssektorn. Det är inget konstigt i det.
Utöver begränsningar i vinstmarginaler och skatteplanering för entreprenörer som hoppas få teckna avtal med kommunerna så bör den nu pågående debatten även öka hastigheten på regeringsingripanden mot avancerade skatteupplägg överhuvudtaget. Begreppet "riskkapitalbolag" är något av det mest urholkade i den svenska ekonomiska debatten just nu. Ibland kan troligen ordet "skatteplaneringsbolag" passa bättre. För mig innebär "riskkapital" något som investeras i en bransch där risken för förlust är mycket stor men vinsten är betydande om man lyckas (typ dagbrott av ädelmetall i skuggan av en hostande vulkan....). Skattefinansierad äldreomsorg i Sverige ligger inte inom de ramarna!
Det finns så många felgrepp och tragedier beskrivna för närvarande så man drabbas av frustration och ilska. Inte minst vi som verkar i politiken, oavsett på vilken nivå och i vilka beslutssammanhang man befinner sig. Vår kristdemokratiska riksdagsledamot Caroline Szyber satte ord på det på sin blogg för en dryg vecka sedan:
Vi måste se till att äldreomsorgen fungerar bättre!
Som Kristdemokrat i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholm är jag särskilt engagerad i boendet Koppargården. Där har vi i Alliansen tagit de initiativ till beslut som en stadsdelsnämnd i Stockholm kan ta för att komma till rätta med problemen. Stockholms stad har sagt upp avtalet med vård- och omsorgsföretaget Carema och boendet kommer att gå över till kommunal regi. Lokalt kommer vi dock fortfarande en tid att få behandla utredningar och räta ut ytterligare ett par frågetecken till det som ledde fram till att avtalet blev uppsagt.
Precis NU får man inte glömma att det viktigaste i denna affär är att se till så de som bor på Koppargården har det bra och inte oroas av kommande förändringar. Verksamheten ska fungera samtidigt som ledning, styrning, administration och allt som behövs för en kontinuerligt bra VÅRD- och OMSORG ska lösas inför framtiden. Verksamheten på Koppargården (tidigare under andra namn) har brottats med utmaningar i decennier, oavsett om driften varit privat eller kommunal. Jag hoppas vi nu, en gång för alla, ska kunna hantera de utmaningarna.
Vi måste också lyckas behålla perspektivet att det inte var bättre förr. Att den äldreomsorg (och annan verksamhet utöver myndighetsutövning) landets kommuner är ansvariga för att tillhandahålla och bekosta successivt under de senaste 20 åren börjat utföras både av kommunen själv OCH upphandlade företag, stiftelser och andra organisationer har varit en förutsättning för utveckling och förbättringar.
En ledare i dagens Svd berör detta:
Kyrkligt äldreboende, Svd 111120
Ytterst handlar det om hur äldreomsorgen ska organiseras och finansieras nu och i framtiden. Det är en av ödesfrågorna i vårt samhälle. Debatten behöver breddas och handla just om framtidsfrågor. I dessa ligger helt klart ytterligare regleringar för de företag som ska tillåtas verka inom välfärdssektorn. Det är inget konstigt i det.
Utöver begränsningar i vinstmarginaler och skatteplanering för entreprenörer som hoppas få teckna avtal med kommunerna så bör den nu pågående debatten även öka hastigheten på regeringsingripanden mot avancerade skatteupplägg överhuvudtaget. Begreppet "riskkapitalbolag" är något av det mest urholkade i den svenska ekonomiska debatten just nu. Ibland kan troligen ordet "skatteplaneringsbolag" passa bättre. För mig innebär "riskkapital" något som investeras i en bransch där risken för förlust är mycket stor men vinsten är betydande om man lyckas (typ dagbrott av ädelmetall i skuggan av en hostande vulkan....). Skattefinansierad äldreomsorg i Sverige ligger inte inom de ramarna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)