Det finns en möjlig framtid för kristdemokratin som fortsatt inflytelserik kraft i Sverige! Alla partimedlemmar har ett ansvar för att se till att vi går i mål 2014 med fortsatt representation i riksdag, EU-parlament och de flesta kommuner och landsting.
Det är väl i korthet mina slutsatser från natten mot söndagen den 29 januari då jag kom hem från Västerås och kristdemokraternas extra riksting. Ett riksting där besluten landade som jag (som ombud från partidistriktet i Stockholms stad) ville.
Med en veckas distans till det extra riksringet håller slutsatsen fortfarande. Men, jag vill nu se snabba resultat av det utlovade arbetet med att stärka partidistriktens inflytande och medlemmarnas delaktighet.
Vid inledningen av de kommun- och landstingsdagar som föregick rikstinget höll, vår nu alltså sedan en dryg vecka omvalde, partiledare sitt kanske bästa tal någonsin.
Tal av Göran Hägglund, 120127
Jag vet att flera av er som läser min blogg är särskilt intresserade av det numera återkommande Hägglundska specifika humoravsnittet. Det kommer i den 37:e minuten (ett tips till partiets centrala informationsfunktion är att alltid lägga ut talens humoravsnittet enskilt på nätet).
Hursomhelst så finns det ett avsnitt i talet som väl illustrerar en absolut grundförutsättning för partiets fortsatta överlevnad:
"Vi ska ha högt i tak men också respekt för varandra och för demokratins gång. När vi gemensamt fattat beslut är det det som gäller"
I den del av politiken där jag i huvudsak verkar, stadsdelsnämndspolitiken i Stockholms stad, börjar snart verksamhetsåret på allvar. Stadsdelsnämndssammanträde imorgon kväll i Hässelby-Vällingby! Omsorgs- socialtjänsts-, parkförvaltnings och remissärenden (mm.) att besluta om.
Fortsättningen följer, och
Stay toned..........
Det här är i huvudsak min politiska blogg. I den ska jag, som Kristdemokratisk politiker, så ofta som möjligt skriva om vad jag gör, tycker och tänker i mitt politiska arbete. Andra inlägg om vad jag upplever/gör samt tycker/tänker från mitt i övrigt aktiva förenings- och privatliv kan också förekomma...
måndag 6 februari 2012
lördag 21 januari 2012
Hi(s)toriens skiftningar tycks så svåra att se.....
Idag skriver Aftonbladet om att "Socialdemokraterna kan vara historia".
Det är inte självklart att (s) överlever
Artikeln är mest intressant för det fullt korrekta påståendet att det betraktas närmast som "hädiskt" att klarsynt reflektera över att socialdemokratins dominans i den svenska politiken är över. Socialdemokraterna skapar inte längre historia, partiet ÄR historia. Många av oss (oavsett om vi är sossar eller inte) kan bara inte ta in det.
Jag (och jag var naturligtvis inte ensam, men så många var vi inte) facebookade om vad som i historiens ljus var det största med Alliansens valseger 2010 dagarna efter valet, det en(s)kilda partiets dominerande ställning var över.
Vill man filosofera om när någonting faller i historien är det en öppen fråga om det verkligen går att sätta årtal på det. Absolut inga jämförelser i övrigt, men när vi får lära oss att Rom föll 476 ekr. så var det inget som den tidens romerska elit insåg eller ens reflekterade över. När historiker sedan rotade igenom det våldsamma och av folkvandringar dominerade 500-talet hittade dom ett specfikt årtal. Ett logiskt val i historiens ljus, men det insåg troligen ingen år 476....
Hursomhelst det ovanstående är enbart ett (nu när jag läser igenom det ganska pretentiöst ;-) sätt att säga:
- Att ordförande Ljuholt avgick idag samt hur det går för socialdemokraterna i valet 2014 är oväsentligt. När detta sekels historia skrivs kommer den att säga att det socialdemokratiska partiets dominans i svensk politik slutgiltigt bröts valåret 2010.
Jag har bloggat om detta förut, första gången i maj förra året:
En tynande socialdemokrati mm.
Nåväl, som den dedikerade kristdemokrat man är så skulle det ju nu vara läge att ta i så det ger eko över hela internet om att fältet ligger öppet för en riktigt stark och inflytelserik svensk kristdemokrati. Men, i förhållande till de (i all ödmjukhet) hållbara historiska reflektionerna ovan skulle det ge detta inlägg lite slagsida....
Sanningen är förstås att mitt eget parti för närvarande genomgår sin egen kris, också en ödesmättad sådan. Det hör till sakens natur att vi som är partiaktiva gärna vill höja vårt partis möjligheter till genomslag högre än de är. Men, i ödesstunder måste man kunna kombinera ett klappande varmt partihjärta med en realistisk kall hjärna. Vi svenska kristdemokrater kämpar för närvarande inte om att bli det dominerande partiet, vi kämpar för att överleva och förbli en stabil kraft i svensk politik!
Vad det gäller stabiliteten handlar det om att vi tillsvidare ska kunna vara säkra på riksdagsrepresentation och representation i de flesta kommuner och landsting. I exempelvis Stockholm (som jag gör anspråk på att VERKLIGEN kunna) innebär det tillsvidare en potential på 6-7% av väljarkåren i samtliga val. Det är det realistiska mål vi ska ha, uppnå och sedan utvecklas vidare ifrån.
Jag är övertygad om att hallucinationerna en del partivänner ger uttryck för om 15, 20, och 25% på nationell nivå i någon slags politiskt närtid för oss kristdemokrater är kontraproduktiva. Efter valet 2014 ska vi stå stabilt kvar i den svenska riksdagen samt i EU-parlamentet OCH nyckeln till det ligger i att vi måste nå vår realistiska potential i storstäderna.
Nåväl, nu följer ytterligare en intensiv helg och en ännu intensivare vecka i både min politiska roll och alla andra livsroller man valt eller blivit tilldelad. Om inte förr ska jag blogga när jag kommer hem från Västerås och rikstinget nästa lördag.
Stay toned......
Det är inte självklart att (s) överlever
Artikeln är mest intressant för det fullt korrekta påståendet att det betraktas närmast som "hädiskt" att klarsynt reflektera över att socialdemokratins dominans i den svenska politiken är över. Socialdemokraterna skapar inte längre historia, partiet ÄR historia. Många av oss (oavsett om vi är sossar eller inte) kan bara inte ta in det.
Jag (och jag var naturligtvis inte ensam, men så många var vi inte) facebookade om vad som i historiens ljus var det största med Alliansens valseger 2010 dagarna efter valet, det en(s)kilda partiets dominerande ställning var över.
Vill man filosofera om när någonting faller i historien är det en öppen fråga om det verkligen går att sätta årtal på det. Absolut inga jämförelser i övrigt, men när vi får lära oss att Rom föll 476 ekr. så var det inget som den tidens romerska elit insåg eller ens reflekterade över. När historiker sedan rotade igenom det våldsamma och av folkvandringar dominerade 500-talet hittade dom ett specfikt årtal. Ett logiskt val i historiens ljus, men det insåg troligen ingen år 476....
Hursomhelst det ovanstående är enbart ett (nu när jag läser igenom det ganska pretentiöst ;-) sätt att säga:
- Att ordförande Ljuholt avgick idag samt hur det går för socialdemokraterna i valet 2014 är oväsentligt. När detta sekels historia skrivs kommer den att säga att det socialdemokratiska partiets dominans i svensk politik slutgiltigt bröts valåret 2010.
Jag har bloggat om detta förut, första gången i maj förra året:
En tynande socialdemokrati mm.
Nåväl, som den dedikerade kristdemokrat man är så skulle det ju nu vara läge att ta i så det ger eko över hela internet om att fältet ligger öppet för en riktigt stark och inflytelserik svensk kristdemokrati. Men, i förhållande till de (i all ödmjukhet) hållbara historiska reflektionerna ovan skulle det ge detta inlägg lite slagsida....
Sanningen är förstås att mitt eget parti för närvarande genomgår sin egen kris, också en ödesmättad sådan. Det hör till sakens natur att vi som är partiaktiva gärna vill höja vårt partis möjligheter till genomslag högre än de är. Men, i ödesstunder måste man kunna kombinera ett klappande varmt partihjärta med en realistisk kall hjärna. Vi svenska kristdemokrater kämpar för närvarande inte om att bli det dominerande partiet, vi kämpar för att överleva och förbli en stabil kraft i svensk politik!
Vad det gäller stabiliteten handlar det om att vi tillsvidare ska kunna vara säkra på riksdagsrepresentation och representation i de flesta kommuner och landsting. I exempelvis Stockholm (som jag gör anspråk på att VERKLIGEN kunna) innebär det tillsvidare en potential på 6-7% av väljarkåren i samtliga val. Det är det realistiska mål vi ska ha, uppnå och sedan utvecklas vidare ifrån.
Jag är övertygad om att hallucinationerna en del partivänner ger uttryck för om 15, 20, och 25% på nationell nivå i någon slags politiskt närtid för oss kristdemokrater är kontraproduktiva. Efter valet 2014 ska vi stå stabilt kvar i den svenska riksdagen samt i EU-parlamentet OCH nyckeln till det ligger i att vi måste nå vår realistiska potential i storstäderna.
Nåväl, nu följer ytterligare en intensiv helg och en ännu intensivare vecka i både min politiska roll och alla andra livsroller man valt eller blivit tilldelad. Om inte förr ska jag blogga när jag kommer hem från Västerås och rikstinget nästa lördag.
Stay toned......
söndag 1 januari 2012
Reflektioner inför ett Gott Nytt År!
Ett år fyllt av, bland annat, mycket politik är slut. Ett nytt ska börja.
Att snabbt summera allt man tyckt och gjort (för att inte nämna allt man dessutom skulle ha velat tycka och göra) under ett helt år är en utmaning. I synnerhet om man (helt utan pretantioner;-) dessutom vill reflektera lite över vad som timat i både den lokala och nationella politiken.
Om jag börjar lokalt så har den stadsdelsnämnd i Stockholms stad där jag är kristdemokratisk gruppledare, Hässelby-Vällingby, på många sätt haft ett år av utmaningar. Flera av dem följer oss in i 2012. Riksbekant är det av bolaget Carema drivna äldreboendet Koppargården som nu håller på att gå över i kommunal regi efter att vi i stadsdelsnämnden tog initiativ till att avtalet med dem skulle sägas upp. Jag bloggade om den historien 2011-11-20, Viktigt och nödvändigt fokus på äldreomsorgen .
I virvlarna av remissyttranden, verksamhetsuppföljningar och månadsrapporter (som är en stadsdelsnämnds livsluft) befinner sig demografin i delar av Hässelby-Vällingby i snabb förändring. Det som märks först är ökade kostnader för vissa delar av socialtjänstens ansvarsområden. I princip påverkas dock de flesta kommunala ansvarsområden, åtminstone på lite sikt. När det handlar om att arbeta med att öka invånarnas trygghet, minska arbetslöshet och ge ungdomar bästa möjliga förutsättningar för vuxenlivet så är det dock en viktig minnesregel att komma ihåg att politiken har gränser. Jag tror vi politiker ofta missar tillfällen att skapa bra förutsättningar för det samlade civila samhället att utvecklas för att vi tror för mycket på lösningar som förutsätter offentliganställda tjänstemän och kommunala projekt.
I sammanhanget är det hur som helst viktig att komma ihåg allt det goda arbete som utförs i alla de verksamheter stadsdelsnämnden ansvarar för. I synnerhet inom omsorgen om äldre och funktionshindrade, i socialtjänsten samt i förskolan. Stort tack till alla duktiga anställda i stadsdelsnämndens förvaltning och i de upphandlade verksamheter som utför kommunala tjänster!
Stockholmspolitiken i övrigt har också haft en hel del att erbjuda under året. Jag är mycket glad över att kommunfullmäktige äntligen, ÄNTLIGEN, beslutat om slussenfrågan. Det är tio år senare än jag skulle ha velat! Oaktat förseningen, nya slussen kommer att bli bra! Sammantaget är det förstås störande att i en tid då rikets största stad står inför så stora utamningar angående framtidens kommunala huvuduppgifter (omsorg, skola, socialtjänst och infrastruktur) så handlar de största offentliga frågorna under året om ett enskilt byggprojekt och det fullständigt naturliga borttagandet av en ek som hade nått ett stadium då risken för att delar av den skulle falla ner och skada folk var överhängande..... 111202 TV-ekens sista viloplats .
På den nationella politiska scenen är det nu lite mindre än en månad kvar till mitt partis extra riksting då vi ska välja partiledning. Min röst (och det är i linje med de nomineringar mitt partidistrikt gjort) ligger fast på Göran Hägglund även den 28 januari! Det finns många saker att lösa i den viktiga diskussionen om mitt partis framtid, politik och om hur vi ska få ett ökat väljarstöd. Förhoppningsvis kan besluten om vilka som ska leda partiet öppna upp för den diskussionen, så vi står redo inför valrörelsen 2014. I princip tycker jag dock att den bara har försenats (och i värsta fall försvårats) av den nu pågående "partiledarstriden", 2011-10-01 Vi behöver inte byta partiledare .
Annars är ju en uppmärksammad svensk politisk händelse det gångna året socialdemokraternas till synes oupphörliga kris. Det är möjligen lite historiskt högtravande men egentligen handlar det bara om (som jag också skrivit i tidigare inlägg) att det faktiskt tillhör undantagen att imperier faller med buller och bång. De tynar bort. Ofta utan att varken deras anhängare eller motståndare riktigt förstår vad som händer.
Lite sammanfattas den nationella politiken kanske av vad jag sa när jag fick frågan om det var något hon "behövde känna till?" om hemmafronten från en hemmasemestrande utlandssvenska i höstas:
- Nja, alliansens minoritetsregering står starkare än någonsin, sossarna kommer att få mindre än 20 procent 2014 och du kan känna dig trygg med att den konstitutionella monarkin definitivt blir kvar!
De största, de viktigaste, de mest dramatiska och de mest tragiska men även de mest förhoppningsfulla politiska händelserna 2011 har förstås skett på den internationella politiska arenan. Det perspektivet är det också viktigt att ha!
Gott Nytt År, och
Stay toned.....
Att snabbt summera allt man tyckt och gjort (för att inte nämna allt man dessutom skulle ha velat tycka och göra) under ett helt år är en utmaning. I synnerhet om man (helt utan pretantioner;-) dessutom vill reflektera lite över vad som timat i både den lokala och nationella politiken.
Om jag börjar lokalt så har den stadsdelsnämnd i Stockholms stad där jag är kristdemokratisk gruppledare, Hässelby-Vällingby, på många sätt haft ett år av utmaningar. Flera av dem följer oss in i 2012. Riksbekant är det av bolaget Carema drivna äldreboendet Koppargården som nu håller på att gå över i kommunal regi efter att vi i stadsdelsnämnden tog initiativ till att avtalet med dem skulle sägas upp. Jag bloggade om den historien 2011-11-20, Viktigt och nödvändigt fokus på äldreomsorgen .
I virvlarna av remissyttranden, verksamhetsuppföljningar och månadsrapporter (som är en stadsdelsnämnds livsluft) befinner sig demografin i delar av Hässelby-Vällingby i snabb förändring. Det som märks först är ökade kostnader för vissa delar av socialtjänstens ansvarsområden. I princip påverkas dock de flesta kommunala ansvarsområden, åtminstone på lite sikt. När det handlar om att arbeta med att öka invånarnas trygghet, minska arbetslöshet och ge ungdomar bästa möjliga förutsättningar för vuxenlivet så är det dock en viktig minnesregel att komma ihåg att politiken har gränser. Jag tror vi politiker ofta missar tillfällen att skapa bra förutsättningar för det samlade civila samhället att utvecklas för att vi tror för mycket på lösningar som förutsätter offentliganställda tjänstemän och kommunala projekt.
I sammanhanget är det hur som helst viktig att komma ihåg allt det goda arbete som utförs i alla de verksamheter stadsdelsnämnden ansvarar för. I synnerhet inom omsorgen om äldre och funktionshindrade, i socialtjänsten samt i förskolan. Stort tack till alla duktiga anställda i stadsdelsnämndens förvaltning och i de upphandlade verksamheter som utför kommunala tjänster!
Stockholmspolitiken i övrigt har också haft en hel del att erbjuda under året. Jag är mycket glad över att kommunfullmäktige äntligen, ÄNTLIGEN, beslutat om slussenfrågan. Det är tio år senare än jag skulle ha velat! Oaktat förseningen, nya slussen kommer att bli bra! Sammantaget är det förstås störande att i en tid då rikets största stad står inför så stora utamningar angående framtidens kommunala huvuduppgifter (omsorg, skola, socialtjänst och infrastruktur) så handlar de största offentliga frågorna under året om ett enskilt byggprojekt och det fullständigt naturliga borttagandet av en ek som hade nått ett stadium då risken för att delar av den skulle falla ner och skada folk var överhängande..... 111202 TV-ekens sista viloplats .
På den nationella politiska scenen är det nu lite mindre än en månad kvar till mitt partis extra riksting då vi ska välja partiledning. Min röst (och det är i linje med de nomineringar mitt partidistrikt gjort) ligger fast på Göran Hägglund även den 28 januari! Det finns många saker att lösa i den viktiga diskussionen om mitt partis framtid, politik och om hur vi ska få ett ökat väljarstöd. Förhoppningsvis kan besluten om vilka som ska leda partiet öppna upp för den diskussionen, så vi står redo inför valrörelsen 2014. I princip tycker jag dock att den bara har försenats (och i värsta fall försvårats) av den nu pågående "partiledarstriden", 2011-10-01 Vi behöver inte byta partiledare .
Annars är ju en uppmärksammad svensk politisk händelse det gångna året socialdemokraternas till synes oupphörliga kris. Det är möjligen lite historiskt högtravande men egentligen handlar det bara om (som jag också skrivit i tidigare inlägg) att det faktiskt tillhör undantagen att imperier faller med buller och bång. De tynar bort. Ofta utan att varken deras anhängare eller motståndare riktigt förstår vad som händer.
Lite sammanfattas den nationella politiken kanske av vad jag sa när jag fick frågan om det var något hon "behövde känna till?" om hemmafronten från en hemmasemestrande utlandssvenska i höstas:
- Nja, alliansens minoritetsregering står starkare än någonsin, sossarna kommer att få mindre än 20 procent 2014 och du kan känna dig trygg med att den konstitutionella monarkin definitivt blir kvar!
De största, de viktigaste, de mest dramatiska och de mest tragiska men även de mest förhoppningsfulla politiska händelserna 2011 har förstås skett på den internationella politiska arenan. Det perspektivet är det också viktigt att ha!
Gott Nytt År, och
Stay toned.....
söndag 20 november 2011
Viktigt och nödvändigt fokus på äldreomsorgen!
Samhällsdebatten har nu ett nödvändigt och viktigt fokus på äldreomsorgen. Ytterst handlar frågan om hur vårt grundläggande svenska välfärdssamhälle (det som vi har en stor konsensus om att vi vill behålla) ska överleva i framtiden. I det pusslet är bitarna med privata utförare och valfrihet inom kommunal omsorg nödvändiga!
Det finns så många felgrepp och tragedier beskrivna för närvarande så man drabbas av frustration och ilska. Inte minst vi som verkar i politiken, oavsett på vilken nivå och i vilka beslutssammanhang man befinner sig. Vår kristdemokratiska riksdagsledamot Caroline Szyber satte ord på det på sin blogg för en dryg vecka sedan:
Vi måste se till att äldreomsorgen fungerar bättre!
Som Kristdemokrat i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholm är jag särskilt engagerad i boendet Koppargården. Där har vi i Alliansen tagit de initiativ till beslut som en stadsdelsnämnd i Stockholm kan ta för att komma till rätta med problemen. Stockholms stad har sagt upp avtalet med vård- och omsorgsföretaget Carema och boendet kommer att gå över till kommunal regi. Lokalt kommer vi dock fortfarande en tid att få behandla utredningar och räta ut ytterligare ett par frågetecken till det som ledde fram till att avtalet blev uppsagt.
Precis NU får man inte glömma att det viktigaste i denna affär är att se till så de som bor på Koppargården har det bra och inte oroas av kommande förändringar. Verksamheten ska fungera samtidigt som ledning, styrning, administration och allt som behövs för en kontinuerligt bra VÅRD- och OMSORG ska lösas inför framtiden. Verksamheten på Koppargården (tidigare under andra namn) har brottats med utmaningar i decennier, oavsett om driften varit privat eller kommunal. Jag hoppas vi nu, en gång för alla, ska kunna hantera de utmaningarna.
Vi måste också lyckas behålla perspektivet att det inte var bättre förr. Att den äldreomsorg (och annan verksamhet utöver myndighetsutövning) landets kommuner är ansvariga för att tillhandahålla och bekosta successivt under de senaste 20 åren börjat utföras både av kommunen själv OCH upphandlade företag, stiftelser och andra organisationer har varit en förutsättning för utveckling och förbättringar.
En ledare i dagens Svd berör detta:
Kyrkligt äldreboende, Svd 111120
Ytterst handlar det om hur äldreomsorgen ska organiseras och finansieras nu och i framtiden. Det är en av ödesfrågorna i vårt samhälle. Debatten behöver breddas och handla just om framtidsfrågor. I dessa ligger helt klart ytterligare regleringar för de företag som ska tillåtas verka inom välfärdssektorn. Det är inget konstigt i det.
Utöver begränsningar i vinstmarginaler och skatteplanering för entreprenörer som hoppas få teckna avtal med kommunerna så bör den nu pågående debatten även öka hastigheten på regeringsingripanden mot avancerade skatteupplägg överhuvudtaget. Begreppet "riskkapitalbolag" är något av det mest urholkade i den svenska ekonomiska debatten just nu. Ibland kan troligen ordet "skatteplaneringsbolag" passa bättre. För mig innebär "riskkapital" något som investeras i en bransch där risken för förlust är mycket stor men vinsten är betydande om man lyckas (typ dagbrott av ädelmetall i skuggan av en hostande vulkan....). Skattefinansierad äldreomsorg i Sverige ligger inte inom de ramarna!
Det finns så många felgrepp och tragedier beskrivna för närvarande så man drabbas av frustration och ilska. Inte minst vi som verkar i politiken, oavsett på vilken nivå och i vilka beslutssammanhang man befinner sig. Vår kristdemokratiska riksdagsledamot Caroline Szyber satte ord på det på sin blogg för en dryg vecka sedan:
Vi måste se till att äldreomsorgen fungerar bättre!
Som Kristdemokrat i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholm är jag särskilt engagerad i boendet Koppargården. Där har vi i Alliansen tagit de initiativ till beslut som en stadsdelsnämnd i Stockholm kan ta för att komma till rätta med problemen. Stockholms stad har sagt upp avtalet med vård- och omsorgsföretaget Carema och boendet kommer att gå över till kommunal regi. Lokalt kommer vi dock fortfarande en tid att få behandla utredningar och räta ut ytterligare ett par frågetecken till det som ledde fram till att avtalet blev uppsagt.
Precis NU får man inte glömma att det viktigaste i denna affär är att se till så de som bor på Koppargården har det bra och inte oroas av kommande förändringar. Verksamheten ska fungera samtidigt som ledning, styrning, administration och allt som behövs för en kontinuerligt bra VÅRD- och OMSORG ska lösas inför framtiden. Verksamheten på Koppargården (tidigare under andra namn) har brottats med utmaningar i decennier, oavsett om driften varit privat eller kommunal. Jag hoppas vi nu, en gång för alla, ska kunna hantera de utmaningarna.
Vi måste också lyckas behålla perspektivet att det inte var bättre förr. Att den äldreomsorg (och annan verksamhet utöver myndighetsutövning) landets kommuner är ansvariga för att tillhandahålla och bekosta successivt under de senaste 20 åren börjat utföras både av kommunen själv OCH upphandlade företag, stiftelser och andra organisationer har varit en förutsättning för utveckling och förbättringar.
En ledare i dagens Svd berör detta:
Kyrkligt äldreboende, Svd 111120
Ytterst handlar det om hur äldreomsorgen ska organiseras och finansieras nu och i framtiden. Det är en av ödesfrågorna i vårt samhälle. Debatten behöver breddas och handla just om framtidsfrågor. I dessa ligger helt klart ytterligare regleringar för de företag som ska tillåtas verka inom välfärdssektorn. Det är inget konstigt i det.
Utöver begränsningar i vinstmarginaler och skatteplanering för entreprenörer som hoppas få teckna avtal med kommunerna så bör den nu pågående debatten även öka hastigheten på regeringsingripanden mot avancerade skatteupplägg överhuvudtaget. Begreppet "riskkapitalbolag" är något av det mest urholkade i den svenska ekonomiska debatten just nu. Ibland kan troligen ordet "skatteplaneringsbolag" passa bättre. För mig innebär "riskkapital" något som investeras i en bransch där risken för förlust är mycket stor men vinsten är betydande om man lyckas (typ dagbrott av ädelmetall i skuggan av en hostande vulkan....). Skattefinansierad äldreomsorg i Sverige ligger inte inom de ramarna!
söndag 23 oktober 2011
Bland löne-, trygghets och omsorgsfrågor.
Två månader kvar av 2011. Det finns så mycket man borde reflektera över, så mycket man borde hinna skriva klart. Nåväl, tiden för mera långsiktiga politiska formuleringar kommer säkert och fram tills dess får man nöja sig med möten, Möten och MÖTEN samt ett och annat blogginlägg......
I veckan som gått var jag på möte med Kommunalarbetarförbundets lokala avdelning för Hässelby-Vällingby på Prisma i Hässelby Gård. I vissa av deras medlemsgrupper ligger lönerna lägre i Hässelby-Vällingby än i Stockholms övriga stadsdelar. Politiskt handlar det sannolikt på kort sikt om att uppmärksamma frågan och sedan bevaka att arbetsmarknadens parter agerar. I princip skulle jag dock vilja se en särskild lönesatsning på de yrkesgrupper anställda av Stockholms stad som tjänar minst. För mig var det dock uppfriskande att vara på ett möte där ett LO-förbund verkligen stod upp för sina medlemmar och inte i första hand var socialdemokrater (närvarande sosse och vänsterpartisters resonemang om att det på något sätt skulle gynna privatekonomin för kommunalanställda om alla verksamheter drevs i kommunal regi och skatten höjdes imponerade inte på någon). Hur man än vänder och vrider på det så har alliansens jobbskatteavdrag lagt mer pengar i kommunalanställdas plånböcker än alla sosseregeringar tillsammans 1994 till 2006! Och, varför kommunalarbetarförbundet stannar inom LO-kollektivet är för mig en gåta nästan lika stor som varför LO-kollektivets medlemmar inte tvingar fram en skilsmässa från socialdemokraterna.
Hursomhelst så är de anställda inom äldre- och handikappomsorgen absolut avgörande för att den verksamheten ska fungera i framtiden. Vi har alla ett ansvar för att se till så de trivs och känner sig uppskattade.
Ett annat möte som vi Kristdemokrater ordnat under hösten var Trygghetsmötet på Allaktivitetshuset i Hässelby, onsdagen den 31 augusti. Under ledning av mig och Carina Franke samt ett särskilt uppskattat besök av polisen Johan från Hässelby-Vällingby närpolisområde, diskuterade cirka 25 mötesdeltagare olika ungdoms- och trygghetsfrågor. En konkret sak som mötet tog ställning för var behovet av aktiva föräldra- och vuxenvandrare i Hässelby. Enligt plan hoppas vi i Kristdemokraternas lokalavdelning bjuda in till en eller ett par vandringar redan innan jul. Men, den verkliga nyckeln till att få en organisation för vandringarna som fungerar över tid är sannolikt att aktivera områdets rektorer och skolornas föräldraföreningar.
Carina Franke och jag på Trygghetsmöte i Allaktivitetshuset
Tisdagen den 25 oktober i veckan som kommer ska vi ha sammanträde i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd. En tung fråga blir Koppargårdens äldreboende som, bland annat, varit uppmärksammat i media för rapporter och anmälningar om vanvård. Koppargårdsärenden har flera bottnar. För oss i stadsdelsnämnden är det viktigaste i ärendet att se till så inga av våra omsorgstagare far illa. Sedan finns det saker att ta tag i strategiskt. En viktig poäng med att lägga ut kommunal verksamhet på entreprenad är just att man ska kunna byta entreprenör och säga upp avtal när man inte är nöjd.
I sammanhanget, och när man sett hur cyniskt bland annat den lokala oppositionen i stadsdeslnämnden försökt exploatera koppargårdsärendet, så vill jag avsluta med denna "ledarnotis" från dagens Svd:
Stockholmarna gillar Stockholm, Svd 111023
Ibland känns det tungt att vara fritidspolitiker. Men, Alliansen i allmänhet och vi Kristdemokrater i synnerhet behövs i stockholmspolitiken. Inte minst för att oppositionens alternativ vore förödande för stockholmarna!
I veckan som gått var jag på möte med Kommunalarbetarförbundets lokala avdelning för Hässelby-Vällingby på Prisma i Hässelby Gård. I vissa av deras medlemsgrupper ligger lönerna lägre i Hässelby-Vällingby än i Stockholms övriga stadsdelar. Politiskt handlar det sannolikt på kort sikt om att uppmärksamma frågan och sedan bevaka att arbetsmarknadens parter agerar. I princip skulle jag dock vilja se en särskild lönesatsning på de yrkesgrupper anställda av Stockholms stad som tjänar minst. För mig var det dock uppfriskande att vara på ett möte där ett LO-förbund verkligen stod upp för sina medlemmar och inte i första hand var socialdemokrater (närvarande sosse och vänsterpartisters resonemang om att det på något sätt skulle gynna privatekonomin för kommunalanställda om alla verksamheter drevs i kommunal regi och skatten höjdes imponerade inte på någon). Hur man än vänder och vrider på det så har alliansens jobbskatteavdrag lagt mer pengar i kommunalanställdas plånböcker än alla sosseregeringar tillsammans 1994 till 2006! Och, varför kommunalarbetarförbundet stannar inom LO-kollektivet är för mig en gåta nästan lika stor som varför LO-kollektivets medlemmar inte tvingar fram en skilsmässa från socialdemokraterna.
Hursomhelst så är de anställda inom äldre- och handikappomsorgen absolut avgörande för att den verksamheten ska fungera i framtiden. Vi har alla ett ansvar för att se till så de trivs och känner sig uppskattade.
Ett annat möte som vi Kristdemokrater ordnat under hösten var Trygghetsmötet på Allaktivitetshuset i Hässelby, onsdagen den 31 augusti. Under ledning av mig och Carina Franke samt ett särskilt uppskattat besök av polisen Johan från Hässelby-Vällingby närpolisområde, diskuterade cirka 25 mötesdeltagare olika ungdoms- och trygghetsfrågor. En konkret sak som mötet tog ställning för var behovet av aktiva föräldra- och vuxenvandrare i Hässelby. Enligt plan hoppas vi i Kristdemokraternas lokalavdelning bjuda in till en eller ett par vandringar redan innan jul. Men, den verkliga nyckeln till att få en organisation för vandringarna som fungerar över tid är sannolikt att aktivera områdets rektorer och skolornas föräldraföreningar.
Tisdagen den 25 oktober i veckan som kommer ska vi ha sammanträde i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd. En tung fråga blir Koppargårdens äldreboende som, bland annat, varit uppmärksammat i media för rapporter och anmälningar om vanvård. Koppargårdsärenden har flera bottnar. För oss i stadsdelsnämnden är det viktigaste i ärendet att se till så inga av våra omsorgstagare far illa. Sedan finns det saker att ta tag i strategiskt. En viktig poäng med att lägga ut kommunal verksamhet på entreprenad är just att man ska kunna byta entreprenör och säga upp avtal när man inte är nöjd.
I sammanhanget, och när man sett hur cyniskt bland annat den lokala oppositionen i stadsdeslnämnden försökt exploatera koppargårdsärendet, så vill jag avsluta med denna "ledarnotis" från dagens Svd:
Stockholmarna gillar Stockholm, Svd 111023
Ibland känns det tungt att vara fritidspolitiker. Men, Alliansen i allmänhet och vi Kristdemokrater i synnerhet behövs i stockholmspolitiken. Inte minst för att oppositionens alternativ vore förödande för stockholmarna!
lördag 8 oktober 2011
Ellen Johnson Sirleaf - ÄNTLIGEN!
I det ökande höstmörkret och den annalkande vinterkylan (men just kylan gillar jag) har offentliggörandet av årets fredspristagare blivit välkomna ljus av gläde och förhoppningar. Knappt har man sansat sig från den kulturella glädjefnatten och den där alldeles lagom stora patriotiska stoltheten över Tranströmers litteraturpris så kommer nyheten om att årets fredspris delas av Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee från Liberia samt Tawakkul Karman från Jemen.
"Fredspristagare som kan, vill och törs", Svd 111008
I sammanhanget ska man säga att ledaren från Svd är lite för blygsam vad det gäller Sirleaf´s meriter. Hon är den första folkvalda kvinnliga statschefen på den afrikanska kontinenten! För oss som kontinuerligt följer utvecklingen i västafrika i allmänhet och Liberia i synnerhet går det inte att tänka sig en värdigare fredspristagare. På tisdag är det presidentval i Liberia. Jag hoppas Ellen Johnson Sirleaf vinner igen. Liberia har fortfarande många problem att hantera. Men, Ellen Johnsons ledarskap har gett landet en grundläggande stabilitet som är absolut avgörande. Det finns ingen som just nu är bättre skickad att föra Liberia framåt.
Det går att problematisera avseende hur fredspristagare utsetts genom åren. Exempelvis att nu när priset för första gången sedan 2004 inte tilldelas män så ska 3 kvinnor DELA på det. I princip tycker jag dessutom att både Sirleaf och Leyman Gbowee hade varit lämpliga som ensamma pristagare. Valet av Tawakkul Karman är inte okontroverisellt. Hon är part i en pågående konflikt och har personligen inte ett "CV" som går att mäta med Sirleaf´s och Gbowee´s. Men, det går alltid att problematisera allting. Jag gratulerar årets fredspristagare!
"Fredspristagare som kan, vill och törs", Svd 111008
I sammanhanget ska man säga att ledaren från Svd är lite för blygsam vad det gäller Sirleaf´s meriter. Hon är den första folkvalda kvinnliga statschefen på den afrikanska kontinenten! För oss som kontinuerligt följer utvecklingen i västafrika i allmänhet och Liberia i synnerhet går det inte att tänka sig en värdigare fredspristagare. På tisdag är det presidentval i Liberia. Jag hoppas Ellen Johnson Sirleaf vinner igen. Liberia har fortfarande många problem att hantera. Men, Ellen Johnsons ledarskap har gett landet en grundläggande stabilitet som är absolut avgörande. Det finns ingen som just nu är bättre skickad att föra Liberia framåt.
Det går att problematisera avseende hur fredspristagare utsetts genom åren. Exempelvis att nu när priset för första gången sedan 2004 inte tilldelas män så ska 3 kvinnor DELA på det. I princip tycker jag dessutom att både Sirleaf och Leyman Gbowee hade varit lämpliga som ensamma pristagare. Valet av Tawakkul Karman är inte okontroverisellt. Hon är part i en pågående konflikt och har personligen inte ett "CV" som går att mäta med Sirleaf´s och Gbowee´s. Men, det går alltid att problematisera allting. Jag gratulerar årets fredspristagare!
söndag 2 oktober 2011
Vi ska vara UTHÅLLIGA och stärka vårt SAMLADE ledarskap, vi behöver INTE byta partiledare!
Utifrån min stadsdelsnämndsmedlems- och riksdagsersättarhorisont finns det just nu en rad saker att berätta om. Vi Kristdemokrater arbetar med lokala trygghetsfrågor här i Hässelby-Vällingby, det stundar budgetbeslutstider i Stockholms stad och i min roll som riksdagsersättare finslipar jag artiklar om försvarspolitiken i allmänhet och behovet av ett nytt tidsenligt svenskt "värnpliktssystem" i synnerhet.
Men först, "partiledarstriden" i mitt eget parti. Till att börja med ska jag medge att det är först den senaste veckan jag insett att den (åtminstone delvis) är på riktigt. Göran Hägglund omvaldes enhälligt vid sommarens riksting och det nu så omskrivna extra rikstinget i januari nästa år ska vi ju i grund och botten ha enbart för att kunna genomföra en stadgeändring om att (lite ironiskt) i framtiden enbart ha riksting vartannat år. Jag har svårt att just nu se en motkandidat till Göran som kan samla tillräckligt brett stöd i partiet och lyckas bättre (detta är dock i princip en brist i partiet, det bör alltid finnas ett antal tänkbara "tronföljare". Att samma problem finns i de flesta partier är en klen tröst).
Kort sagt; för en initierad, erfaren men ändå utpräglat fritidsengagerad kristdemokratisk politiker verkade inte scenen satt för någon strid om vem som skulle leda partiet fram till 2014. Kanske är det som det skrivs i en av debattartiklarna jag länkar till nedan, "Därför är den debatt som förs nu exluderande och bjuder inte in lokalavdelningar och distrikt till ett brett deltagande".
"Kritiken mot partiledaren bekymrar", Kristdemokraten 110928
"Vi behöver en ny partiledare", Svd 110930
"Vi väljare vill inte ha drev mot Hägglund", Svd 111001
Även om jag fick prioritera mitt kommunalpolitiska nämnduppdrag istället för distriktstyrelsesammanträdet för Kristdemokraterna i Stockholms Stad den gångna veckan så stödjer jag alltså helhjärtat styrelsens majoritetsbeslut att Kristdemokraternas distrikt i Stockholms stad har fortsatt förtroende för Göran Hägglund som partiledare. Vad Göran ska göra är inte att avgå. Han ska istället leda arbetet med att skapa tydligare ramar för oss Kristdemokrater om vilken politik vi står för och driva det med UTHÅLLIGHET. Flera frågor (som jag vet slår an hos stora grupper potentiella väljare till oss) började drivas med tydlighet och bravur. Men, har sedan avstannat, urvattnats eller tynat bort. Jag tänker, bland annat på de frågor som ryms inom begreppen "Verklighetens folk" och "politikens gränser". Göran saknar inte ansvar för att det blivit så. Men, det handlar om att göra om och göra rätt, inte om att avgå. Utifrån våra ideologiska ståndpunkter kan vi bidra med något unikt och efterfrågat i svensk politik!
Jag har snart varit aktiv i partiet i 21 år. Fått uppleva uppgång och nedgång, triumfer och nederlag. Jag är fortfarande genuint ledsen över vårt valresultat 2010. Men, dåliga valresultat har många orsaker och kritiken om att vi "misslyckas" och "körs över" i det efterföljande regeringsarbetet tycker jag helt saknar grund. I stor utsträckningen lyckas ledarredaktionen på Smålandsposten sätta ord på vad jag tycker.
"Hägglunds utmaning", Smålandsposten 110930
Vad kommer nu detta att sluta? Ja, ett avgörande delmoment är förstås om det verkligen stiger fram en eller flera motkandidater till Göran som inför rikstinget ska förklara för bland annat mig vad som skulle bli bättre med någon av dom som partiledare (och nä, det tycker jag alltså inte att någon gjort än!). Då kommer vi som ska vara där och rösta att ha något att ta ställning till!
Stay toned!
Men först, "partiledarstriden" i mitt eget parti. Till att börja med ska jag medge att det är först den senaste veckan jag insett att den (åtminstone delvis) är på riktigt. Göran Hägglund omvaldes enhälligt vid sommarens riksting och det nu så omskrivna extra rikstinget i januari nästa år ska vi ju i grund och botten ha enbart för att kunna genomföra en stadgeändring om att (lite ironiskt) i framtiden enbart ha riksting vartannat år. Jag har svårt att just nu se en motkandidat till Göran som kan samla tillräckligt brett stöd i partiet och lyckas bättre (detta är dock i princip en brist i partiet, det bör alltid finnas ett antal tänkbara "tronföljare". Att samma problem finns i de flesta partier är en klen tröst).
Kort sagt; för en initierad, erfaren men ändå utpräglat fritidsengagerad kristdemokratisk politiker verkade inte scenen satt för någon strid om vem som skulle leda partiet fram till 2014. Kanske är det som det skrivs i en av debattartiklarna jag länkar till nedan, "Därför är den debatt som förs nu exluderande och bjuder inte in lokalavdelningar och distrikt till ett brett deltagande".
"Kritiken mot partiledaren bekymrar", Kristdemokraten 110928
"Vi behöver en ny partiledare", Svd 110930
"Vi väljare vill inte ha drev mot Hägglund", Svd 111001
Även om jag fick prioritera mitt kommunalpolitiska nämnduppdrag istället för distriktstyrelsesammanträdet för Kristdemokraterna i Stockholms Stad den gångna veckan så stödjer jag alltså helhjärtat styrelsens majoritetsbeslut att Kristdemokraternas distrikt i Stockholms stad har fortsatt förtroende för Göran Hägglund som partiledare. Vad Göran ska göra är inte att avgå. Han ska istället leda arbetet med att skapa tydligare ramar för oss Kristdemokrater om vilken politik vi står för och driva det med UTHÅLLIGHET. Flera frågor (som jag vet slår an hos stora grupper potentiella väljare till oss) började drivas med tydlighet och bravur. Men, har sedan avstannat, urvattnats eller tynat bort. Jag tänker, bland annat på de frågor som ryms inom begreppen "Verklighetens folk" och "politikens gränser". Göran saknar inte ansvar för att det blivit så. Men, det handlar om att göra om och göra rätt, inte om att avgå. Utifrån våra ideologiska ståndpunkter kan vi bidra med något unikt och efterfrågat i svensk politik!
Jag har snart varit aktiv i partiet i 21 år. Fått uppleva uppgång och nedgång, triumfer och nederlag. Jag är fortfarande genuint ledsen över vårt valresultat 2010. Men, dåliga valresultat har många orsaker och kritiken om att vi "misslyckas" och "körs över" i det efterföljande regeringsarbetet tycker jag helt saknar grund. I stor utsträckningen lyckas ledarredaktionen på Smålandsposten sätta ord på vad jag tycker.
"Hägglunds utmaning", Smålandsposten 110930
Vad kommer nu detta att sluta? Ja, ett avgörande delmoment är förstås om det verkligen stiger fram en eller flera motkandidater till Göran som inför rikstinget ska förklara för bland annat mig vad som skulle bli bättre med någon av dom som partiledare (och nä, det tycker jag alltså inte att någon gjort än!). Då kommer vi som ska vara där och rösta att ha något att ta ställning till!
Stay toned!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)