Grundförutsättningen för att åtgärda bostadsbrist är att BYGGA

Idag (sön. 25/9) skriver ledarsidan på Svd om "Frågan som Alliansen helst vill glömma". Det skulle vara bostadspolitiken i allmänhet och hyresregleringarna samt bristen på studentlägenheter i Stockholm i synnerhet. Det är en sanning med modifiktation. I min stadsdelsnämnd, Hässelby-Vällingby, duggar fortfarande remisserna för nya bostadskvarter in. Det gäller de flesta andra stadsdelsnämnder i Stockholm också.

"Frågan som Alliansen helst vill glömma", Svd 110925

Man måste hela tiden också komma ihåg att den absoluta och självklara grundförutsättningen för att åtgärda bostadsbrist är att BYGGA. Något alla vi som beslutat om byggärenden i Stockholm vet kan vara nog så svårt i praktiken. "I motståndet mot att få nya grannar vandrar inte sällan moderata och socialdemokratiska väljare (med flera!) hand i hand"

Det finns dock säkert skäl att se över en del regler för hur och var byggande får ske. En del saker (exempelvis) tillgänglighet för människor med funktionshinder fyller dock ett viktigt syfte. Själv känner jag ett särskilt engagemang för konceptet ägarlägenheter och hoppas att vi så snart som möjligt ska kunna börja ombilda befintliga hyres- och bostadsrättsfastigheter till ägarlägenheter. Jag har skrivit lite om det på, bland annat, min hemsida (som jag för övrigt ska uppdatera, snart ;-) :

En bostadsform för framtiden, av Fredrik Wallén (kd)

Ägarlägenheter är i princip viktiga för att utveckla lägenhetsboendet och även göra hyresmarknaden mer dynamisk. På kort sikt är de framförallt en del av åtgärderna mot Stockholms segregerade bostadsmarknad. Trivs man i ett område, kanske utgör en viktig kugge i det goda lokala civila samhället, ska man inte behöva byta stadsdel om man vill äga sin bostad. Att äga sin lägenhet, på samma sätt som ett radhus eller en villa, är en väldigt etablerad boendeform i den övriga världen. Det är inget fel med varken hyresrätter eller bostadsrätter, men formerna för lägenhetsupplåtelse i Sverige behöver kompletteras.

Specifikt avseende bostadsrätter vore det dock kul att (någon enda gång) få läsa en ledarreflektion över att deras bakgrund i Sverige faktiskt är socialistisk. I det tidiga 1900-talet "skulle arbetarna inte vara utlämnade till profithungriga värdar utan själva, kollektivt, äga sina bostäder". Det är en ödets ironi att det numera är socialdemokraterna och vänstern som allt som oftast hävdar att "höjden av bostadslycka i ytterförorten är en hyreslägenhet hos någon av Sveriges största  fastighetsägare. Medan bostadsrätten, för att inte tala om ägarlägenheten, är av ondo....."

På debatt hos HSO

Debattledare Cecilia Modig, Fredrik Wallén (kd) och HSO´s ordförande Dolores Back

Onsdagen den 7 september hade jag förmånen att få representera Kristdemokraterna på en debatt hos Handikappföreningarnas SamarbetsOrgan i Stockholms stad, HSO. Precis som för ett drygt år sedan (under den intensiva valrörelsen) valde HSO att bjuda in oss politiker "blockvis". Vi från alliansen den 7:e och oppositionen en vecka senare.

Jag gillar generellt det upplägget. Att vi som faktiskt regerar ihop gemensamt, men med utgångspunkt i våra enskilda partier, tar ställning till och besvarar HSO´s frågor utan att behöva lägga tid på att munhuggas med oppositionen kändes lika uppfriskande nu som förra året. Möjligen kan jag undra över hur det tänkta samlade "oppositionsalternativet" lät veckan efter. Här i Stockholm är det ju så att de rödgröna ofta i praktiken är lika oense sinsemellan som med oss i Alliansen (dessutom oavsett om de sitter i opposition eller majoritet).

Hursomhelst, blev det en bra kväll! Så vitt jag kunde bedöma kom alla HSO´s medlemsföreningar till tals. Frågorna handlade en hel del om vikten av att Stockholm nu fullt ut lyckas göra verklighet av sitt nyligen antagna "Program för tillgänglighet". Flera specifika frågor togs också upp. Bland annat olika belastande extrakostnader (som inte går att välja bort) för de som bor i gruppboenden. Generellt så är visionen för tillgänglighetsarbetet i staden att nå fram till att arbetet med en stad tillgänglig för alla ska bli så naturligt att det i framtiden inte behövs några särskilda program.

Jag hoppas HSO fortsätter med den här formen för debatter och ser fram emot att få besöka dem igen i olika sammanhang.

En konkret sak jag tar med mig till mitt stadsdelsnämndsarbete är snöröjning (oaktat att stadsdelsnämnderna inte längre lokalt upphandlar detta). Med perspektivet hos många grupper med olika funktionsnedsättningar i Stockholm så är det väldigt viktigt att snön transporteras bort så fort som möjligt och inte skapar, i värsta fall, närmast fängslande vallar. Går vi mot ytterligare en riktig vargavinter måste vi börja beakta detta i planeringen bums!

HSO i Stockholm

Stockholm, en av världens mäktigaste städer!

Magasinet The Atlantic har sakligt och noggrant rankat Stockholm som en av världens ekonomiskt mäktigaste städer! Visserligen en delad 25:e plats med Dublin, men ändå. Listan blir egentligen som mest intressant när man jämför de som kommer efter "topparna" (nån som är förvånad över att det är Tokyo, New York och London?) med de som INTE är med på listan överhuvudtaget.


Att Sau Paulo, Mexico City och Buenos Aires finns med är glädjande och bör hjälpa till att nyansera synen på platser som i den dagliga nyhetsrapporteringen här i högan nord mest brukar få illustrera korrumperade statsapparater och gangsterkrig. Många av framtidens verkliga ekonomiska maktcentra kommer att ligga i latin- och sydamerika. Vi har en alldeles för liten medvetenhet om det i Europa!


Att ett så finansiellt starkt land som Tyskland (som generellt ses som basen för att EU ekonomiskt ska klara att hantera eurokrisen) inte har en enda enskild stad som kvalar in på listan är lite oroväckande. Möjligen illustrerar det dock mest det faktum att IT-samhällets ekonomiska makt i första hand kan kopplas till städer och regioner och inte till nationer. Som stater kan INTE Spanien och, framförallt, Irland skryta med stor ekonomisk makt eller förmåga, men städerna  Madrid och Dublin går det bra för ändå.


I vilket fall som helst, en solig helg som denna (då en fritidspolitisk torpförvaltande radhusägare som jag har en "att-göra-lista" som känns en mil lång) är det i alla fall något motiverande att veta att man faktiskt är en del av styret i en av världens mäktigaste städer. Att Stockholm hör hemma på den här sortens listor är det ingen tvekan om. Att nationen Sverige dessutom har räkenskaperna i bättre ordning än praktiskt taget taget alla andra länder just nu känns förstås också bra.


Stockholm världens 25:e mäktigaste stad, DN 110917


Jag ska snart blogga om sånt vi (i stort och smått) ändå måste bli bättre på. Men, ingen kan på allvar tro att vårt läge varit bättre om vi inte haft ett Alliansstyre i både Sverige och Stockholm.


Stay toned!

Planka.nu, ett symptom på en vänster utan solidaritet

Jag har skrivit det förut och skriver det gärna igen.... 

Jag kan verkligen förstå och sätta mig in i att prishöjningar för saker som många familjer verkligen behöver kan vara jobbiga. Men:

Stockholms kollektivtrafik har Sveriges lägsta månadskortskostnad!


Från och med idag kan man för 790 kronor i månaden (om man inte är barn, student eller pensionär för då gäller reducerat pris) åka buss, tunnelbana, pendeltåg, spårvagn, tvärbana och båt i obegränsad omfattning i hela Stockholms län! Ja, faktiskt till och med en bit in i Södermanlands och Uppsala län också!!


INGEN annanstans i Sverige kommer man i närheten av det låga månadspriset för obegränsad tillgång till ett läns samlade kollektivtrafik!

Det finns saker SL skulle kunna utveckla avseende bland annat individuella erbjudanden. Jag tycker fortfarande att det borde gå att "skräddarsy" månadskort med olika kostnader för olika behov. Redan idag finns lokala kort för trafiken i Södertälje och Norrtälje. Det systemet borde kunna utvecklas.

Hursomhelst, priset är fortfarande det lägsta och den utpräglade vänsterorganisationen Planka.nu är ett talande exempel på bristande solidaritet.

Varenda gång som någon plankar in på tunnelbanan får i praktiken de betalande resenärerna och Stockholms läns skattebetalare stå för biljettkostnaden. En av ledarartiklarna i dagens Svd beskriver tämligen väl "plankningsrörelsen" som illustration för den moderna vänsterns egoism:

Snålåkarna skickar reseräkningen till dig, Svd 110901

Förakt för vanligt lönearbete är okontroversiellt (s)-pampar emellan

Sommaren 2011 går mot sitt slut. Ett tecken på det är att höstterminen börjar. För skolungdomar såväl som fritidspolitiker. I veckan har vi haft alliansgruppsmöte inför kommande tisdags stadsdelsnämnd här i Hässelby-Vällingby. Nu i helgen (20-21/8) sitter jag och försöker hitta rätt ton och tydlighet för ett par skrivningar inför nämndmötet. På måndag kväll är det dessutom dags för distriktsstyrelse för kristdemokraterna i Stockholms stad.

Tog idag del av ytterligare ett hårresande (s)-uttalande som illustrerar hur den "tynande jättens priviligerade politruker" ser på på arbete och olika yrkeskategorier:

– Om du inte längre kan jobba som journalist ska du inte behöva bli lokalvårdare, säger Tomas Eneroth (s).

Svd 110820 Stormig höst väntar i riksdagen

Att det svenska socialdemokratiska "arbetarpartiet" INTE är ett parti för dom som arbetar är väl egentligen ganska känt vid det här laget. Men, partiet vill ju verkligen inte att detta ska spridas och uppmärksammas. Det säger något om den "gamla politiska ledningens elit" att sossarnas fortfarande månghövdade yrkespolitiska klass inte ens har vett att försöka dölja hur dom ser på vanliga jobb.

Att det ogenerade föraktet för vanliga jobb är ett kollektivt fel inom sosseeliten illustreras av att det första som det då tillträdande socialdemokratiska oppositionsborgarrådet i Stockholm, Karin Wanngård, sa var:

"Vi ska inte slussa ut massor av arbetslösa ungdomar till skitjobb"

Vad som var ett "skitjobb" enligt Wanngård när hon uttalade sig gick det aldrig att få någon rätsida på. Men, när det vid tillfället sannolikt panikslagna socialdemokratiska partikansliet i Stadshuset skrev ihop en riktigt krypande avbön åt henne blev budskapet att hon var emot jobb med "skitvillkor" (vem är inte det?). Jag tror dock att om inte vi Kristdemokrater, genom Ewa Samuelsson och Erik Slottner, reagerat på Wanngårds uttalanden så hade det inte kommit någon avbön alls!

Vilka jobb är skitjobb Wanngård?

Jag tror detsamma gäller Eneroths "groda från hjärtat" i Svd. Blir det storm kommer det snart en krypande avbön. Fast stormen måste då starta genom blogg- och andra debattinlägg från oss politiker. Like lite som Wanngård verkar ju Eneroth ha fått någon kritisk följdfråga spontant från media.......

Därför hör kristdemokraterna hemma på Pride.....

Ett stilla sammandrag av mina intryck från kristdemokraternas medverkan på Stockholm Pride.


Det är snart hösttermin. För både arbetsliv, skola och lokalpolitik. En liten energikick under den gångna veckan blev kristdemokraterna i Stockholms stad och läns deltagande på Pridefestivalen. 


Mitt eget deltagande var blygsamt, jag deltog i vårt Pride-sergelseminarium "Hur öppna är är Sveriges gränser" och sedan stod jag i vårt tält på prideområdet i Kungsträdgården fyra timmar uppdelat på två 2-timmarspass. Ja, lite längre blev det. Vårt tält hade många besökare och man kan ju inte sluta mitt i ett samtal.

                                                                        Jag i kd-tältet på Pride


Som subjektiv deltagare gör jag ändå anspråk på att ordet SUCCÉ är den bästa objektiva enords-sammanfattningen av vårt deltagande. Alltihopa krönt av att de huvudsakliga initiativtagarna till vår medverkan Caroline Szyber, Magnus Kolsjö och Erik Slottner mycket välförtjänt förärades RFSL´s Regnbågspris.


Vårt seminarium var intressant och gick att genomföra. Fast det är klart, visst gick en del av möjligheterna till verklig diskussion kring ämnet förlorade på grund av den banderollviftande talkören av antidemokratiska vänsteraktivister som fanns på plats. Nästa år önskar jag att vi har ett seminarium om hatbrott. Det är ett allvarligt samhällsproblem som vi behöver bli bättre på att bekämpa i Sverige (både juridisk och praktiskt). 


Succén i vårt deltagande bärs dock i första hand upp av vårt tält. För egen del har jag nu 20 års erfarenhet av möten med människor som representant för kristdemokraterna, i huvudsak i stockholmsområdet. Det är en omfattande mix av stora och små möten, toppar och dalar, burop och stående ovationer.  De drygt fyra timmar jag mötte folk i vårt tält i Kungsträdgården tillhör de mest roliga och positiva offentliga politiska möten jag upplevt. ALLA besökare jag mötte, även de som inledningsvis var mycket negativa till oss och definitivt inte höll med oss i en del sakfrågor, var ändå öppna för att samtala och verkade genuint intresserade av vad vi står för.


I det sammanhanget måste alla kristdemokrater ALLTID vara tydliga med att vi är ett parti som utgår från ALLA människors unika, men lika stora, okränkbara människovärde! Ett parti som skiljer religionen från politiken och den "bok" vi utgår ifrån är vårt principprogram:


Kristdemokraternas Principprogram

Det är utgångspunkterna för alla våra ställningstaganden för alla sakpolitiska frågor och krav som, bland annat, HBTQ-rörelsen driver. En rörelse som ju för övrigt (precis som det ska vara i en demokrati) är mångfacetterad med olika interna åsikter och prioriteringar just i de sakpolitiska frågorna. Jag sa det många gånger i vårt tält och skriver det gärna här också "I'm a 20-year man" i kristdemokraterna. Jag gick med för att med utgångspunkten i det okränkbara människovärdet, personalismen, subsidiaritetsprincipen och förvaltarskapstanken få vara med att utveckla ett bra samhälle. Jag VÄGRAR kidnappas till en skurkroll i historien om HBTQ-rörelsens rättmätiga kamp för jämställdhet och acceptans.


Nu vill jag vara tydlig med att kidnappningsförsöken till skurkrollsfacket var snudd på obefintliga under mina timmar i vårt tält på pride. Men vid debatter, torgmöten och valstugesittningar åtminstone de senaste tio åren, med någon slags acceleration de senaste fem, har det varit en stående anklagelseakt mot (där och då) kristdemokraterna i allmänhet och mig som närvarande representant i synnerhet. Oftast framslungad av någon "nyfrälst vänsterautonom" som inte ens var född då såna som jag första gången stod upp för öppet homosexuella arbetskamrater eller hjälpte medmänniskor som utsatts för hatbrott (på den tiden när begreppet i praktiken var okänt). 


Rent dramaturgiskt förstår jag att många som vill peka på sin egen förträfflighet samtidigt vill peka ut en motpol, en "skurk". Men, när det verkligen gäller så är dramaturgi något som hör hemma på scenen och filmduken, inte ute i den verkliga världen. Hur stark viljan att visa sig förträfflig på andras bekostnad är visade ett debattinlägg i Expressen av en av centerpartiets officiella partiledarkandidater (han som inte är aktuell för jobbet) med ett felaktigt och onödigt angrepp på, i första hand, Göran Hägglund och Stefan Attefall. Jag länkar till Stefan Attefalls svar nedan:


Attefall svarar Jonsson


Nåväl, troligen blev årets deltagande för oss kristdemokrater i Pride början på ett återkommande deltagande på precis samma premisser som de övriga riksdagspartierna (exklusive sd). I synnerhet om arrangörerna fortsätter med den väldigt öppna och tillgängliga modell för festivalen som det var i år. Vi ska visa de som tvivlar att vi inte (INTE!) är ett homofobiskt parti. Sedan kan vi ägna oss åt de politiska sakfrågorna istället. Inom ALLA politikens områden!


Stay toned.....


Ps. du vet väl att du kan logga in och kommentera den här bloggen? Om du inte vill kommentera eller ställa frågor öppet här på bloggen får du gärna maila mig, fredrik.wallen@kristdemokraterna.se . Ds.

Ungdomssituationen i Hässelby-Vällingby........

är på flera sätt inte bra just nu! Mest tydligt är det i delar av Hässelby

Den här sommaren har en tragisk drunkningsolycka och två brutala knivöverfall skett inom det område som tillhör Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd. Detta har uppmärksammats stort i media. Sedan har vi också de mindre mediauppmärksammade dagliga problem med unga som rånar unga och otrygghet bland unga för att röra sig i vissa delar av lokalområdet på kvällarna (mm.).

Samtidigt så har vår stadsdel många förutsättningar för att verkligen kunna erbjuda en bra uppväxtmiljö för våra unga. Den direkta anslutningen till badplatser och friluftsområden i kombination med moderna centrum, bra bostadsområden, många skolor och kollektivtrafik. Inte minst finns hos oss också ett starkt civilt samhälle med bland annat många aktiva idrotts- och ungdomsföreningar (till exempel scouterna).

För att uppmärksamma problemen och otryggheten för våra unga OCH vad vi tillsammans kan göra för att åtgärda dessa tar jag och den kristdemokratiska gruppledaren i Västerorts polisnämnd, Carina Franke, initiativ till ett kvällsseminarium på Allhuset i Hässelby Gård, onsdagen den 31 augusti klockan 18.00. Välkomna! Mer information kommer......


I övrigt så är det Pridevecka i Stockholm den här veckan. Jag var och lyssnade på gårdagens kristdemokratiska seminarium "Hur öppna är Sveriges gränser". Ikväll (torsdag 4/8) ska jag vara i vårt tält i Kungsträdgården klockan 20-22, imorgon (fredag 5/8) ska jag vara där 18-20.

Senare i helgen hoppas jag hinna summera mina samlade prideintryck på denna blogg.

Stay toned!








.